Geriatriken diskuteras i dessa dagar extensivt i vårt land inte minst i Läkartidningen. Hur skall organisationen se ut? Skall andra än geriatriker också sköta delar av geriatriken? (Detta är faktiskt fallet sedan den olycksaliga ÄDEL-reformen kom för mer än ett decennium sedan och underminerade den välfungerande, sammanhållna och differentierade geriatriken med sina tilltalande nivåer, såsom klinik, poliklinik, dagsjukvård, hälsokontroller, lasarettsansluten hemsjukvård, hälsokontroller och sjukhem) Vad är en geriatrisk patient? Vad skiljer geriatrikens prevention, diagnostik, terapi och rehabilitering från andra specialiteters?
Därför är det angeläget att även svenska läroböcker finns och tillkommer i takt med nya forskningsresultat och nya yttre förhållanden!


Beskriver det specifika i geriatriken
Läroböcker i geriatrik, även internationella, har ibland/ofta fallit i den fallgrop som innebär att man »bara« beskriver vanliga sjukdomstillstånd – ehuru hos äldre patienter. Det kan bli kapitel som »Hjärtsjukdom hos äldre«, »Hudåkommor hos äldre«, »Ortopedi hos äldre« etc. Det viktigaste bör i stället vara att beskriva det specifika i den geriatriska sjukvården, tex den multisjuklighet som äldre patienter nästan alltid uppvisar.
Det är just detta som Åke Rundgren och Ove Dehlin gjort i sin nya lärobok. Författarna är inte vilka som helst. De är två av rikets mest erfarna geriatriker – inte »bara« vad gäller forskning och klinik utan också vad gäller pedagogisk verksamhet med ett flertal läroböcker i sina portföljer. Nu har de fokuserat på multisjukligheten hos äldre patienter.
Boken har ett tjugotal kapitel, som väl täcker geriatrikens arbete. Av skäl som framgår ovan tycker jag bäst om de avsnitt som särskilt framhäver det specifikt geriatriska, såsom »Det geriatriska synsättet«, »Vikten av att se helheten«, »Okarakteristisk symtomatologi« och »Multimorbiditet och multifarmakologi«. Kapitlen »Det geriatriska synsättet« och »Akuta tillstånd« är lysande!
Jag saknar egentligen inga väsentliga geriatriska ämnesområden i denna bok. Urvalet beskriver väl det tvärvetenskapliga inom gerontologi och geriatrik. Här finns förutom det rent kliniskt medicinska också basalbiologi, sociologi och psykologi. Möjligen kunde nutritionsavsnittet ha skrivits längre (och kallats nutrition och inte malnutrition?). Näringsbrist kan inte bara bidra till uppkomst av sjukdom, den kan också fördröja tillfrisknande. Och specifika tillstånd som lunginflammation och trycksår kan bli snabbt bättre inte »bara« av antibiotika och sårvård, utan också av nutritionsterapi. I läkemedelskapitlet ställs viktiga frågor, till exempel »Är läkemedelsanvändning verkligen nödvändig? Finns det alternativa behandlingar?« Och aspekter finns med att beakta angående enkel läkemedelsdosering, noggrann information om verkningar och inte minst biverkningar, utvärdering och plan för utsättande.


Välgjord bok
Boken uppvisar en föredömlig layout med tex logiska rubriksättningar. Och ett vältränat falköga upptäcker inte ett enda korrekturfel! Allt är mycket välskrivet och didaktiskt, och några sakfel står inte att finna ens med lupp.
Jag kan inte nog uttrycka min uppskattning av konstnären Lars Hanssons kongeniala bilder, som förutom att illustrera textens idéer ger uttryck för åldrandets själ och geriatrikens budskap.


En bok för varje geriatrikklinik
Slutligen vill jag gärna rekommendera boken till varje svensk geriatrikklinik och till sådana enheter som numera också har med geriatriska patienter att göra (primärvård etc).
Naturligtvis gäller denna rekommendation hela det geriatriska teamet – arbetsterapeuter, audionomer, dietister, logopeder, läkare, psykologer, sjukgymnaster, sjuksköterskor , socionomer mfl.