Forskare: Läkare litar inte på undantag från »angiverilag«

När regeringen och Sverigedemokraterna hösten 2022 presenterade Tidöavtalet var det särskilt en punkt som väckte ont blod hos läkarkåren: förslaget att offentliganställda skulle behöva rapportera till myndigheterna om de kommer i kontakt med personer som tros vistas i landet utan tillstånd. För läkares del skulle det alltså innebära en skyldighet att ange papperslösa patienter, något som ledde till stora protester runt om i landet. Men två år senare, efter att frågan stötts och blötts av utredaren Anita Linder, föreslog hon att sjukvårdspersonal skulle undantas från vad kritikerna kallat en »angiverilag«.

Därefter har debatten om informationsplikt tystnat. I vakuumet har både patienter och vårdpersonal gjort sin egen tolkning av regelverket.

– När vi gjorde en uppföljning ett år efter förslaget om undantaget för sjukvårdspersonal såg vi en stor okunskap. Vi hör att patienterna tror att det råder informationsplikt och att vissa läkare har fått berätta för ovetande kollegor att vården är undantagen, säger Josephine Greenbrook, forskare vid avdelningen för samhällsmedicin och folkhälsa vid Göteborgs universitet.

Sjukvårdspersonal föreslås undantas informationsplikt

Nyheter

Sedan tre år tillbaka leder hon en longitudinell, interdisciplinär forskningsstudie, där man bland annat genom djupintervjuer av läkare och läkarstudenter undersöker vad som händer när migrationspolitiken tar sig in i sjukvården. En fråga som forskargruppen har borrat ner sig i är hur läkarkåren reagerar på förslaget om informationsplikt.

– Kritiker skulle kunna kalla det för en icke-fråga efter att regeringens utredare föreslagit ett undantag för vårdpersonal, men vi ser det inte så. Även om det finns ett starkt motstånd kommer politikerna att genomföra lagändringar i linje med sina partiers mål i alla fall. Det har vi sett tidigare, exempelvis kopplat till papperslösas rätt till vård. Så de läkare som är oroliga för framtiden har kanske inte helt fel i att vara det.

Det är också viktigt att komma ihåg att flera myndigheter, exempelvis Skatteverket och Kronofogden, föreslås få informationsplikt, menar Josephine Greenbrook.

– Därmed kan de fortfarande komma åt patientinformation. Hos Skatteverket registreras alla födslar – då kommer man sannolikt åt föräldrarnas hemadress. Vi vet från tidigare forskning att papperslösa ofta lever i extrem utsatthet och fattigdom i Sverige, så det är inte sällan som de inte har råd med patientavgiften. Och alla patienter som inte betalar sin faktura i tid hamnar hos Kronofogden. Så hemadresser och personuppgifter kommer att komma från vården indirekt, även om vården i sig undantas. Enligt våra preliminära resultat finns det redan i dag läkare som har börjat journalföra på papper, av oro för att polisen ska kunna söka i journalerna i framtiden, säger Josephine Greenbrook.

– Vi har också sett att väldigt få av de läkare vi har intervjuat litar på undantaget. Man tror att om informationsplikt införs i Sverige är det bara en tidsfråga innan sjukvården också inkluderas.

Forskargruppen, som består av medicinare, socialantropologer, statsvetare och jurister, liksom en expertpanel med kliniskt aktiva läkare, rekryterar hela tiden nya läkare till studien och försöker aktivt att få in en så bred palett av ståndpunkter som möjligt.

– Vi vill fånga allas perspektiv, inklusive de som är för informationsplikt och de som tycker att det är en icke-fråga, för vi vet att de finns. Men de är svårare att rekrytera.

Josephine Greenbrook konstaterar att forskargruppen stött på många olika åsikter i frågan. Än så länge verkar det finns en skillnad i inställning mellan läkarstudenter och mer seniora läkare, där studenterna vore mer benägna att anmäla patienter än gruppen färdigutbildade.

– Det kan vara så att de känner att konsekvenserna blir större för dem om de avviker från något pm, att man inte känner sig lika fri att göra som man tycker är rätt. Men över lag hör vi mer konservativa yttranden från studenter än från mer erfarna läkare. Sedan finns det även många däremellan som tycker att frågan är komplex och svårhanterad.

Även bland de migrationspolitiskt konservativa läkarna anser många hittills att anmälningsplikt inte är något för vården – kanske först och främst ur ett arbetsmiljöperspektiv, då informationsplikt skulle innebära en ökad arbetsbelastning.

– Våra data visar att många läkare rent ut sagt är förbannade över att regeringen ens kom med det här förslaget, när vården redan går på knäna. En läkare sa så här: »Som om det inte är svårt nog att jobba i vården som det är, så vill regeringen nu att vi ska dessutom ska göra deras arbete.«

Samtidigt har diskussionen om informationsplikt i termer av ökad arbetsbörda fått andra läkare att se rött.

– Vi har sett att många är väldigt besvikna på Läkarförbundet. De anser att förbundet gjorde informationsplikten till en fråga om läkarnas arbetsmiljö, snarare än om patientens rätt till human och jämlik vård. Flera har uppgett att de har valt att lämna Läkarförbundet för att de tycker att andra fackförbund i vården hade en tydligare hållning i debatten.

Forskningen är finansierad av Vetenskapsrådet och tänkt att pågå under tio års tid. Hittills har preliminära resultat presenterats, och flera vetenskapliga artiklar är under referentgranskning.

Läkartidningen har ställt frågor till migrationsminister Johan Forssell (M) om vad som nu händer med förslaget om informationsplikt och huruvida tanken fortsatt är att vårdpersonal ska undantas. Ministerns pressekreterare hälsar att en lagrådsremiss är på gång under tidig vår.

Några planer på att gå emot utredarens förslag till undantag finns inte heller:

»I samband med utredningens överlämnande meddelade regeringen att man var överens om att undanta sjukvården från informationsplikten. Det exemplifierades redan som ett möjligt undantag i direktiven.«