Bakom tisdagens dom i Europadomstolen ligger en närmare decennielång vetenskaplig strid, som i grunden rör frågan om en forskare kan lova den som medverkar i ett forskningsprojekt sekretess, även om det innebär att andra forskare inte kan granska forskningen.
Allt började 2002 när två forskare, Eva Kärfve och Leif Elinder, som ifrågasatte Gillbergs forskningsresultat kring DAMP, begärde att få del av patientmaterial som hans forskning byggde på. Skälet var att de ansåg att det fanns skäl att tro att Gillberg manipulerat siffrorna. Gillberg vägrade dock lämna ut data med hänvisning till att han lovat deltagarna sekretess.
En rad rättsliga prövningar utmynnade i att kammarrätten 2003 beslutade att Göteborgs universitet skulle lämna ut materialet till Kärfve och Elinder, och samtidigt meddela förbehåll till skydd för patienternas integritet. Materialet kom dock aldrig att lämnas ut då allting – totalt 22 hyllmeter – förstördes i dokumentförstörare av kollegor till Gillberg, däribland hans fru, i maj 2004.
Senare dömdes Gillberg i både tingsrätt och hovrätt för tjänstefel för att han vägrat lämna ut sitt forskningsmaterial. Det är detta som nu prövats i Europadomstolen. Mer konkret har frågan gällt om Sverige i och med domarna bröt mot artiklarna om skydd för privatlivet och om yttrandefrihet, något som Europadomstolen alltså inte finner är fallet.
Gillberg har möjlighet att begära en ny prövning i Europadomstolens så kallade stora kammare.