Läkemedelsbehandling bör i allmänhet ha ett planerat slut eller omprövas med jämna mellanrum, men utsättning av läkemedel har sällan inspirerat till forskningsstudier. Uppmärksamheten kring multifarmakoterapi, framförallt hos gamla, och skenande läkemedelskostnader har dock bidragit till ett ökande intresse för när och hur man kan och bör pröva utsättning av läkemedel och för de risker och besvär det kan medföra för patienten. I juni 2004 publicerades ett nytt kapitel om utsättning av läkemedel i Fass (FASS.se), vilket nu också finns med i den senaste tryckta upplagan »FASS 2005«.


Angeläget område
Ytterligare en text om det här angelägna och outforskade området har nu kommit ut med Claes Lundgren, allmänläkare i Skellefteå, som författare och med stöd av Läkemedelskommittén i Västerbottens län. Som tidigare konstaterats saknas evidensbaserad kunskap om utsättning av läkemedel. Det vi vet bygger huvudsakligen på klinisk erfarenhet. Rekommendationerna om utsättning av läkemedel grundar sig också på farmakologiska resonemang. Förvånansvärt ofta överensstämmer dessa farmakologiska förutsägelser väl med de kliniska observationerna av utsättningssymtom för olika läkemedelsgrupper.


Begränsningar i texten
»FAS-UT« upptar beskrivningar av olika läkemedelsgrupper. Om man räknar bort ett antal blanka anteckningssidor omfattar den effektiva texten ca 48 sidor. En förvånansvärt liten del av texten, cirka en tiondel, beskriver dock det som läsaren är mest inställd på att läsa, nämligen risker med utsättning av läkemedel och hur man undviker eller minimerar symtomen. Beskrivningarna av läkemedelsgrupperna omfattar endast läkemedel som tas genom munnen (per os). Det framgår inte varför denna begräsning är gjord.


Fler allmänna avsnitt efterlyses
Boken är indelad i kapitel enligt ATC-systemet och innehåller dessutom ett tresidigt avsnitt om hypertoni. Men varför bara ett sådant allmänt avsnitt? Texten borde ha kompletterats med andra allmänna avsnitt om t ex utsättning av psykoaktiva läkemedel, ulkusläkemedel mfl grupper.
Flera ATC-kapitel upptar två till tre fulla sidor som avslutas med »Utsättningssymtom: inga kända«. Varför dessa kapitel har inkluderats är oklart eftersom någon information om utsättning inte föreligger.
De flesta uppgifterna om utsättningssymtom och risker saknar referenser till litteraturen eller annan kunskapskälla. Detta är tyvärr betecknande för detta område av klinisk läkemedelsbehandling. »Evidence based medicine« borde gälla inte bara »insättningsfarmakologin« utan även »utsättningsfarmakologin«.


Trevlig bok med vissa brister
»FAS-UT« är en trevlig liten introduktion till detta outforskade område, men den skulle vinna på att texten systematiseras bättre och att läsaren får information om hur författaren valt sina texter och på vilka grunder de ingår i boken.