De tar läkarexamen i en pandemi

Nu tar nästan 800 läkarstudenter examen från svenska lärosäten. De flesta gjorde det under förra veckan. Läkarstudenterna vid Lunds universitet, som är sist ut, tar examen på fredag. Efter fem och ett halvt års hårt slit och pluggande är det dags att ta steget ut i den kliniska verkligheten på allvar.

Lärosätena har prioriterat att studenterna på termin 11 ska få ihop studier, tentor och verksamhetsförlagd utbildning trots coronapandemin. Det har lyckats – lika många som skulle ha tagit examen har gjort det.

Men i vanligt fall är examensveckan i juni fylld av firande: stora sittningar, högtidliga ceremonier i aulor och kyrkor dit släkt och vänner är välkomna – och förstås en massa kramar. Pandemiåret 2020 blir det annorlunda. Läkartidningen har pratat med de nyexaminerade läkarna David Josefsson från Örebro universitet, Christoffer Lorell och Shiva Mansouri från Umeå universitet, Johanna Danielsson från Linköpings universitet och Hanna Bielawska Bokliden från Lunds universitet.

– Det blev ett snopet avslut. Man har gått med klassen länge. Nu blir det bara som att klassen upplöses efter sluttentan. Det blir inget riktigt målsnöre, säger Christoffer Lorell.

David Josefsson från Örebro universitet var fanbärare på examensceremonin i vintras och tänkte: »om ett halvår står jag där på scen«.

– Det brukar vara väldigt högtidligt. Man tågar in till Drottningholmsmusiken. Alla familjemedlemmar är där, prefekten håller tal och det delas ut diplom och priser. Nu blev det ett antiklimax efter 5,5 år studier.

Johanna Danielsson från Linköpings universitet planerar att gå ut och äta middag med sin sambo för att fira.

– Det känns bra att ta examen. Men man hade ju sett fram emot veckan och att få fira ordentligt. Hela veckan var egentligen planerad och jag skulle ha bjudit hit mina släktingar från Skåne. Allt har fått ställas in.

Hon har fotograferat två examensceremonier tidigare.

– Det har varit en väldigt magisk stämning. Så jag har verkligen sett fram emot att själv stå där en dag.

Nu tycker hon att det är svårt att greppa att hon är klar.

Hanna Bielawska Bokliden från Lunds universitet tycker också det är lite svårt att ta in att hon är klar med läkarprogrammet. I Lund är allt officiellt firande inställt.

– Det är förståeligt, men känns så klart tråkigt. Man har ändå sett fram emot ett ordentligt avslut på de här 5,5 åren. Förhoppningsvis kan vi fira lite senare, men det kan vara svårt att samla alla då.

Karolinska institutet och Örebro universitet erbjöd studenterna och deras anhöriga en digital ceremoni via Zoom. Majoriteten av studenterna valde att delta.

– Jag tycker det är bra. Man försöker efterlikna den vanliga ceremonin så långt det är möjligt. Det känns som det var den bästa lösningen, säger David Josefsson.

Hans släkt och vänner har fått avboka sina Örebro-biljetter. David Josefsson och ett litet gäng från klassen såg ceremonin tillsammans på sina datorer. I höst hoppas han att hela avgångsklassen kan återförenas vid en gemensam sittning.

På de andra studieorter blev det ingen ceremoni alls. Flera lärosäten siktar däremot på att ordna en ceremoni eller hjälpa studenterna ordna någon form av firande efter sommaren om restriktionerna har lyfts.

Både Shiva Mansouri och Christoffer Lorell från Umeå universitet säger att de hade önskat att det ordnats en digital ceremoni. I Umeå har studenterna bokat en restaurang i november och hoppas kunna fira då.

Trots det snöpliga slutet på studierna är alla läkarstudenterna imponerade över att lärosätena så snabbt lyckats ställa om. De är nöjda och tycker inte att utbildningens kvalitet har påverkats mycket.

