Jónína Einarsdóttir är antropolog vid Islands universitet. Åren 1993–1998 bedrev hon fältarbete i Guinea-Bissau, Biomboregionen hos papelbefolkningen. I denna bok tar hon med oss till Biombo och en miljö av fattigdom, hög fertilitet och hög spädbarns- och barnadödlighet. Hennes syfte är att studera maternella reaktioner på barnens död, och hon gör detta på ett personligt och känslomässigt sätt. Vi får följa flera barns öden och deras familjers sätt att se på barnens lott i livet. Einarsdóttir förser oss med en grundlig insikt i det vardagliga livet hos papelbefolkningen. Vi får ta del av befolkningens fördomar och vidskepelser, förväntningar och tro gällande beteende under graviditeten och i spädbarnsskötseln. Inblicken i föräldrarnas vardag gör att man förstår hur de resonerar angående sina barns sjukdom och död. Barn som föds anses vanligen vara en reinkarnation av en avliden persons själ eller, i ett fåtal fall, av en ande. De sistnämnda föds vanskapta och anses vara »icke-mänskliga«. Dessa måste genomgå test eller reningsceremonier som ofta har dödlig utgång.
Einarsdóttir utmanar tesen att moderskärlek är en kulturell konstruktion och att mödrar i områden med hög barnadödlighet negligerar sina barn och inte sörjer deras död. Denna tes har varit vedertagen sedan 1960-talet. Hon menar att dessa mödrar sörjer lika mycket som mödrar i industriländer och att det inte finns någon typ av »normalisering« av barnadöd, trots att det är vanligt förekommande. Hon påstår motsatsen, att på grund av den höga mortaliteten drabbas mödrarna oftare av oro, ångest och förtvivlan då de ser sina sjuka barn.
Viktig bok för förlossningsvården
»Tired of weeping« är intressant läsning för alla som funderar på att arbeta i u-land just därför att man förstår hur stora de kulturella skillnaderna faktiskt kan vara, även om de varierar från region till region. Boken är viktig även för dem som arbetar med invandrare inom förlossningsvård och pediatrik.
