Boken »Specialistsjukvårdens juridik 2005« är ett resultat av ett omfattande samarbete mellan jurister och medicinare av olika specialiteter. I författargruppent ingår inte mindre än tio personer, alla med olika kompetens och bakgrund inom hälso- och sjukvården. Noteras kan att samarbetet inom denna grupp skribenter även har resulterat i boken »Allmänmedicinens juridik 2005«.


Inte som alla andra
Det första man slås av när man öppnar boken är att den är utformad och uppbyggd på ett sätt som inte är alltför vanligt i den juridiska litteraturen. Detta är inte en författningsbok, vilken i princip uteslutande innehåller endast författningstexter och sökordsregister. Det är inte heller fråga om en juridisk bok bestående av djuplodande, rättsliga resonemang. »Specialistsjukvårdens juridik« bör enligt recensenten betraktas närmast som ett verktyg för den som inte är jurist, men som på grund av yrke eller befattning är i behov av information och vägledning i medicinsk-rättsliga frågor. Grundtanken i boken synes därför vara att försöka anpassa den ofta svårtillgängliga juridiska informationen till ett praktiskt användbart verktyg för yrkesutövare i vårdvardagen.


Enkelt språk och bra disposition
Boken är lättläst och lätt att använda främst av den anledningen att den inte fokuserar på rena författningstexter utan på korta förklaringar av vad som i boken kallas för »uppslagsord«. Dessa uppslagsord utgörs av en mängd av de begrepp, termer och frågeställningar av medicinsk-rättslig karaktär som förekommer i hälso- och sjukvården. I anslutning till förklaringen av ett uppslagsord ges läsaren även möjlighet att ta del av kommentarer av mer djuplodande karaktär. Efter varje kommentar redovisas även den egentliga juridiska källan, dvs de lagar, förordningar, föreskrifter eller allmänna råd som är av betydelse för varje enskilt uppslagsord. Med hjälp av dessa hänvisningar kan läsaren gå vidare och fördjupa sig i de fall där förklaringen och kommentaren inte räcker till. Uppslagsorden återges i alfabetisk ordning, och i bokens inledning finns ett register bestående av samtliga uppslagsord med sidhänvisningar, vilket gör det mycket lätt att finna det man söker.
Det bör påpekas att recensenten inte har vidtagit en fullödig juridisk granskning av uppslagsordens förklaringar och kommentarer. En sådan typ av omfattande utredning torde inte heller vara nödvändig då Ewa Wressmark, jurist vid Socialstyrelsen, har genomfört en juridisk granskning av texterna i boken. Det skall även påpekas att juridik är en färskvara som förändras kontinuerligt, vilket gör att ett antal av de texter som återfinns i 2005 års upplaga inte kommer att utgöra gällande rätt nästa år. Man bör därför se till att införskaffa en ny upplaga i början av varje år, eller på annat sätt hålla sig uppdaterad på förändringar i regelverket.


Användbart uppslagsverk för många
Recensentens slutliga bedömning är att författarna har lyckats bra i sin strävan att skapa en bok som är såväl innehållsrik som lättläst för den som inte är juridiskt skolad. Då det medicinsk-rättsliga regelverket är omfattande och delvis svårtillgängligt har boken goda förutsättningar att vara ett användbart uppslagsverk för såväl yrkesverksamma som ledningsansvariga inom hälso- och sjukvården. Boken är omfattande och innehåller förklaringar till och kommentarer kring de centrala medicinsk-rättsliga frågeställningar som aktualiseras i hälso- och sjukvården. De primära målgrupperna för boken torde vara läkare verksamma inom sjukhusvården, chefsjuksköterskor, verksamhetschefer och andra som har fått i uppgift att svara för enskilda ledningsuppgifter. »Specialistsjukvårdens juridik« är definitivt en bra kunskapskälla och juridisk problemlösare för den som befinner sig mitt i vårdvardagen. Eftersom boken inte innehåller några författningstexter rekommenderas innehavaren av denna bok att som komplement använda någon av de traditionella författningsböcker som finns på marknaden.