I Läkartidningen 36/2012 (sidorna 1540-3) ger Jan ­Håkansson en informativ översikt över kost, lipider och ­lipidbehandling och kardio­vaskulär sjukdom. Han kommenterar kort aktuella riktlinjer och målvärden för ­lipidbehandling.
Det finns anledning att ­utvidga denna kommentar något. Nyligen har två dokument med europeiska rikt­linjer för kardiovaskulär ­prevention publicerats.
Det första, som pub­licerades 2011, utgjor­de riktlinjer för behandling av dyslipidemi
utarbetade i samarbete mellan European Atherosclerosis ­Society (EAS) och European Society of Cardi­ology (ESC) [1]. I år har ytterligare ett dokument om kardiovaskulär prevention i bredare mening publicerats i regi av ESC, och i samverkan med ett flertal organisationer, bland annat EAS [2].
Vad gäller målvärden och indikationer för behandling av lipider är dokumenten väl kongruenta. Målvärdena för behandling av LDL-kolesterol är betydligt mera differentierade än vad som framgår av Håkanssons artikel.
Det lägre målvärdet för LDL, 1,8 mmol/l, avser patienter med mycket hög risk, det vill säga sekundärprevention och andra högriskgrupper som till exempel diabetiker med komplikationer, eller med över 10 procents risk för kardiovaskulär död inom 10 år, värderat med SCORE (systematic coronary risk evaluation) (Tabell I) [2].
För patienter med hög risk ­rekommenderas målvärdet 2,5 mmol/l, medan patienter med lägre risk rekommenderas LDL under 3,0. Detta är väl i linje med att vinsten i ­absoluta tal är betydligt större hos högriskgruppen, även om den procentuella vinsten är likartad i alla grupper.
Också diskussionen om ­primärprevention bör vara mer differentierad. En riskreduktion på 25–30 procent kan vara betydande i högriskgruppen, medan den absoluta vins­ten i lågriskgrupper är modest. Detta illustreras väl av figur 3 i Håkanssons artikel.