– Jag tycker att vi har fått en fullgod utbildning – trots allt, säger David Josefsson från Örebro och fortsätter:

– Man kommer nog komma ihåg lite extra hur man fixade och trixade för att vi skulle kunna komma igenom sista delen av utbildningen. Det är inspirerande att se både universitetet och sjukvården ställa om en hel verksamhet.

Alla avgångstudenter har kunnat ha den verksamhetsförlagda utbildningen ungefär som planerat, även om de bitvis har fått se färre operationer och möta färre patienter än vanligt.

– Det har varit svårt att få en nära patientkontakt på grund av risk för smittspridning och minskat patientflöde på vissa kliniker. Det ledde till att vi har inte fått handlägga och ta egna patienter på samma sätt så som på tidigare terminer, säger Christoffer Lorell.

– Men det var ingen stor skillnad när det gäller utbildningen. Jag tycker universitetet gjort ett bra jobb som lyckades planera allt på så kort tid. Jag blev imponerad av det, säger Shiva Mansouri.

Undervisningen har skett digitalt och tentorna har skrivits hemifrån – ibland med kameror som övervakar studenterna för att försäkra sig om att ingen fuskar.

– Det har faktiskt gått över förväntan att göra tentor över Zoom, säger Hanna Bielawska Bokliden i Lund.

Hon tror att hon kommer minnas sin läkarexamen lite extra på grund av pandemin.

– Det har varit spännande att se den stora omställningen. Jag har fått se ett fantastiskt engagemang och flexibilitet från vårdens sida. Det ska bli kul att komma ut och jobba i det.

I Linköping har Johanna Danielsson och flera andra i avgångsklassen under pandemin arbetat extra på den nationella coronalinjen som 1177 ansvarar för.

– Det har varit lärorikt att höra vad folk har för symtom. Folk var väldigt oroliga och många hade varit sjuka i flera veckor.

Hon tror att allmänheten har fått en fördjupad bild av vårdyrkena under pandemin. Hon och hennes sambo, som är sjuksköterska, har fått många frågor om covid-19 från sin omgivning.

Även David Josefsson tycker att attityden kring vårdyrkena har förändrats.

– Jag tror att man har fått en annan förståelse för hur mycket ansvar det är att vara läkare och vilka svåra beslut man behöver ta under pandemin.

Nu tar de fem klivet ut i sjukvården på allvar. Hanna Bielawska Bokliden har fått ett vikariat som underläkare på internmedicin på Skånes universitetssjukhus. Shiva Mansouri, som började sin karriär inom forskningen och disputerade före hon utbildade sig till läkare, ska vikariera inom psykiatrin i Stockholm i sommar.

Christoffer Lorell, som är biomedicinare i grunden, flyttar också från Umeå och ska arbeta på en hälsocentral i Vimmerby, där han har sin familj. I höst börjar han en AT på Oskarshamns sjukhus och i framtiden hoppas han kunna kombinera sitt stora intresse för forskning med kliniskt arbete.

Johanna Danielsson, som började på läkarutbildningen efter att ha fascinerats av rättsmedicinarna i tv-serier som CSI och sommarjobbat som städare på rättsmedicin i Lund, ska närmast jobba på en vårdcentral.

– Jag har alltid varit inne på rättsmedicin. Men nu när jag har gjort praktik på många ställen har jag börjat tveka för det finns mycket annat som är roligt, säger hon om framtiden.

David Josefsson, som först började på sjuksköterskeutbildningen, men bytte till läkarutbildningen eftersom han törstade efter djupare medicinska kunskap, har precis börjat ett vikariat på en geriatrisk klinik i Örebro. Men till hösten tar han ett sabbatsår för att uppfylla en dröm: ett års musikalutbildning på en folkhögskola.

– Jag har hållit på med musik länge. Även om det inte är tänkt att leda till en karriär så vill jag testa det. Det har varit lite etisk brottning: jag behövs ju inom sjukvården. Men jag har landat i att jag behöver göra det här om jag ska orka leverera som läkare ett helt yrkesliv.