Professor Stefan Lindgren, regeringens enmansutredare för en EU-anpassad läkarutbildning, klargör i en replik på vår artikel samt i en intervju i senaste numret av Svenska Läkaresällskapets medlemstidning »SLS Aktuellt« [1] att en sexårig utbildning utan AT eller nationellt slutprov kommer att bli utredningens förslag.
Vår kritik gäller att detta innebär en förkortad utbildning till legitimation, med sänkt kompetens som följd. Det innebär också att den ­kliniska utbildningen förändras i grunden. Utredaren ser sammanhållen profes­sionsträning på en arbetsplats, verksamhetsförlagd ­utbildning (VFU), som en fullgod ersättning för AT.
Vi lyfte fram dagens praktik på universitetssjukhus, och obligatorisk AT före legitimation, som svensk läkarutbildnings styrka. Dagens läkare har tjänstgjort fyra månader inom psykiatrin före legitimation. Utan AT kommer ­legitimerade doktorer endast att ha läst grundutbildningens psykiatrikurs på fem veckor.
Utredarens replik innehåller ytterligare två problematiska punkter:
Han ser ett egenvärde i att universiteten får hela utbildningsansvaret, under Högskoleverkets tillsyn. Vi frågar oss hur HSV:s sedan 2011 reformerade tillsynssystem, med minimerad detaljstyrning, garanterar hög kvalitet och vilka undervisningsmoment som ingår i klinisk praktik och handledning.
Utredaren önskar också en nationell bedömning om läkarens kärnkompetens. Han vill se »samverkan mellan lärosätena kring ett ramverk för examination«. Ett nationellt styrdokument vore av värde, men först måste man finna svar på frågorna: Hur ska styrdokumentet se ut? Vem ansvarar för det? Hur implementeras det?
När vi träffade utredaren diskuterades enbart en nationell flervalsfrågedatabas för strömlinjeformad tentamen, så kallat progress-test. I dag har vi en Socialstyrelse, en AT-nämnd och ett AT-prov. Morgondagen ter sig mer osäker. Vi hoppas att läkarkåren och fakulteterna orkar problematisera utredningens utkast till förslag.

Läs debatten:

Debatten inleddes i LT 19/2012 (sidorna 936-7) med »Den nya läkarutbildningen – hellre reform än revolution«. Replik finns i LT 20/2012 (sidan 1033), »Utmaningen ligger i att enas om det som är viktigast för den blivande läkaren«.