Monumentalmålningen – 18 kvadratmeter! – på »gamla patologen« vid Karolinska institutet har en intressant historia. Den var ett beställningsarbete som patologiprofessor Folke Henschen gav till sin svärson Peter Weiss och visar ett myller av människor på temat »Institutionen arbetar«, dvs professorn själv och hans medarbetare.
Lär känna dem här!

I januari 1940 flyttade Folke Henschen (1881–1977) med sin personal från Serafimerlasarettet till den nybyggda patologiska institutionen vid Karolinska sjukhuset i Solna. Henschen, sedan 1920 professor i patologisk anatomi, var speciellt intresserad av konst och arkitektur och hade innan han började läsa medicin haft planer på att utbilda sig till arkitekt. Nu ville han engagera sig i den nya byggnaden, som han planerade skulle bli såväl konstnärligt som funktionellt perfekt.

Uppdraget gick till den unge arkitekten Sven Ahlbom, som av Henschen betraktades som modern och progressiv. De skapade tillsammans 1938–39 en modern, funktionell byggnad på fyra våningar, vilka sammanbands av en bred, harmonisk spiraltrappa och en central, luftig hall, som erbjöd personal och besökare såväl rymd som ljus [1].
Under de första åren utsmyckade Folke Henschen huset med några få utvalda konstverk, bla ett historiskt obduktionsbord i marmor, ett porträtt av den svenske patologen Axel Key och en byst av den moderna patologins fader, Rudolf Virchow [2].

Det var dock den tomma väggen på andra våningen som lockade Henschen att ge sin svärson Peter Weiss (1916–1982) i uppdrag att i ljusa luktärtsfärger göra en monumentalmålning med temat »Institutionen arbetar«. Målningen skulle visa de olika verksamhetsområdena vid dåvarande patologiska institu-tionen [3].
Den unge tyskjudiske flyktingen och konstnären Peter Weiss (som senare med sin roman »Motståndets estetik« skulle komma att bli en av Tysklands mest kända efterkrigsförfattare) var sedan hösten 1943 gift med Folke Henschens dotter, konstnären Helga Henschen. Den unga familjen led ständig brist på pengar, och Folke Henschen såg nu en möjlighet att både kunna hjälpa sin dotter och få sin institution konstnärligt prydd [4].

Peter Weiss gick som gäst på patologiska institutionen sommaren 1944 i syfte att iaktta och göra förstudier. Han arbetade sammanlagt ett halvår med att färdigställa målningen och erhöll för detta 600 kronor, vilket motsvarade en dåtida månadslön för en patolog.
Folke Henschen betalade hälften ur egen ficka; hälften lär motvilligt ha insamlats från de personer som, enligt Henschens uppfattning, fick äran att avbildas. I likhet med en renässansfurste (med sitt hov) avbildades även uppdragsgivaren, Henschen, och konstnären, Weiss.

