Bokförlaget Juris AB har utkommit med tre böcker i en serie medicinska juridikböcker: »Psykiatrins juridik 2004«, »Specialistsjukvårdens juridik 2005« och »Allmänmedicinens juridik 2005«.
Boken »Allmänmedicinens juridik« är ett resultat av ett omfattande samarbete mellan jurister och medicinare av olika specialiteter. Nio författare med olika kompetens och bakgrund inom hälso- och sjukvården har åstadkommit ett lättläst och användbart verktyg för den som inte är jurist, men som på grund av yrke eller befattning är i behov av information och vägledning i medicinsk-rättsliga frågor. Man har på ett utmärkt sätt lyckats anpassa den ofta svårtillgängliga juridiska informationen till yrkesutövare i vårdvardagen.
Uppslagsord A–Ö med kommentarer
Det är inte en författningsbok i den meningen att den fokuserar på rena författningstexter och sökordsregister. Den består inte av rättsliga resonemang. I stället ges korta förklaringar till vad som i boken kallas »uppslagsord«. Dessa utgörs av en mängd av de begrepp, termer och frågeställningar av medicinsk-rättslig karaktär som förekommer i hälso- och sjukvården. I anslutning till förklaringen av ett uppslagsord ges en kommentar av mer djuplodande karaktär. Efter varje kommentar redovisas den egentliga juridiska källan, dvs de lagar, förordningar, förskrifter eller allmänna råd som är av betydelse för varje enskilt uppslagsord. Med hjälp av dessa hänvisningar kan läsaren gå vidare och fördjupa sig i de fall förklaringen och kommentaren inte räcker till. Uppslagorden återges i alfabetisk ordning med sidhänvisningar, vilket gör det lätt att finna det man söker. Ewa Wressmark, jurist vid Socialstyrelsen har gjort en juridisk granskning av texterna i boken.
Innehållsrik och lättläst
»Allmänmedicinens juridik 2005« är en bra kunskapskälla och juridisk problemlösare. Boken, som är innehållsrik och lättläst, rekommenderas till allmänläkare, verksamhetschefer, medicinskt ansvariga sjuksköterskor, företagshälsovård m fl. Men eftersom den inte innehåller några författningstexter rekommenderas läsaren att som komplement använda någon av de traditionella författningsböcker som finns på marknaden.