Äntligen tycks frågan om HPV-vaccin till flickor i skolåldern ha fått sin lösning. Socialstyrelsen föreslog i februari 2008 att flickor födda 1999 och senare skulle ­vaccineras. Efter en remissrunda kom i november 2008 en föreskrift som skulle gälla från och med 1 januari 2010. Först under sommaren 2009 inleddes förbe­redelserna för den nationella upphandling som handlades av Stockholms läns landsting. I mars 2010 valde man Cervarix från GSK. SanofiPasteur MSD som tillverkar Gardasil överklagade beslutet. I mars 2011 beslutade kammarrätten om en ny upphandling, och i september 2011 valdes Gardasil. GSK överklagade men kammarrätten beviljade inte prövningstillstånd. Vid jultid 2011 tycktes saken vara klar. Under överklagningstiden har flera landsting påbörjat vaccination genom direktupphandling.
HPV-vaccination anses kunna rädda 100 kvinnoliv per år. Siffran har nämnts när de båda bolagen fått kritik för den försening som överklagandena medfört. Två årskullar flickor kan komma att förbli ovaccinerade. Alternativt skulle en »catch up«-vaccination av de flickor som skulle ha vaccinerats under åren 2010–2011 komma att kräva en gigantisk insats av skolhälsovården. Dessutom finns en viss risk att en del av de flickor som erbjuds vaccination redan har blivit HPV-infekterade.
En del av kritiken bör även myndigheterna ta åt sig. Det är visserligen viktigt att beslut av denna karaktär fattas efter grundlig genomgång av fakta, men handläggningen har inte direkt präglats av skyndsamhet eller öppenhet.
Jämfört med HPV är infektioner med rotavirus eller vattkoppor inte särskilt allvarliga. Troligen har nästan alla småbarn någon gång drabbats av rotavirus. Uppskattningsvis 2 000 småbarna hamnar årligen på sjukhus, men knappt någon avlider. När det gäller vattkoppor drabbas cirka 80 procent av alla barn, cirka 200 (alla åldrar) vårdas på sjukhus och ett par avlider varje år. Till detta kan läggas att i medeltal 650 personer årligen sjukhusvårdas och 10–15 dör i bältros, ett tillstånd som ofta följs av långvariga och svåra smärtor. Frågan om vaccination mot hepatit B har varit en långdragen historia, men i januari 2011 skickade Socialstyrelsen ut ett kunskapsunderlag och förväntas nu behandla de synpunkter som kommit in.
För de här tre infektionerna finns effektiva och säkra vacciner, även om vaccinerna för de två förstnämnda infektionerna är dyra och innebär en markant ökad arbetsbelastning för personalen på BVC, då de ska ges under barnets två första levnadsår. Smittskyddsinstitutets referensgrupp för vaccinationsfrågor (Refvac) har belyst för- och nackdelar med dessa vacciner. I april 2007 ställde man sig positiv till rotavirusvaccin men efterlyste en hälsoekonomisk analys. Vattkoppsvaccin diskuterades i februari 2005, och man konstaterade då att »införande av vaccination av barn kan övervägas«. Även där saknades ekonomisk analys. Refvac hade sitt senaste möte i maj 2009.
Våren 2009 påbörjade Vaccinutredningen sitt arbete, och ett betänkande presenterades i juni 2010. Där föreslogs bland annat att regeringen ska bestämma vilka sjukdomar som vaccinationsprogrammen ska omfatta, och att vaccinerna ska upphandlas och betalas av staten.
Under utredningens gång, och även sedan resultatet presenterats (man funderar förmodligen nu på en proposition på departementet), verkar det som om kunskapsutbytet kring dessa vacciner avstannat. Det är mycket möjligt att inget av dem ska införas i det allmänna vaccinationsprogrammet, till exempel på grund av för stor kostnad i relation till antal sjukdomsfall på olika vårdnivåer eller för att acceptansen av nya vacciner förväntas bli dålig efter »narkolepsiepidemin«.
Det är dock olyckligt att det sedan ­våren 2009 legat som en våt filt över frågor kring det allmänna vaccinationsprogrammet. Ansvariga myndigheter (Socialstyrelsen, Läkemedelsverket, Smittskyddsinstitutet med flera) borde, trots osäkerhet kring hur beslut och inköp ska hanteras, kunna ha enats om ett arbete med insamlande av ytterligare underlag, inte minst hälsoekonomiska.
När det så småningom äntligen blir klart vilken myndighet som ska göra vad i vaccinfrågor, skulle beslut snabbt kunna fattas och vaccination snarast kunna inledas om beslutet blir positivt. Nu riskerar myndigheterna att få kritik liknande den som riktats mot industrins företrädare: man kan ha förhind­rat att ett par årskullar barn fått skydd mot mycket vanliga sjukdomar, som visserligen sällan är dödliga men som orsakar lidande och samhällsekonomiska kostnader.
*
 Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Leif Gothefors har varit klinisk prövare och/eller föreläsare för flertalet av de företag vars vaccin används i vaccinationsprogrammet. Birger Trollfors har deltagit i en studie av ett nytt kikhostevaccin finansierad av EU via Smittskyddsinstitutet.