Svenska läkaresällskapets delegation för medicinsk etik har enligt mitt förmenande missat själva kärnfrågan när det gäller rökstopp inför kirurgi (LT 38/2011, sidan 1841).
Frågan man ska ställa sig är: Är det etiskt försvarbart att en patient ska få ta resurser motsvarande kanske tio till femton patienter i anspråk vid elektiv kirurgi bara för att han/hon är rökare? Enligt referatet i LT har man bara beaktat riskerna för den aktuella patienten, men inte alls tänkt på alla de patienter som får vänta orimligt länge på grund av att resurserna inte utnyttjas optimalt.
Vi vet att riskerna för allvarliga komplikationer typ infektion och utebliven skelettläkning är kraftigt ökade hos rökare och att t ex en infekterad knä- eller höftprotes kan kosta tio till femton gånger så mycket som en primär artroplastik.
Vi måste som läkare se till helheten, dvs att resurserna utnyttjas optimalt för att så många som möjligt ska få så bra vård som möjligt.
