Från utvisad till  välkommen – nu är Sasan tillbaka

Det senaste halvåret har Sasan Kazemian mött så många motgångar att han har varit tvungen att skämta för att stå ut. Först hamnar han mitt i de landsomfattande protesterna i Iran. Sedan bryter kriget ut, med bombardemang dygnet runt. »Med din tur fattas väl bara en zombieapokalyps«, har kompisarna skojat med honom. Så när flickvännen häromveckan ringde för att förmedla Migrationsverkets nya beslut med orden: »Sasan, det har löst sig!« föll en tyngd från hans axlar.

– Det har varit en lång väntan och en stressig process. Jag har haft svårt att sova och gått ner i vikt. Nu känns det som om jag har kastat av mig en tung ryggsäck och äntligen kan springa fritt igen, säger Sasan Kazemian.

Han trodde att han hade gjort allting rätt. Han tog sig till Sverige på laglig väg, klarade de omvittnat svåra proven för att få svensk läkarlegitimation, erbjöds en fast tjänst på en vårdcentral. Ändå fick han i början av förra året beskedet att han skulle utvisas, eftersom han inte ansökt om förlängt arbets- och uppehållstillstånd i tid, vilket Läkartidningen tidigare har rapporterat.

ST-läkaren Sasan Kazemian ska utvisas – tvist går till domstol

Nyheter

Här står ord mot ord. Sasan Kazemian själv säger att han lämnade in ansökan över disk – Migrationsverket hävdar att handlingen aldrig registrerades. Därmed hade han under en period vistats illegalt i landet.

– Våldtäktsmän får stanna, men jag som har kämpat hårt för att bidra till samhället som läkare fick höra att jag var ett hot mot den allmänna ordningen.

I början av september 2025 lämnar Sasan Kazemian Sverige. Han packar bara en liten resväska i tron att det ska dröja på sin höjd en månad innan han återvänder till landet som han betraktar som sitt hem och där han har sitt liv, sin sambo och sina vänner. Det tar drygt sju månader.

– Jag har pendlat mellan hopp och förtvivlan. Ibland har jag tänkt att jag aldrig kommer att lyckas ta mig tillbaka till Sverige och att jag måste glömma allt jag har satsat. Andra dagar har jag tänkt att det löser sig till slut, på något sätt.

Hela tiden är siktet inställt på att få ett så kallat EU-blåkort, ett särskilt arbets- och uppehållstillstånd för högkvalificerad arbetskraft. Men hans första ansökan får nobben.

Det vanligaste är att man får avslag på sin ansökan om arbetstillstånd för att anställningen inte uppfyller Migrationsverkets krav. I ett sådant läge är det ingen mening att lägga fram samma skäl i en ny ansökan, eftersom man då bara kommer att mötas av avslag igen. I praktiken tolkas det ofta som att man måste säkra ett nytt jobb hos en ny arbetsgivare för varje ny ansökan.

Hade jobb – nekas nytt uppehållstillstånd

Nyheter

Trots att Sasan Kazemians tidigare arbetsgivare gärna skulle ta emot honom igen väljer han därför att söka andra jobb – så gott det nu går från krigets Iran, med ständiga internetavbrott. Han tvingas skjuta upp jobbintervjuer när uppkopplingen plötsligt försvinner.

Till slut får han ändå napp hos vårdcentralen i Jordbro söder om Stockholm, och den här gången får han bifall på sin ansökan. EU-blåkortet är i hamn.

Men att lämna ett krigshärjat Iran, vars luftrum är nedstängt, är inte heller det lättaste. Lösningen blir en femtio timmar lång bussresa till Turkiet, bara för att få beskedet att konsulatet i Istanbul inte har tid att utfärda något visum förrän om en månad. Men vid det här laget har Sasan Kazemian fått nog av att vänta. Han drar frenetiskt i alla trådar han kan komma på. Det visar sig att en vän till en vän ska flyga till Istanbul. Hon kan agera kurir och överlämna arbetstillståndet, vilket i sin tur möjliggör Sasan Kazemians resa till Sverige.

Efter så lång tids stiltje går allting plötsligt undan. Mindre än ett dygn senare fälls flygplanshjulen ut och slår i marken på Arlanda. I ankomsthallen står Nakisa redo med en bukett liljor. Sasan Kazemian är mörk under ögonen av sömnbrist när han kommer ut sist i raden av resenärer, men lyser upp när han ser sin flickvän för första gången på månader. Omfamningen vill aldrig ta slut.

I baksätet under bilresan hem sitter de med sammanflätade fingrar. Med den fria handen knappar Sasan Kazemian in telefonnummer och ringer runt till alla som vill höra att han äntligen har landat. Vänner, kollegor och släktingar har alla följt hans kamp på håll. Till och med patienter har hört av sig till honom under frånvaron och önskat lycka till. Sasan Kazemian är trött nu. Men han har själv bett sin nya chef om att få patienter inbokade redan i morgon.

