Det är intressant att läsa de artiklar och inlägg som handlat om svensk ambulanssjukvård i skuggan av de tragiska händelserna i Norge förra sommaren. Jag blir alltid lite misstänksam när en yrkesgrupp med så stark kraft uttrycker att en annan inte behövs. Oftast har man då glidit från patient­fokus till fokus på den egna professionen.
Behovet av läkares medverkan inom ambulanssjukvården har debatterats länge. Ofta refereras till studier som handlar om de svårast sjuka patienterna som drabbats av olycksfall eller hjärtstopp. Man diskuterar nästan aldrig alla andra patienter, de med ofta mer diffusa problem, kanske komplicerade av en ­social situation som påverkar vårdbehovet. Efter många år som läkare inom ambulanssjukvård både på land och i luften anser jag att läkaren även i dessa fall kan och ska komplettera sjuksköterskor och ambulanssjukvårdare. Detta för att göra en mer komplett bedömning, och kunna erbjuda alternativ till standardiserade vårdprogram eller vårdkedjor.
Läkaren beskrivs ofta i detta sammanhang ha funktionen att svara i telefon och ge råd, eller skriva riktlinjer för hur olika patienter ska tas omhand; en konsult till ambulanspersonalen. Det känns som ett omöjligt uppdrag att kunna ge råd och att bidra till utveckling utan att själv uppleva de situationer man förväntas ha specialkunskap om. För att ambulanspersonalen ska få ett kvalificerat stöd måste råden komma från kompetenta och initierade läkare som är en daglig del av verksamheten. Väljer man att bara kalla ut läkare vid stora allvarliga händelser riskerar man att få ut personer som inte är rustade att utföra ett professionellt arbete. Jag kommer osökt att tänka på när Lill Lindfors sjunger »Tänk dig att ha en man i ­byrån …«, någon man tar fram när det behövs och som sedan stoppas tillbaka i sin ask.
Ska ambulanssjukvården kunna utvecklas i riktning mot att bli en del av sjukvården med samma förutsättningar som övrig sjukvård, är det min absoluta övertygelse att patienter måste mötas av kompletta team. Jag vill inte ha en ambulanssjukvård som endast består av läkare, eftersom vi läkare inte kan allt som andra yrkesgrupper kan, och önskar att andra yrkesgrupper i debatten även funderade över det. Kanske är det det kompletta teamet som är styrkan, både när det gäller att ge sjukvård, men även när det gäller att driva forskning och utveckling. Attityden »kan själv« ska man alltid vara misstänksam mot.
Det är förresten något bekant över debatten. Jag hör toner från när kravet på sjuksköterskor i varje ambulans kom. Hörde man inte då att det inte behövs, det är bara slöseri med skattepengar? Är det någon som ångrar den utvecklingen i dag? Jag hoppas verkligen att vi låter utvecklingen fortsätta. Patienterna förtjänar det.