En patient som lämnar bokstavligt talat livsviktiga upplysningar – varningsinformation – till en vårdgivare utgår nog i de flesta fall från att uppgifterna kommer att finnas tillgängliga i journalen för vårdgivare både i och utanför landstinget. Men för att detta ska fungera krävs en en hel del av både vårdpersonal och journalsystem. Det handlar inte bara om hur informationen ska presenteras utan också om när den ska ges, olika termers betydelse, vem som får dokumentera eller ta bort en dokumentation samt förstås om att patienten medgivit ett utbyte av information mellan olika vårdgivare. Även upplysningar som ges till patientgrupper, till exempel särskilda kort med information om allvarlig sjukdom, behöver samordnas med det som finns att läsa i journalerna.
Varningsinformation kan definieras som »uppmärksamhetsinformation som gäller överkänsligheter, tillstånd och behandlingar som, om de inte är kända för vård- och omsorgspersonalen, medför allvarligt hot mot vård- ­eller omsorgstagarens liv eller hälsa«.
Med uppmärksamhetsinformation menas varningsinformation och andra relevanta upplysningar som hälso- och sjukvårdspersonal bör uppmärksammas på. Uppmärksamhetsinformation som inte är varningsinformation kallas observandum.
Behovet av bättre kunskap om varningsinformation och observandum har uppmärksammats i Läkartidningen i fråga om både enskilda patientfall eller sjukdomar och (i ledare i LT 4/2010, sidan 159 och LT 10/2011, sidan 519) behovet av en sammanhållen strategi för varningsinformation och läkemedel. Nyligen presenterades en ny symbol och ett nytt patientkort med varningsinformation för patienter med binjurebarkssvikt (LT 44/2011, sidorna 2226-7).
Oavsett vilka uppgifter som finns i journaler eller journalöversikter (till exempel den kommande nationella patientöversikten), eller hur den presenteras där, så behövs naturligtvis även särskild information till patienten.
Patientkort eller medaljonger kan vara livsviktiga i en situation där journal saknas, till exempel om patienten är ­utomlands eller drabbas av akuta sjukdomssymtom utanför hälso- och sjukvården. Samtidigt bör symboler och termer samordnas mellan olika pati­entgrupper så att de kan både särskiljas och lätt kännas igen och förstås. Informationen och utformningen av symboler bör så långt som möjligt överensstämma med hur uppgifterna hanteras i patientjournaler. Detta är särskilt viktigt när patienten själv kan ta del av sin journal och interagera med vården via Internet .
2008 presenterades en rapport om ­varningsinformation som tagits fram på uppdrag av dåvarande Sjukvårdsrådgivningen (nu Inera, ett bolag som ägs gemensamt av samtliga landsting och regioner). Bakom rapporten stod ett flertal kliniskt aktiva läkare samt ­personer med särskild kunskap om ­terminologi och informationsmodeller.
Rapporten skickades ut på en bred ­remissomgång och lade grunden för ett fortsatt arbete med varningsinformation i journalsystem, bland annat genom att den innehöll en specifikation som uppfyller de krav som ställs på IT-stöd.
I rapporten föreslogs bland annat in­förande av en allmän varningssymbol i vårdens IT-stöd (se figuren nedan). Vidare pekade man på behovet av tydliga rutiner för hur uppmärksamhetsinformation ska dokumenteras, vem som får sköta dokumentationen och vem som får göra ändringar.
Den föreslagna symbolen är tänkt att införas i den nationella patientöversikten. Men för att symbolen ska vara meningsfull måste information om varningar och observandum struktureras korrekt i de enskilda patientjournalerna. Annars är risken stor att användarna invaggas i falsk säkerhet vid avsaknad av uppmärksamhetsinformation i sammanställningar som exempelvis den nationella patientöversikten.
Vi vill uppmana alla läkare och specia­litetsföreningar som överväger att arbeta med eller redan arbetar med särskilda varningssymboler att
• ta del av rapporten om varningsin­formation och så långt som möjligt förhålla sig till slutsatserna i denna
• ställa krav på ett fortsatt nationellt arbete kring uppmärksamhetsinformation
• ställa krav på implementering av ett strukturerat arbetssätt enligt nationell modell kring uppmärksamhetsinformation inom den egna organisationen och det egna journalsystemet
• hjälpa till att skapa förståelse för att kedjan, även när det gäller uppmärksamhetsinformation, inte är starkare än den svagaste länken.
Att inte dokumentera uppmärksamhetsinformation på ett sätt som möjliggör att informationen följer patienten till andra vårdgivare och journalsystem äventyrar patientsäkerheten.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.


Utformningen av och funktionen hos en nationell symbol för uppmärksamhetsinformation. Grafik: LT (Fritt efter original)