– Nu är jag nog nere på de sista procenten på mitt batteri. Men i natt kommer jag att sova gott. Sedan är jag sugen på att jobba, säger han.

Även om Sasan Kazemians berättelse fick ett lyckligt slut finns det andra läkare som inte har haft samma tur.

Läkartidningen har tidigare varit i kontakt med ett läkarpar som utvisats till Iran efter att ha bott i Sverige i flera år och förgäves försökt få in en fot i vården. Mannen klarade kunskapsprovet för utlandsutbildade läkare, men hade svårt med studierna i svenska. Han hoppades få förlängt uppehållstillstånd för att fortsätta studera språket, men nekades med motiveringen att han tagit för få högskolepoäng, enligt handlingar som Läkartidningen har tagit del av. Eftersom hans fru ansökt om uppehållstillstånd som familjemedlem till maken utvisades även hon. Vid det laget hade de lagt över en halv miljon kronor av sina besparingar på en framtid i Sverige, enligt deras egna uppgifter.

»Jag är nu ärligt talat helt förkrossad«, skrev mannen till Läkartidningen när det stod klart att han och frun behövde lämna landet och återvända till Iran.

När Läkartidningen söker kontakt med paret på nytt kommer inga svar.

Rezhna Othman Majeed från Irak kom snäppet längre i processen innan även hon fick ge sig av. Hon flyttade till Sverige 2021 för att studera och berättar om påfrestande turer med Migrationsverket. Bland annat drogs hennes uppehållstillstånd in utan att hon informerades om saken, säger hon. Hon klarade ändå kunskapsprovet och fick jobb som legitimerad läkare på en vårdcentral i Skåne. Men när Rezhna Othman Majeed skulle ansöka om arbetstillstånd stötte hon återigen på patrull.

– Jag fick höra att jag var tvungen att lämna Sverige och ansöka om arbetstillstånd från mitt hemland. Men när jag gjorde det avslogs min ansökan, eftersom den gällde samma arbetsgivare som jag arbetat hos tidigare. Då sökte jag jobb i en annan region och ansökte igen, men fick nej i alla fall, säger hon.

Nu är Rezhna Othman Majeed tillbaka i Erbil i Irak.

– Jag har fått börja om från noll. Jag jobbar som läkare igen och bor hemma hos min mamma.

Intervjun görs under ett videosamtal, där Rezhna Othman Majeed bara syns som en mörk silhuett framför neddragna persienner. Hennes ansiktsuttryck går inte att avläsa. Men tårarna hörs. Hon kan inte släppa känslan av att Migrationsverket har lurat henne.

– Jag har hela tiden följt myndigheternas råd och försökt att göra allting rätt. Men för mig och min son har det slutat i katastrof.

Enligt en färsk rapport från SCB om kompetensbristen på den svenska arbetsmarknaden saknades förra året 1 500 läkare, varav 1 400 specialister. Över hälften av regionerna hade svårt att rekrytera just läkare med specialistutbildning. I det här läget spelar utrikes födda en allt viktigare roll för att vårdapparaten ska kunna fortsätta snurra. Redan i dag är mer än var tredje regionanställd specialistläkare utlandsfödd, och nära 4 000 läkare har kommit till Sverige under de senaste tio åren, visar en rapport från Sveriges Kommuner och regioner (SKR).

– Vi behöver medarbetare med rätt kompetens, oavsett varifrån de kommer. Vi skulle inte klara vården utan alla de utrikes födda som jobbar hos oss i dag, säger SKR:s ordförande Anders Henriksson.

Prognoserna framöver ser dessutom dystra ut. En kraftig ökning av äldre står runt hörnet, något som väntas pressa vården. Om inget görs räknar SKR med att ytterligare 9 600 läkare behövs fram till år 2033 bara för att upprätthålla samma nivå på vården som i dag.

Med tanke på ett sådant scenario duger det inte att fortsätta göra sig av med kompetens, skrev SKR tillsammans med ett stort antal fackförbund inom vården i en debattartikel i vintras.

»Det finns många exempel på utrikes födda som kommit till Sverige, etablerat sig i landet, lärt sig språket, uppfyllt de svenska utbildningskraven och börjat arbeta i vården och omsorgen … Det vill säga utmärkta exempel på det som politiker över hela linjen brukar beskriva som en lyckad integration. Men sedan får de besked att de måste lämna landet.«

Sjukvården skriker efter personal men förlorar ändå medarbetare, menade debattörerna, »många gånger på grund av byråkratiskt krångel, oklara regler eller oproportionerliga bedömningar«.

– Vi behöver förslag och stöd från regeringen som underlättar kompetensförsörjningen, inte förslag som bara ger oss mer bekymmer, säger Anders Henriksson.

