Funktionsjusterade levnadsår, DALY (disability adjusted life years), är ett samlat hälsomått som används för att mäta en befolknings sjukdomsbörda och som möjliggör jämförelser av sjukdomsbördan länder emellan under olika tidsintervall. Måttet har tagits fram av Världshälsoorganisationen och Världsbanken i deras kartläggning av den globala sjukdomsbördan (The Global burden of disease project, GBD) [1]. En DALY motsvarar ett friskt levnadsår som gått förlorat på grund av död eller sjukdom, och beräkningarna baseras på dödlighet och sjuklighet i olika diagnoser.
DALY är summan av de år som förlorats genom förtidig död (YLL = years of life lost) och förlorade år på grund av nedsatt funktionsförmåga (YLD= years of life lost due to disability) i relation till medellivslängd, kön och åldersgrupp. YLL är enkelt att ta fram: man multi­plicerar antalet döda i en given diagnos med den förväntade livslängden. Det är svårare att finna ett helt tillfredsställande mått för funktionsförlust (YLD), men WHO har i arbetet med kartläggningen av GBD utvecklat ett ålders- och könsspecifikt viktningsschema för funktionsförlust där alla ICD 10-dia­gnoser och deras följdtillstånd ingår.
Den första DALY- kalkylen av sjukdomsbördan i Sverige gjordes av forskare vid Folkhälsoinstitutet år 1998 [2]. Forskare vid Statens folkhälsoinstitut och Karolinska institutet gjorde år 2006 en uppdatering med tillägg av riskfaktorer [3]. Enligt WHO:s diagnos­indelning har psykiska respektive neurologiska sjukdomar sammanförts till gruppen neuropsykiatriska sjukdomar.
För både män och kvinnor svarar hjärt–kärlsjukdomar, neuropsykiatriska sjukdomar samt maligna tumörer för mer än 70 procent av den totala sjukdomsbördan. Hjärt–kärlsjukdomar och maligna tumörer utgör 35 procent (män) respektive 33 procent (kvinnor) av YLL. Neuropsykiatriska sjukdomar ­orsakar den överlägset största andelen av antalet år (42 procent) förlorade på grund av sjukdom (YLD).
Man skulle kunna tro att anslagsgivare till medicinsk forskning skulle fördela sina anslag i proportion till den sjukdomsbörda som respektive sjukdom ger upphov till i en befolkningsgrupp, skriver man den 8 september 2011 på ledarsidan i Nature [4]. Men det som påverkar människors liv allra mest i form av sjuklighet och förlorade levnadsår tycks inte vara det som anslagsgivare ägnar störst intresse. Prioriteringen mellan olika forskningsområden är snedvriden; jämför de stora sjukdomsbördorna i utvecklingsländerna med de starkt begränsade forskningsresurser som finns för att bekämpa dem.
Ett annat exempel är det begränsade finansiella stöd som ges till forskning rörande hjärnans sjukdomar. Till skillnad från hjärt–kärlsjukdomar och cancer, som toppar DALY-ligan på grund av summan av år som förlorats i livslängd, representerar neuropsykiatriska sjukdomar den i särklass största andelen av år som förlorats på grund av nedsatt funktionsförmåga (YLD), skriver Wittchen och Jacobi i en nyligen publicerad översiktsartikel om den neuropsykiat­riska sjukdomsbördan i Europa [5].
Studien, som omfattar psykiska sjukdomar samt utvalda neurologiska sjukdomar och personlighetsstörningar hos vuxna samt utvalda psykiska sjukdomar hos barn, är en utvidgning och uppdatering av en tidigare undersökning genomförd 2005 [6]. Materialet har insamlats genom en systematisk litteraturgenomgång utförd av 19 epidemiologiska expertkommittéer av hjärnforskare och statistiker och som omfattar data från alla 27 EU-länderna samt Schweiz, Island och Norge. I studien ingår bland annat fler medlemsstater än i den tidigare studien, fler diagnostyper, förbättrade epidemiologiska data och ett mer heltäckande åldersintervall.
