I »Det kognitiva samtalet i vården« har författaren tagit sig an uppgiften att på ett strukturerat och pedagogiskt sätt till oss behandlare av olika kategorier inom vården förmedla grundläggande principer gällande samtalets betydelse för att åstadkomma en optimal behandling. Den eventuella behandlare som har uppfattningen att han/hon inte behöver eller har tid för samtal med sin patient får här en möjlighet att omvärdera denna inställning.
Vägledning i patientbemötande
Författaren härleder det kognitiva sam-talet till antikens mästare i talekonst, där Sokrates är den mest omtalade och den som av samtiden utsetts till den visaste i det att han har yttrat att han visste att han egentligen ingenting visste och därmed uppvisade en ödmjukhet inför vad som var att betrakta som sanning.
Som en röd tråd genom karaktäristiken av det kognitiva samtalet ligger ett inlyssnande förhållningssätt från behandlarens sida och ett sökande efter en gemensam sanning i samarbete med patienten. Författaren ger oss läsare en god vägledning i såväl basala färdigheter i bemötandet av våra patienter som i en djupare förståelse av dessa till synes enkla och banala åtgärder som kan visa sig fungera när allt prövats. Således åberopar han John Bowlbys anknytningsteori och påvisar därmed denna teoris betydelse för förståelse av vad som äger rum i omvårdnadsprocessen, hur samma mekanismer som är aktiverade hos det sårbara barnet aktiveras i en situation där man som vuxen känner sig sårbar och utlämnad och hur vi som behandlare kan använda denna kunskap för att optimera våra behandlingsresultat. Författaren ger referenser för möjligheter till fördjupat studium för den som söker djupare kunskaper om teorins innebörd och förståelse av psykopatologiska fenomen rent generellt.
Lyssnande och inkännande betonas
Boken är mycket lättläst genom dess pedagogiska uppläggning med korta innehållsrika kapitel, avslutade med inramade, kärnfulla sammanfattningar i punktform. Varje kapitel tar upp ett relevant tema och olika aspekter på det kognitiva samtalet. Exempel på sådana är vikten av att åstadkomma en samarbetsallians med patienten utan vilken all kommunikation uteblir, samtalets uppbyggnad, som kan ses som bestående av tre olika delar, faran i att inte ha förstått att det i mötet med den andre alltid är två unika föreställningsvärldar som möts och att man måste inse detta för att ett gott möte ska kunna ske. Intresset för den andres föreställningsvärld med dess tanke- och känsloinnehåll är vad som skapar den goda alliansen eller är grunden till vad man också kallar förmåga till empati. Lyssnande, inkännande ges således stort utrymme i boken och då inte enbart i dess verbala form utan via alla de icke-verbala uttrycksformer som vi använder oss av ofta utan att vi tänker på det. Medvetenheten om allt detta gör att vi som behandlare kan använda oss av det mer genomtänkt och planerat till gagn för våra patienter.
Basala kunskaper i kognitiv teori
Bokens andra hälft består av en pedagogisk genomgång av hur det kognitiva samtalet rent praktiskt kan läggas upp och med exempel på olika förhållningssätt på gott och ont.
Författaren återger även basala kunskaper i kognitiv teori med en terminologi hämtad från den kognitiva terapins grundare Aaron Beck. I slutet av boken besvarar han tänkta frågor, såsom vad som utgör skillnaden mellan olika terapiskolor. Varje kapitel avslutas med referenser som ger möjlighet till fördjupningsstudier för den intresserade.
Välkommet bidrag för utbildning
Mitt slutomdöme om boken »Det kognitiva samtalet i vården« blir att vi här fått dels ett välkommet redskap att använda i vårdutbildningar av olika slag, dels en lärobok för oss som verkat länge inom vården och som tror oss veta att vi redan vet – detta skrivet utan minsta darr på manschetten!
