Sjukhusläkarna har i ett relativt sent skede fått ta del av inriktningen av förslaget till ny läkarutbildning av ensamutredaren Stefan Lindgren. Vi har kommit med kritik mot slopandet av AT och mot utarmningen av det rent medicinska innehållet i vad vi bedömer som bas­kunskaper samt även riktat invändningar mot en förlängning av grundutbildningen till sex år.
Kritiken innebär inte att vi är nöjda med dagens utbildning. Det finns välmotiverad anledning att se över den och att skapa en standardiserad nationell kursplan för att garantera en likvärdig utbildning över landet och ge möjlighet till byte av studieort.
Vi ser inte att Stefan Lindgrens förslag leder till den kvalitetshöjning som vi skulle vilja se i grundutbildningen, vare sig i fråga om teoretiskt innehåll eller praktiska färdigheter.
Utredningsförslaget bygger på en övertro på de medicins­ka fakulteternas möjlighet att ta ett totalansvar för läkar­utbildningen med resultatet en färdigutbildad legitimerad läkare motsvarande dagens. För att kunna leva upp till Stefan Lindgrens vision krävs en radikal och omfattande omstrukturering av såväl den prekliniska som den kliniska delen av utbildningen.
Vi ser med oro på vad förslaget om slopande av AT leder till. EU:s yrkeskvalifikationsdirektiv tillåter ingen
s k pre-ST efter legitimation. Det betyder att AT:s multipla funktioner – som färdighetsträning, att växa in i läkarrollen under handledning, fungera som »pröva på-tjänstgöring«, locka unga doktorer till bristspecialiteter och glesbygd samt ingå som viktig arbetskraft vid många sjukhus utanför universitetsorterna – försvinner.
Stefan Lindgrens förslag innebär i fackligt perspektiv en klar ekonomisk försämring för våra medlemmar. Sex månader med lön ersätts av sex månader med studielån då utbildningen förlängs till sex år. Förslaget innebär av samma orsak en försening i arbetslivsintroduktionen med sex månader, vilket harmonierar illa med regeringens intention att av nationalekonomiska skäl tidigarelägga denna.
Utredaren hävdar att det finns inlåsningseffekter med den nuvarande svenska utbildningen före legitimation som gör att svenska läkare har svårt att få jobb i utlandet efter avslutad grundutbildning, eller att möjligheten till arbete utomlands fördröjs då AT krävs före legitimation.
Huvudmålet för svensk ­läkarutbildning måste vara utbildning av högsta möjliga kvalitet, att tillgodose behoven i Sverige samt att utbilda läkare som är attraktiva på den internationella arbetsmarknaden. I stora delar av Europa råder låga löner och dålig arbetsmiljö. Vår bedömning är att ytterst få svenskar vill söka sig till den europeiska arbetsmarknaden utanför Norden direkt efter utbildningen. För Norge, Kanada och USA, icke-medlemmar i EU, gäller andra regler.
Sjukhusläkarna har drivit frågan om ett nationellt »core curriculum« för att säkra viktiga teoretiska basämnen, däribland anatomi, farmakologi och fysiologi. På vissa fakulteter finns dessa kurser, men på andra har de integrerats i block med utarmning eller nedläggning av institutionerna som en konsekvens. Risken är att med en studieordning där vissa ämnen rationaliseras bort försvinner lärarbasen. Ämnen som är allas ansvar är i praktikens ingens. Detta har Stefan Lindgrens förslag inte tagit hänsyn till.
Det svenska systemet med AT efter grundutbildning har med få undantag fungerat väl och skulle även kunna fungera som förebild för andra länder inom EU. Möjligheten att förhandla fram dispens för att få behålla den svenska ordningen med 5,5 års grundutbildning samt 18 månaders AT före legitimation borde prövas. Storbritannien har klarat detta på flera områden. Vi kan från Sjukhusläkarna inte acceptera att vår läkarutbildning ska hamna på lägsta europeiska nivå.