Det måste ha varit i början av 1960-talet. Tonåring. Min årligen återkommande halsfluss började ge vika. Jag fick lust att hitta något spännande att läsa. Min blick vandrade längs bokryggarna i föräldrahemmets Stringbokhylla. Blicken fastnade vid en oansenlig bokrygg. Boktiteln, »Dödscell 2455«, väckte nyfikenhet. Säkerligen spännande läsning, tänkte jag, tog ut boken och började läsa.

Detta är mitt tidigaste minne av att jag reagerade med fasa över innebörden i ordet dödsstraff. Boken var skriven av en dödsdömd, Caryl Chessman, under hans tid i väntan på avrättning. Han hade 1948, mot sitt nekande, dömts till döden; avrättningen skulle ske i gaskammaren i San Quentin-fängelset i Kalifornien. Hans motsträviga kamp blev förgäves. I maj 1960 tvingades han inandas den dödande cyanvätegasen.
Namnet Troy Davis blev helt nyligen och på liknande grunder bekant världen över. Den 21 september 2011 erhöll han en dödlig injektion i fängelset i Jackson, Georgia. Likheterna med Chessmans fall var flera: det ihärdiga förnekandet av skuld, den bristfälliga bevisningen, den långa väntan i dödscell, omvärldens massiva protester.
Vid en avrättning i USA deltar en läkare. Den dömde genomgår en medicinsk undersökning några timmar före verkställandet. Det är för att säkerställa att den dömdes tillstånd medger avrättning. Absurt! Läkaren ombesörjer dödsförklaringen. Man frågar sig: Vem tillhandahåller de ­dödande preparaten (läs: ­läkemedlen)? I dagsläget används tre: pentobarbital (för att åstadkomma medvetslöshet), pankuronbromid (för muskelparalys) samt kaliumklorid (för att åstadkomma hjärtstillestånd).
Varför väcks min vrede mot just USA? Jo, detta land, benämnt som »världens största demokrati«, betraktas av många som ett föregångsland. Det gäller dock inte synen på dödsstraff. För när­varande har 34 av landets 50 delstater dödsstraff i straffskalan. USA befinner sig i sällskap med länder som Kina, Vitryssland, Iran, Nordkorea, Saudiarabien och Syrien (för att nämna endast några) – samtliga ökända ­diktaturer. På webbplatsen http://www.deathpenaltyinfo.org finns utförlig information gällande dödsstraffet i USA.

Det är min bestämda uppfattning att ingen person och inget land har rätt att medvetet ta en människas liv. Amnesty International formulerar det utmärkt: »Dödsstraff är inget straff, det är ett brott.«
Det finns i vårt land läkarorganisationer mot aids, mot kärnvapen, mot tobak och kanske flera som jag inte känner till. Det finns dock mig veterligt inte någon organisation med namnet Läkare mot dödsstraff.
Detta inlägg är ämnat som en appell till läkarkåren i Sverige att vi organiserar oss och markerar vårt tydliga avståndstagande beträffande tillämpning av dödsstraff. Naturligtvis inte enbart i USA, utan globalt.