Tack, Magnus Carlsson för ditt initiativ och engagemang i frågan om dödsstraff (LT 43/2011, sidan 2133)! Det har gått 16 år sedan undertecknad tog upp detta ämne i denna tidning, dels i en artikel med anledning av dödsstraffets avskaffande i Sydafrika (LT 30–31/1995, sidan 2806), dels i en bokanmälan (LT 35/1995, sidan 3134) av John Grishams bok »Dödscellen« (The chamber).
Jag uttryckte då min beundran för Sydafrika, som trots sitt lidande kunde träda in på humanismens väg, men avsky för länder, som tillämpade detta omänskliga sätt att bedriva ett slags rättvisa.
Jag kritiserade också användningen av medicinalpersonal i denna verksamhet och uttryckte en förhoppning att Anders Milton, som då tillträdde som ordförande i WMA, skulle ta upp frågan på ett internationellt plan. Så blev, vad jag känner till, inte fallet, och inte heller vann mina artiklar någon större genklang i vår egen kår. I dagspressen ventilerades frågan om dödsstraff av och till, bl a i samband med avrättningen av Karla Tucker i Texas 1998. Jag reagerade också mot användningen i USA av material från avrättade för att skapa en digital anatomisk atlas (LT 8/1999, sidan 868).
Det känns fortfarande lika angeläget för mig att på alla sätt verka för avskaffande av dödsstraff. Det borde det göra för alla läkare.
