Denna utökade och omarbetade upplaga vänder sig till alla som arbetar i skolan, men framför allt till skolsköterskor och skolläkare, även blivande. Sven Bremberg, barnläkare och docent i socialmedicin, har varit skolöverläkare i Linköping och är nu verksam vid Statens folkhälsoinstitut.
Skolhälsovårdens utformning varierar kraftigt över landet, och ett komplement till Socialstyrelsens ganska kortfattade rekommendationer torde vara välkommet. Föreliggande bok ger en mestadels lättfattlig introduktion till vetenskapligt tänkande, inklusive statistik, evidens och etik. Bremberg famnar brett; i stort sett alla aspekter på skolhälsovård berörs, om än i varierande omfattning, och kan av förklarliga skäl sällan gå på djupet. Texten är dock späckad med referenser, och sakregistret underlättar också orienteringen. »Du-bestämmer«-metoden för hälsovägledning, som utarbetats i Linköping av Elisabeth Arborelius, ägnas ett eget, matnyttigt kapitel, så även skolans fysiska arbetsmiljö. Miljön i Stockholms skolor lär vara sämre än i fängelserna.
Frågande till vissa avsnitt
På basen av egna och kollegers erfarenheter ställer jag mig dock frågande till vissa avsnitt. Författaren hävdar, för en gångs skull utan att stödja sig på någon referens, att möblering med traditionella bänkrader skulle vara sämre för inlärningen än att sitta i smågrupper. Det kan i varje fall inte gälla barn med koncentrationssvårigheter, där det råder tämligen bred enighet om motsatsen.
Kapitlet om hälsokontroller ter sig nihilistiskt i överkant. Skollagen stadgar att alla elever ska erbjudas tre hälsokontroller under grundskoletiden och en i gymnasiet. Enligt Bremberg ger lagtexten »stor frihet vid utformning« av kontrollerna, men kan en hälsokontroll, likt den berömda bofinken, verkligen se ut hur som helst? Må så vara att det finns skäl för och emot det mesta, men den vetenskapligt obevandrade läsaren kan här lätt få intryck av att alla kontroller är meningslösa och lika gott kan avskaffas: »Trots kontrollerna på BVC kan vid 7 års ålder retentio testis påvisas på minst 1 procent av alla pojkar. Detta talar för att rutinmässiga undersökningar ska göras i skolan. Man kan dock invända att problemet inte är tillräckligt allvarligt för att motivera en sådan insats.« Är inte den ökade risken för infertilitet och cancer allvarlig? Bremberg tycks förlita sig på att hälsan tiger still och att eleverna själva slår larm när det behövs. Han anser tex att de elever som tycker sig se dåligt med fördel kan utföra synkontrollen själva. Att bagatellisera barns övervikt med hänvisning till en referens från 1988 om att det brukar normaliseras är inte försvarbart i dagens kunskapsläge, och vad längdkontroller beträffar är det just genom att följa kurvan som avvikelser kan spåras innan någon reagerar spontant. Glutenenteropatier, tex, upptäcks ju inte alltid före skolstart. Svåra psykosociala missförhållanden kan också ge tillväxthämning, och då lär knappast föräldrarna själva söka hjälp. (Dessutom är ju hälsokontrollerna ett bra tillfälle att etablera kontakt, så att barnet sedan lättare kan vända sig till skolsköterskan vid behov.) Mot bakgrund av aktuella konflikter kring ADHD/DAMP vore ett tydligt ställningstagande för vetenskap och beprövad erfarenhet på sin plats. Bremberg, som annars inte är rädd för att ha åsikter, är här så neutral att båda lägren framstår som i det närmaste likvärdiga.
Översikt för redan kunniga läsare
Är detta en lärobok i skolhälsovård eller är det en debattbok? Jag anser att den i viss mån faller mellan stolarna. Boken innehåller mycket tänkvärt, men också en del som kan ifrågasättas. För den erfarna skolläkaren eller skolsköterskan kan den fungera som inspirationskälla och översikt, men läsaren behöver ha en egen referensram. Som enda introduktion till skolhälsovård för »nybörjare« är den nog inte tillfyllest.
Slutligen en detalj: ordbehandlarens stavningskontroll kan inte ersätta gammal hederlig korrekturläsning. Tryckfelen är legio, oftast av typen ett ord/en ändelse för mycket eller för lite, eller en felaktig bokstav som förvandlar det avsedda ordet till ett annat.
