Bristen på integration mellan olika journalhanteringssystem utgör såväl en medicinsk risk som ett enormt resursslöseri. De olika vårdenheterna inom Stockholms läns landsting använder flera olika journalhanterings­system, varav få är integre­rade med varandra. Upplägget bygger på den felaktiga föreställningen att den vård en patient får från en enhet är helt oberoende av den vård han eller hon får på en annan.
I själva verket är många patienter »vårdkonsumenter« vid ett stort antal enheter på olika nivåer i vårdkedjan. Problem och risker kan uppstå vid utbyte av information och vid interaktion mellan läkemedel som förskrivits parallellt av olika läkare utan insyn.

Sjukvården är kraftigt sektoriserad eftersom specialisering till olika enheter krävs för att kunna upprätthålla högsta medicinska standard. Den stora utmaningen för en enhetlig och säker vård uppstår då dessa enheter ska samarbeta kring en patient, utbyta information och samordna behandlingen. Ett argument mot ökad ­integration är att det skulle kunna leda till fler jour­nalintrång och en urvattning av patientsekretessen. I själva verket är det sig tvärtom; ett integrerat journalhanteringssystem kan öka möjligheterna till patientsekretess.
I dag sker en okontrollerad och osäker spridning av ­sekretessbelagda uppgifter mellan vårdgivare. Patientuppgifter skrivs ut på papper, postas, budas och faxas mellan olika enheter eller, som inom slutenvården, lämnas muntligt per telefon eller i en korridor. Hotet mot patientsekretessen ligger inte i samordningen, utan i bristen därpå.
Ett integrerat system frigör resurser och minskar dubbelarbete. Eftersom en patient har sin journal på flera olika ställen måste läkare diktera och läkarsekreterare på flera olika platser skriva ut samma information. I stället för en enhetlig journal har många patienter upp till ett tjugotal journaler på olika ställen. Vari finns säkerheten i detta?
Integration av system innebär inte fri tillgång till information, och överförbarhet innebär inte definitionsmässigt transparens. Särskilt känsliga uppgifter kan alltjämt skyddas. Om någon inte vill att delar av sjukdomshi­storien hamnar i journalen kan dessa förses med särskilt skydd. Skyddsklassificering kan även införas för journaler från särskilda enheter. Vad som journalförs på smärtmottagningen behöver inte vara direkt tillgängligt för fotvårdsmottagningen. Vissa kliniker har patientuppgifter som är särskilt känsliga. Redan i dag är därför exempelvis psykiatriska journaler insynsskyddade även för vårdpersonal med tillgång till sjukhusets övriga patientdatasystem.
Olika typer av informationsskydd finns sedan länge, och bristen ligger snarast i att otillbörlig användning inte kontrolleras oftare. Med ett integrerat system blir kontrollen lättare då det endast finns ett system att skydda i stället för ett flertal.

En modern, specialiserad vård förutsätter utbyte av ­patientinformation. Detta utbyte kan som i dag ske på ett osäkert och okontrollerbart sätt, eller utföras i ett integrerat system som är kostnadseffektivt och säkert. En onödig rädsla för patientsekretessen borde inte få stå i vägen för ett system som är både resurssparande och potentiellt livräddande.