Alla åtstramningar inom migrationspolitiken de senaste åren riskerar att bli en besk cocktail för vårdpersonal som annars kanske hade sneglat mot Sverige, befarar Anders Henriksson.

– Jag känner en oro över att vi som land inte längre är tillräckligt attraktiva för att locka den personal som vi behöver få hit. När man lägger ihop alla åtgärder som har vidtagits skapar de en bild av Sverige som väcker frågetecken. »Går det att bygga en framtid i Sverige?«

Den frågan ställer sig också läkarna Şevval och Ömer Köroğlu från Turkiet. De senaste åren har de bott och jobbat i Luleå. Särskilt Şevval Köroğlu är stormförtjust i sina nya hemtrakter.

– Jag älskar Norrbotten! Luleå är Sveriges soligaste stad och man kan uppleva norrsken nästan hela tiden, säger hon.

Men trots att de nyligen köpt hus en bit utanför centrum är det svårt att riktigt rota sig.

– Vi måste förnya våra arbetstillstånd vartannat år, och det är en lika stressig process varje gång. En enda saknad handling kan leda till att vi tvingas lämna landet, så vi lägger ned mycket tid och pengar på varje ansökan, säger Ömer Köroğlu.

Planerna på att skaffa barn har de skjutit upp på grund av den osäkra framtiden.

– Sverige är ett bra land för familjer, det var mycket det som lockade oss hit. Men nu vill vi inte investera för mycket om vi inte får stanna, säger Şevval Köroğlu.

Ömer Köroğlu fyller i:

– I sommar ska hemvisttiden för att få svenskt medborgarskap höjas från fem till åtta år, men det finns inga garantier för att åtta år inte blir tio eller tolv. Så länge kan vi inte vänta, säger han.

I samtalen med läkarkompisarna låter det numera annorlunda när Sverige kommer på tal.

– Ingen vill komma hit längre, säger Ömer Köroğlu.

Även Sasan Kazemian tycker att det är tydligt att Sverige har tappat i attraktionskraft de senaste åren. Som engagerad i Internationella läkarföreningen har han stött på många frustrerade kollegor, som beskriver ett krångligt regelverk, ohjälpsamma myndigheter och godtyckliga beslut.

– Många läkare är besvikna och ledsna över att hela tiden köra fast i olika steg av processen. Känslan är att man hamnar i ett minfält hur man än gör, säger Sasan Kazemian.

Migrationsverket förstår delar av kritiken, men håller inte med om allt.

– Vi har stor förståelse för att det för individen uppfattas som svårt att navigera både i lagstiftningen och i den stora mängd ändringar och förslag till ändringar som debatteras på en och samma gång. Det kan vara svårt att hitta skriftlig vägledning i hur man som enskild påverkas, eftersom vi bara kan informera om sådant som är fastställt och beslutat, säger Hanna Geurtsen, biträdande uppdragsledare för arbetstillstånd på Migrationsverket.

Servicelöftet tar man dock på stort allvar, bland annat i form av ett extra stöd som riktar sig till arbetsgivare som vill anställa läkare från tredjeland.

– Vi vänder oss också starkt emot att våra beslut skulle vara godtyckliga. De kan möjligen vara svåra att förstå eftersom det är komplex lagstiftning, men inte godtyckliga, säger hon.

Hanna Geurtsen påpekar också att de allra flesta läkare som söker arbetstillstånd i Sverige faktiskt får grönt ljus. Förra året fick fyra av fem ansökningar bifall.

– Den stora statistiska bilden är att väldigt många beviljas, säger hon.

»Om man vill locka hög­kvalificerade får man ge bättre villkor«

KOMPETENSUTVISNINGARNA

Läkartidningen har också bett om en intervju med sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD). Frågorna är många: Var tanken att lagen skulle slå så hårt även mot läkare som försökt göra allt rätt? Behöver migrationspolitiken i högre grad ta hänsyn till bristyrken som läkare? Varför får inte högutbildade ett snabbspår in i Sverige när det är en grupp som regeringen säger sig vilja locka hit?

Elisabet Lann ställer dock inte upp. I stället skickar hon en kort skriftlig kommentar, där hon ger exempel på hur migrationspolitiken väntas mjukas upp något för vårdpersonal, bland annat genom undantag från det nya, hårdare lönekravet.

»Sveriges sjukvård behöver fler medarbetare. De duktiga personer som utbildar sig i Sverige eller kommer hit för att bidra till den svenska vården har en plats i vårt land. Svensk sjukvård skulle inte klara sig utan alla utlandsfödda läkare och annan vårdpersonal som varje dag ger vård och omsorg till människor i behov. Vi behöver en stram och ordnad migrationspolitik och samtidigt välkomna dem som vill bidra till det svenska samhället.«