Henschen ansåg obduktionen av en avliden patient vara den viktigaste patologiskt medicinska uppgiften för att få ökad information om sjukdomars uppkomst och utbredning samt den bästa metoden för undervisning av studenter. Han ville därför få en obduktion avbildad i målningens centrum. Själv obducerade han under sin tid som patolog drygt 10000 kroppar. Dock är han på målningen inte avbildad som obducent utan som föreläsande ljusgestalt i en upphöjd position längst till höger.
Närmast till vänster om Henschen ses hans sekreterare Kaj Ahlenius samt ytterligare en föreläsare, professor emeritus Alfred Pettersson, som vid sin sida har preparatrisen Birgit Tegner.
Runt obduktionsbordet återfinns obducenter, assistenter och vaktmästare. På vänster sida, vid likets fotända, har Gunnar Söderberg uppgiften som protokollförare, bredvid honom står Bertil Falconer och vid huvudändan en (obekant) kliniker.
I bakgrunden till vänster återfinner man Peter Weiss, gestaltad som en främmande, utanförstående iakttagare med en penna i handen. På höger sida står vid fotändan obduktionsvaktmästare Gunnar Olsson, som lär ha varit en mästare på att öppna lik, bredvid honom utför Åke Wilton, Henschens efterträdare som professor i patologi vid Karolinska institutet, en obduktion. Bredvid denne står en obekant kvinnlig medicine kandidat.
Den mörkhåriga gestalten vid likets huvudända föreställer Josef Wallerman, som var föreståndare för djuravdelningen. Staven som han håller i handen användes för att mäta liket, då Henschen betraktade kön och kroppslängd som viktiga basala kännetecken. I verkligheten var det dock inte djurvårdaren Josef Wallermans uppgift att mäta liket. Intressant är att han och Peter Weiss är de enda manliga gestalterna på målningen som är mörkhåriga, vilket inte lär ha varit fallet i verkligheten. De var dock de enda avbildade män som inte var humanmedicinskt verksamma.
En stor djurexperimentell avdelning fanns inrymd i patologiska institutionen. Före sin tid som professor i patologi hade Folke Henschen varit verksam under fyra år vid Veterinärhögskolan, och sambandet djur–människa var betydelsefullt för honom. Speciellt intresserade han sig för zoonoserna.
På målningen finns djuravdelningen överst i mitten; i verkligheten fanns den på översta våningen i byggnaden. Vaktmästare Ragnar Anderberg är här avbildad när han preparerar ett organ. Nedanför honom sitter preparatriserna Gerda Nygren (Folke Henschens dotter) och Astrid Eklund, vars huvuduppgift var att framställa histologiska preparat.
Längst till vänster ses två kliniskt verksamma sjuksköterskor. De arbetade vid Wassermannlaboratoriet, som under denna tid hörde till patologiska institutionen. Syster Elsa utför blodanalys, och syster Anna-Greta tappar en patient på blod. År 1940 infördes Wassermanntestet, en komplementär bindningsreaktion för att påvisa antikroppar mot syfilis i blod, som rutin för alla patienter inskrivna vid Karolinska sjukhuset.
Nere till vänster sitter vid mikroskopet Gösta Hultquist, som var pediatrisk patolog och en ansedd forskare på lever och bukspottkörtel.

Instrument och föremål finns avbildade i tre grupper i målningens nedre del: till vänster instrument för kliniska analyser, i mitten instrument för obduktion och till höger preparat och organ i fixeringsvätska avsedda för föreläsningsverksamhet.
På ett bord bakom den föreläsande Henschengestalten står på rad en eskulapskål, en eskulapstav och en tupp, vilka sedan 1810 ingår i Karolinska institutets sigill. Peter Weiss har dock upplöst deras symbolfunktion och avbildat dem i naturlig storlek, även om Folke Henschen lär ha varit mycket medveten om symboliken. Inte minst återfinns den i Karolinska institutets rektorskedja, som 1936 komponerades av honom [5].

Väggmålningen var visserligen ett beställningsarbete, men den initierade kan dock ändå upptäcka spår av Peter Weiss´ konstnärliga kreativitet, bla i den madonnalika unga kvinna som ses överst i mitten med öppnad bröstkorg och bukhåla, liggande på sidan, omgiven av en ram av blommor.
Hon uppvisar stor likhet med andra kvinnogestalter på målningar av Peter Weiss, vilka alla föreställer hans yngre syster Margit, som vid 12 års ålder avled i en bilolycka [6].

År 2002 flyttade institutionen för patologi till ett nytt hus inom Karolinska Universitetssjukhusets område. »Den gamla patologen«, Folke Henschens skapelse, kommer efter ett omfattande renoveringsarbete från och med hösten 2005 att tjäna som endokrinologiskt forskningsinstitut, Rolf Lufts centrum för diabetes och endokrinologisk forskning.
Spiraltrappan och den centrala hallen är k-märkta och kommer att beva-ras i ursprungligt skick. Även väggmålningen »Institutionen arbetar« har av avdelningen för konst och kultur vid Stockholms läns landsting i samråd med Karolinska Universitetssjukhuset garanterats ett omfattande skydd och skall bevaras i oförändrat skick. Gläd-jande nog kommer det därför även i framtiden att vara möjligt att se denna mycket intressanta målning.


Folke Henschen betalade hälften av kostnaden för målningen ur egen ficka; hälften lär motvilligt ha insamlats från de personer som, enligt Henschens uppfattning, fick äran att avbildas. I likhet med en renässansfurste (med sitt hov) avbildades även uppdragsgivaren, Henschen, och konstnären, Weiss.