Wittchen och Jacobi fann att ettårsprevalensen för psykisk sjukdom var högst för ångestsjukdomar (totalt 14 procent) följt av specifika fobier (6,4 procent), social fobi (2,3 procent), agorafobi (2 procent) och paniksyndrom (1,8 procent). När det gällde generellt ångestsyndrom (GAD) fanns den högs­ta frekvensen (3,4 procent) i åldersgruppen 65 år och äldre, medan frekvensen var betydligt lägre i åldersgruppen 14–65 år (1,7 procent). Förstämningssjukdomar var den näst vanligaste sjukdomsgruppen (7,8 procent), med depression som dominerande diagnos (6,9 procent). Därefter följde somatoforma syndrom (6,3 procent), alkoholberoende (3,4 procent), psykossjukdomar (1,2 procent) och ätstörningar (mellan 0,1 och 0,9 procent för olika åldersintervall).
Man beräknade att 38,2 procent av Europas befolkning lider av en psykisk sjukdom årligen. Totalt motsvarar det 164,8 miljoner människor. Med undantag för alkoholberoende, drogberoende och demenssjukdomar, som var vanligare i östeuropeiska länder, fanns inga stora skillnader mellan olika kulturer eller länder i förekomsten av neuro­psykiatriska sjukdomar.
Ettårsprevalensen för ADHD bland barn och ungdomar var 5 procent (6–17 år), uppförandestörning 3,0 procent ­(5–17 år), autismspektrumstörning 0,6 procent (2–17 år) och utvecklingsstörning 1 procent (2–65 år). Förhållandet pojke/flicka för ADHD och uppförandestörning var 3:1, för autismspektrum­störning 4:1. Ettårsprevalensen för demens bland personer 65 år eller äldre var 5,4 procent.
Den totala neuropsykiatriska sjukdomsbördan var 30,1 procent för kvinnor och 23,4 procent för män. Depres­sion utgjorde den största sjukdomsbördan hos kvinnor med en frekvens av 134,4 DALY/10 000 kvinnor. Största sjukdomsbördan för män var alkoholberoende med 82,8 DALY/10 000 män. Sjukdomsbördan för stroke var ungefär lika stor för män som för kvinnor: 38,9 DALY/10 000 män och 36,9 DALY/ 10 000 kvinnor.
Till studiens begränsningar hör att man varit tvungen att utesluta beräkningar för många diagnoser eftersom underlaget var otillräckligt för statistisk analys. I flera länder saknades epidemiologiska data. Metoderna för hur man ställde diagnos varierade mellan länderna, varför prevalensen för vissa diagnoser måste betraktas med vaksamhet.
Psykiska sjukdomar är den kvantitativt sett mest invalidiserande av alla sjukdomar i Europa. Sannolikt har omfattningen underskattats i tidigare studier. Mindre än en tredjedel av de psykiskt sjuka får någon form av behandling. Inte bara de longitudinella undersökningar som ingått i den aktuella undersökningen utan även resultat från en mångfald and­ra studier visar att det finns starka bevis för att en majoritet av vuxna med psykisk sjukdom
– har haft sin första episod som barn eller som tonåring
– sällan tillfrisknar spontant
– har en hög risk att insjukna i andra sjukdomar.
Ångest, alkohol- och drogberoende samt somatoforma syndrom debuterar ofta under ungdomsåren och har en hög samsjuklighet med såväl depression som personlighetsstörningar och svåra ångesttillstånd.
Forskning om hjärnans sjukdomar måste ges kraftigt ökade ekonomiska resurser. Det är också angeläget att man i större utsträckning än vad som sker i dag ägnar sig åt tidig upptäckt och behandling av psykisk sjukdom samt prövar olika förebyggande insatser [7].
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.