Vad innebär »tobacco endgame«? Termen endgame – slutspel – är hämtad från schackvärlden: det är sista fasen i ett parti då spelaren planerar sina vinnande slutdrag. Tobacco endgame har de senaste åren kommit att användas i det tobaksförebyggande arbetet – när samhället finner det angeläget att definiera ett årtal då tobaksbruket ska vara (näst intill) utfasat [1]. Nya Zeeland har valt år 2025, Finland 2040. Allt fler länder tar upp frågan eftersom ingen är tillfreds med utvecklingen hittills. Av många skäl krävs en skärpt strategi.
• Rökningens hälsoeffekter är oacceptabla och bidrar till en ökad eller bibehållen ojämlikhet i hälsa. Tobaksbruket är en global epidemi och enligt WHO den ledande dödsorsaken. FN arbetar för att minska »non communicable diseases« (NCD), där rökningen utpekas som det allvarligaste hotet [2].
• Kostnaderna för rökningen, tillsammans med andra förebyggbara levnadsvanor, är på sikt ohållbara i ett samhällsekonomiskt perspektiv.
• Epidemins smittkälla är väl känd. Medvetenheten ökar om tobaksindustrins destruktiva kraft och metoder [3]. Omfattningen av skadorna, från odling till konsumtion, blir alltmer uppenbar och gör frågan om varför denna industri får hålla på som den gör alltmer påträngande. Att en enskild industri stämmer länder inför domstol för att de inför regler som skyddar medborgarnas hälsa är groteskt.
• Riksdagens mål 2014 för det tobaksförebyggande arbetet kommer inte att nås på långa vägar. Största ansvaret för detta vilar på en oengagerad regering och en riksdag som ställer otillräckliga krav. Men det kan också vara klädsamt att notera att professionella yrkesgrupper, trots sin kunskap om ohälsoeffekter etc, inte heller förmått agera tydligt.
En slutspelsstrategi innebär ett paradigmskifte, att vi säger: »nu får det vara nog«, nu sätter vi en bortre parentes för ett århundrade då tobaksbruket skördat fler liv än alla andra katastrofala händelser sammantagna; att vi slutar att acceptera 6 000 förtida tobaksrelaterade dödsfall i Sverige varje år; att vi generellt minskar toleransen för skador som är förebyggbara; att vi inte bara försöker påverka den enskilda användarens beteende utan lika mycket eller mer kräver samhällets stödjande åtgärder; att vi går från »blame the smoker« till »shame the tobacco industry« och att vi inte nöjer oss med att minska rökningens skador utan att vi på sikt, i enlighet med WHO:s tobakskonvention, strävar efter att eliminera nikotinberoendet.
Den grundläggande strategin för framgång i det tobaksförebyggande arbetet baseras i huvudsak på Tobakskonventionens breda åtgärdsprogram (se faktaruta nedan).
Visst har vi kommit en bit på väg, men sedan rökfria serveringslokaler introducerades 2005 har regeringen alltmer förvandlats till en snuskramande nejsägare i det internationella perspektivet. Inte minst har detta varit tydligt i reaktionerna på EU-kommissionens nyligen presenterade förslag till nytt tobaksproduktdirektiv.
Därför kräver vi – tillsammans med övriga tobaksförebyggande organisationer – en skärpning, och det är här
tobacco endgame-modellen kommer in. Vad som krävs är en blocköverskridande ­politisk medvetenhet och vilja, en precisering av ett realistiskt årtal för en bortre parentes och en välfinansierad handlingsplan med tydliga delmål.
Dagens regering kan inte förväntas – särskilt inte inför ett stundande val – att fatta ett sådant beslut eller ens ta upp frågan till seriös behandling. Vi bedömer därför att en bred opinionsbildning för ett tobacco endgame i Sverige måste fortgå till och med valrörelsen 2014 för att få en ny regering – oavsett färg – att förstå att befolkningen faktiskt vill sätta en bortre parentes.
Förslaget gäller i första hand en bortre parentes för rökningen år 2025. Den rökta tobaken utgör den värsta tobaksprodukten. När det gäller nedtrappning av snusningen – även om denna har minskat kontinuerligt under de senaste åren – bedömer vi i dag att man inte kan ha samma ambitioner som med rökningen. Snusningens hantering i en kommande strategi får alltså diskuteras på samma sätt som andra praktiska aspekter. I vilken turordning WHO:s rekommenderade åtgärder bör vidtas kan komma att påverkas av utvecklingen internationellt. En rad viktiga frågor finns att diskutera – men nu gäller det i första hand principfrågan om att definiera och besluta om en bort­re parentes för rökningen.
Läkarkåren har här sin stora chans att påverka folkhälsan. Vilken annan grupp i samhället har bättre förutsättningar att förstå bakgrunden och behovet av en bortre parentes för rökningen än läkarkåren? Medan vi å ena sidan, rättmätigt, kräver ökade resurser för våra olika patientgrupper skulle vi här, å and­ra sidan, kunna se den etiska utmaningen i att bidra till att lidandet och kostnaderna för onödig ohälsa minskar – och på det sättet generera ökade resurser till vård av de tillstånd som inte går att förebygga.
Läkarkåren och inte minst dess ledare kan göra stor skillnad i denna process. Vill läkare vara ledare i sjukvården måste man också ta sitt ansvar för den hälsofrämjande delen. Det är glädjande att se Svenska Läkaresällskapets ökande engagemang, såväl för den vardagliga implementeringen av Socialstyrelsens nationella riktlinjer för förebyggande metoder som för den globala hälsofrågan.
Läkarförbundets senaste tobaksenkät 2006 visade att drygt 80 procent av medlemmarna vill att förbundet ska påverka den nationella tobakspolitiken [4]. Vi har erfarit att förbundet för närvarande diskuterar ett förslag till policy för hälsofrämjande och förebyggande insatser. Vi hoppas att vi ska få gehör för det offensiva förslaget om principen att sätta en bortre parentes för rökningen.
Vi önskar att alla organisationer i hälso- och sjukvården och i skolvärlden, patientorganisationer, barn- och kvinnorättsorganisationer, idrottsrörelsen – listan är lång – ska delta i denna opinionsbildning genom att instämma i att:
vi förstår bakgrunden till och behovet av att skärpa den tobaksförebyggande strategin,
vi stöder principen att ett årtal ska preciseras då rökningen ska vara (näst intill) borta,
vi stöder en bred opinionsbildning
för ett regeringsbeslut med den inriktningen.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Hans Gilljam har tidigare deltagit i ett tiotal rök- och snusavvänjningsstudier med olika läkemedelsföretag.