Inom primärvården, liksom inom hela hälso- och sjukvården, ökar kraven på evidensbaserat handlande i syfte att hålla hög kvalitet, god patientnytta, kostnadseffektivitet och hög patientsäkerhet. Evidensbaserad medicin (EBM) har setts som vägen att sprida forskningsresultat och styra vården mot mer evidensbaserat handlande. Men implementeringen av EBM har inte varit så enkel. Det behövs en praktikbaserad forskning för att få en forskningsbaserad praktik [1]. Det behövs evidens framtagen i den kontext där resultatet ska användas, och det behövs bred forsknings- och utvecklingskompetens i den verksamhet som ska bedrivas evidensbaserat.
Allmänmedicin är en ung specialitet som utvecklats som akademiskt ämne sedan tidigt 1980-tal, då den första svenska professuren inrättades. Jämfört med andra specialiteter har allmänmedicin en låg andel forskarutbildade läkare, och detsamma gäller för andra professioner inom primärvården. Det har dock skett en stadig utveckling med ett ökande antal publikationer och antal disputerade allmänläkare [2, 3].
Det finns få arenor för att sprida och diskutera allmänmedicinsk forskning. Medicinska riksstämman är en av dessa. Vi är därför bekymrade över att det i år varit en kraftig nedgång i antalet inkomna abstrakt. Det brukar presenteras åtta–tio fria föredrag och ett trettiotal postrar inom allmänmedicin, men i år har det endast inkommit elva bidrag.
Vad beror minskningen på? Uttrycker den ett generellt sjunkande intresse för att medverka vid medicinska riksstämman? Det bedöms kanske vara mer meriterande att åka på internationell kongress för dem som är forskningsaktiva. Eller är nedgången ett uttryck för att forskningsaktiviteten i primärvården minskar och/eller att de som bedriver forskning inte har möjlighet att presentera den?
En fråga som väcks är om ökade krav på sjukvårdsproduktion till följd av vårdval tränger undan möjligheter att bedriva forskning och systematiska utvecklingsprojekt i primärvården. Om så är fallet bör vi ta signalen på stort allvar. Med de krav som ställs på evidensbaserad praktik och hög patientsäkerhet måste forskning och utveckling kontinuerligt vara en naturlig del av vårdens verksamhet. En primärvård som saknar forskning och utveckling riskerar i längden sin egen trovärdighet. En primärvård som sänker sin kvalitet försämrar på sikt förutsättningarna för hela hälso- och sjukvården.
Svensk förening för allmänmedicin (SFAM) har tagit fram ett förslag (se faktarutan här intill) för hur vi anser att forskning och därtill hörande uppdrag bör hanteras och finansieras inom vårdvalssystemen för att möjliggöra allmänmedicinsk forskning och utveckling inom det nya vårdorganisatoriska system som vårdval utgör.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.