Överbelastning inom vården och ökad tillströmning av patienter med akut vårdbehov är ett problem med allt större aktu­alitet. Överbeläggningar på vårdavdelningar är vanligt, och vårdplatsbrist ­förefaller vara den vanligaste orsaken [1]. Mellan åren 1999 och 2008 minskade antalet sängplatser på svenska sjukhus med 21 procent [2], vilket troligen är en alltför stor minskning. En konsekvens är att patienter som läggs in ofta måste vänta på en sängplats på en vårdavdelning, med ökad belastning på akutmottagningen som följd.
Belastningen på landets akutmottagningar har ökat även på andra sätt. Antalet patienter som söker akut vård har ökat dramatiskt [3, 4], patienterna är i regel äldre och mer multisjuka, och kraven på snabb utredning och behandling har blivit större. Långa väntetider till röntgen- och laboratorieundersökningar bidrar också [5]. Ett ökat tryck på akutmottagningar är en global trend [6-8].
Överbelastning på akutmottagningen är en allvarlig situation. Det försämrar vårdkvaliteten och minskar patientsäk­erheten [9-11]. Omvårdnadsarbetet försummas, läkemedel glöms bort [12], och diagnostik och behandling, inklusive smärtlindring, försenas [9, 13]. Även för de mest akut sjuka patient­erna försenas behandlingen och förlängs vistelsetiden [1]. Patienterna blir mindre nöjda med vården [14], och antalet oplanerade återbesök inom 72 timmar ökar [15]. Korttidsmortaliteten ökar också [10, 11].
Överbeläggningar på vård­avdelningar stressar perso­nalen och minskar patient­säkerheten [1, 16]. En viktig ­orsak är att personalens beslutsfattande påverkas [1]. Det är inte känt om samma sak sker på en överbelastad akutmottagning. Vi valde därför att i en pilotstudie analysera om beslutsfattandet hos läkare på akutmottagningar ändras i relation till belastningen. Studien presenterades på det nationella mötet i akutsjukvård 2011 [17].
I studien ingick 17 245 ­retrospektivt identifierade medicin- och neurologipatienter som sökte vård vid akutmottagningen på Skånes universitetssjukhus i Lund under perioden 1 januari–31 augusti 2009. Som mått på belastningen valdes antalet sökande och närvarande patienter på akutmottagningen och platsbristen på sjukhuset mätt som antalet externa ­patienter. Läkarnas beslut studerades med hjälp av inläggningsfrekvensen, och resultaten analyserades med linjär regression.
I genomsnitt lades 27 patienter in per dygn, och av ­totalt 6 540 inlagda patienter var 14,3 procent externa. En stark positiv korrelation (r = 0,830) fanns mellan an­talet sökande per dygn och antalet inlagda patienter. Inläggningsfrekvensen per dygn (inlagda/sökande) var i genomsnitt 38,1 procent.
Ingen korrelation sågs mellan antalet sökande per dygn och inläggningsfrekvensen (r = 0,124), inte heller mellan antalet patienter på akutmottagningen (per timme) och inläggningsfrekvensen (r = 0,129). Det fanns inte heller någon korrelation mellan antalet ­externa patienter och inläggningsfrekvensen (r = 0,063).
Resultatet tyder på att läkarnas inläggningsbeslut inte nämnvärt påverkades av stressen och belastningen på akutmottagningen, vilket i sig är mycket positivt. Detta stöds också av tidigare studier [18, 19]. Andra handläggningsbeslut kan dock ha påverkats av belastningen [5, 9, 12, 13]. För att analysera detta behövs fler detaljerade studier av felaktigt hemskickade patienter, dia­gnostiska undersökningar, läkemedelsbehandling etc. Vårdutfallet för patienterna bör också studeras.
För att effektivt motverka överbelastning på akutmottagningar behövs en standardiserad definition. Social­styrelsen arbetar med definitioner av överbeläggningar och platsbrist på vårdavdelningar [20, 21], men inte av akutmottagningar. I vår pilotstudie definierades belastningen endast utifrån antalet patienter på akutmottagningen och antalet externa patienter på sjukhuset. Detta är en rejäl förenkling.
En gemensam definition av landets akutmottagningar måste täcka in flera olika faktorer, inte minst då belastningen är dynamisk [22]. I USA har man tagit fram analysverktyget NEDOCS ­(National emergency department overcrowding score), som möjliggör en beräkning av graden av överbelastning och hur den uppstått [5]. NEDOCS har validerats mot expertbedömningar av belastningsgraden, men inte mot relevanta utfallsmått som antal felbehandlingar, mortalitet etc.
Vi föreslår att det skapas ett liknande verktyg för svenska akutmottagningar som skulle kunna innehålla följande faktorer:
• Antal inskrivna patienter
• Antalet vårdplatser på akutmottagningen
• Prioriteringsnivåer för ­inskrivna ­patienter
• Antal patienter som ännu inte ­bedömts av läkare
• Genomsnittlig vistelsetid för senast utskrivna patienter
• Antal vårdpersonal i tjänst
• Antal lediga vårdplatser på sjukhuset.
Systemet skulle kunna leda till förslag på standardiserade åtgärder vid olika belastningsgrader och generera statistik för långsiktig planering av verksamheten. En användbar modell bör arbetas fram i samverkan mellan flera svenska sjukhus av varierande storlek.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.