Bengt Järvholm och Christer Olofsson har i »Sjukskrivningsboken« gjort en sammanställning av kunskap och erfarenheter vid sjukskrivning. I förordet anger de att boken kommit till som ett svar på önskemål om råd om hur man gör när man sjukskriver. De anger att det i stor utsträckning saknas vetenskaplig kunskap, men att de samlat sin erfarenhet och att de velat lyfta fram de problem som finns, framför allt i sjukskrivande läkares perspektiv, för att stimulera andra till reflektion över sin egen praxis. Bokens tema är mycket aktuellt, och att läkare önskar få hjälp och stöd i arbetet med sjukskrivningsuppdraget råder det inga tvivel om. Däremot varierar åsikterna om vilken typ av riktlinjer som önskas eller är möjliga att ge. De närmaste åren kommer det att bli fler som ger sig på att ta fram riktlinjer av olika slag. Denna bok är den första jag sett som verkligen gjort ett försök att ge läkare konkreta råd kring arbetet med sjukskrivningar.


Värdefulla råd och synpunkter
I den första allmänna delen tar författarna upp frågor som rör läkarens roll, socialförsäkringssystemet, sekretessfrågor, inblandade aktörers intressen, läkarintyg vid sjukskrivning, sjukskrivning som del av behandling, långtidssjukskrivningar, sjukskrivning för att förebygga försämring, kopplingen mellan sjukskrivning och rehabilitering.
I den andra delen diskuteras sjukskrivning i samband med olika diagnoser. Mot slutet av boken serveras en sammanställning av praktiska råd i allmänhet och i relation till sjukskrivningsblanketten. Innehållet är i alla delar matnyttigt med många konkreta synpunkter och värdefulla råd.


Vågar avvika från regelsystemet
Författarna kommenterar vid flera tillfällen bristen på formell kunskap. De har en resonerande ansats och väljer att ta ställning på ett sätt som kan vara kontroversiellt och kanske inte alltid är helt i linje med regelsystemen. I texten är de tydliga när de gör detta, och läsaren behöver inte vara osäker på vilken information som är vetenskapligt belagd, vilken som baseras på författarnas egen erfarenhet och vilken som närmast kan betecknas som personliga uppfattningar. Angreppssättet är ovanligt inom medicinsk litteratur, men visar hur komplicerat det är att ge råd och riktlinjer i en fråga som är så komplex som sjukskrivningsfrågan. Särskilt gäller detta när kunskapsbristen är stor samtidigt som det finns en mångfald åsikter och uppfattningar om rätt och fel.


Blivande och nya läkare är målgruppen
Blivande och nyutexaminerade läkare, men även andra som är verksamma inom sjukförsäkringsområdet har av författarna angetts som målgrupper. De har enligt min uppfattning skrivit en lättläst bok som väl kan passa dessa grupper. Personligen tror jag att ytterligare en aktör kan ha nytta av boken, nämligen arbetsgivarna som behöver öka sin kunskap för att kunna se saken också utifrån läkarnas perspektiv.
Inom grundutbildningen kan särskilt bokens första del användas, medan de nyutexaminerade läkarna och deras handledare kan ha nytta av även den speciella delen med råd kring hantering av patienter med olika diagnoser. Boken kan säkert stimulera alla läkare som arbetar med denna typ av patienter till reflektion kring sin egen praxis. Kunskapssammanställningar riktade till seniora läkare behövs, men denna bok är inte anpassad till den gruppen.