Nyårsnatten 2012. Strax efter midnatt på årets första dag fick vi i egenskap av primär- och bakjourer på ortopeden respektive plastikkirurgen ta hand om en 13-årig pojke som fått sitt vänstra ben skadat av en nyårsraket. Ingen av oss kunde i vår vildaste fantasi ana vilket krigsliknade scenario som väntade (Figur 1).
Raketen hade avlossats i en folksamling på cirka 10–15 meters avstånd. Kraften av drivladdningen hade fått raketen att penetrera hud och muskulatur, där huvudladdningen detonerade strax efteråt. Kraften av denna explosion sprängde av lårbenet på tre ställen, och stora delar av hud och mjukdelar saknades från ljumsken ned till knäet (Figur 2).

Blodförlusten var omfattande, och patienten erhöll sammanlagt 22 enheter blod. Eftersom n ischiadicus var intakt, och det fanns cirkulation till underbenet, hade vi initialt förhoppningar att kunna rädda benet. Det visade sig dock att de termiska skadorna var mycket mer omfattande än vi först kunnat ana. De metallkomponenter som fanns i raketen hade brunnit med mycket hög temperatur, vilket medfört att nästan all kvarvarande muskulatur bokstavligen hade kokat sönder.
Efter en mödosam revision av devitaliserad vävnad var endast m gracilis och stråk av m biceps femoris viabla, och vi fattade gemensamt beslut om hög lårbensamputation (Figur 3). Läkningsförloppet var långdraget, och stumpen fick revideras vid två tillfällen på grund av ytterligare nekrosutveckling kring kvarvarande små metallfragment i mjukdelarna. Pojken är nu i huvudsak rullstolsburen men har börjat träna med protes.

I Sverige är det Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) som beslutar vilka fyrverkeripjäser som får säljas i Sverige. Den 4 juli 2010 trädde nya föreskrifter om pyrotekniska artiklar i kraft (MSBFS 2010:2). I dessa föreskrifter beslutades att minska totalladdningen i en nyårsraket till högst 75 g från tidigare maximalt 250 g, alltså en minskning till en tredjedel. Trots detta får raketer med 250 g sprängladdning säljas till den 4 juli 2017, alltså under ytterligare fem år!
När det gäller själva användningen av fyrverkerier regleras detta i ordnings­lagen. Polisen är den tillståndsgivande myndigheten, medan kommunen får föreskriva restriktioner för användning av fyrverkerier på vissa allmänna platser under vissa tider.
Den 13-årige pojken förlorade sitt ben strax nedanför ljumsken, och hans liv blir aldrig detsamma. Hade raketen träffat några decimeter högre upp i buken hade han sannolikt avlidit. Beslutet att sprängkraften i raketerna ska minska är mycket välkommet, men det är helt oacceptabelt att detta träder i kraft först om fem år! Beslutet är fattat, verkställ nu!
Man bör även diskutera i vilken utsträckning allmänheten är lämpad att hantera dessa potentiellt livshotande artiklar. Vi är inte för ett generellt förbud mot fyrverkerier, tvärtom kan dessa vara en stor upplevelse. Ett fyrverkeri blir dock större och bättre om det sköts av folk med kunskap och resurser, inte av en berusad allmänhet vid tolvslaget.
När det gäller dessa frågor har Sveriges kommuner liksom polismyndigheten ett stort ansvar, men ytterst måste kraven komma från oss medborgare.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.


Figur 1. Pojkens vänstra lårben vid ankomsten till operationssalen. Muskulaturen var bokstavligen sönderkokt av värmeutvecklingen.



Figur 2. Genomlysningsbild på operationsavdelningen. Lårbenet var frakturerat på tre ställen, och mjukdelarna var kontaminerade med metallpartiklar.



Figur 3. Amputationsstumpen.