Hon jobbar som »flying doctor« i Australien

Nyfikenheten har lett äventyrslystna Cechael Sebghati Sparrfelt in på spännande karriärvägar.

33-åringen från Stockholm, med ett namn som uttalas »seashell«, alltså snäcka, är nu också närmare snäckorna, intill paradisstränderna på Australiens östkust. Numera jobbar hon från en helikopter, ett flygplan – och ibland på land i en akutbil – i staden Rockhampton. I 35-gradig värme, ska tilläggas.

Men hur hamnade hon där?

– Om man tar det från början kände jag att anestesi- och intensivvårdsläkare var det tråkigaste man kunde bli, säger hon och skrattar.

Så tänkte hon när hon började plugga till läkare på Uppsala universitet. Den första kliniska terminen, termin 5, hände något som pekade på motsatsen.

– Den första kursen på akuten var så spännande, och på mitt andra pass fick jag följa med ambulansen. Precis när vi var på väg att avsluta för kvällen fick vi en utlarmning. Det var en allvarlig skjutning och det var nog den mest kaosartade situation jag sett, det var totalt upplösningstillstånd bland alla yrkeskategorier.

Men så landade en helikopter, och ut klev en anestesi- och intensivvårdsläkare som spred ett lugn.

– Det var en fruktansvärd syn i huset, men han gick fram till patienten, tog hand om luftvägen och hjärtstoppet. Jag tänkte: »Wow, det där jag vill jag också göra.«

Cechael Sebghati Sparrfelt förstod att det var anestesi- och intensivvårdsläkare hon ville bli. Både AT och ST gjorde hon på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge. I september blev hon färdig specialistläkare i anestesi och intensivvård.

– Det har varit en dröm att få jobba där.

Men det är även en dröm att se sig om i världen, tycker Cechael Sebghati Sparrfelt, som hunnit med flera utlandsplaceringar under studietiden: i Brasilien, Sri Lanka, Nicaragua och Réunion (en ö i Indiska oceanen).

Att just jobba utomlands är däremot något annat.

Hur kom det sig att det blev Australien?

– När jag började min ST på Karolinska så var det faktiskt min chef som under vårt första avstämningssamtal berättade att han hade tagit med sig sin familj till Australien i ett år och jobbat i en helikopter. Han märkte väl att jag var nyfiken på sådana saker. Jag gjorde även en traumarandning i Sydafrika under min ST.

När Cechael Sebghati Sparrfelt väl var färdig med ST-utbildningen var det dags för Australien.

– Min chef lyckades verkligen så ett frö där, och jag träffade faktiskt andra kollegor som hade åkt dit och talade väldigt väl om det.

Jobbet sökte hon ett och ett halvt år innan det var dags att åka, den 17 januari i år.

– Processen är verkligen jättelång. Jag har säkert lagt månaders heltidsjobb, och det är väldigt dyrt också, med allt vad det innebär att bli godkänd för att jobba som läkare i Australien. Jag fick mycket hjälp med processen av kollegor som varit där tidigare.

Trots att Cechael Sebghati Sparrfelt är specialistläkare arbetar hon som motsvarande ST-läkare i Australien. Det beror på att det är mer komplicerat att över huvud taget få anställning med högre kompetens, bland annat på grund av konkurrens.

Företaget hon är anställd av heter Lifeflight och är, enligt egen utsago, världsledande inom flygmedicin.

Den 21 januari började Cechael Sebghati Sparrfelt, en person från Norge och en från Danmark samt 30 australier en introduktionskurs i Brisbane som skulle förbereda dem för ett krävande jobb, där mycket tid spenderas i luften.

– Introt har varit otroligt gediget och ett av de bästa jag haft. De är väldigt måna om att vi ska trivas, men det är också väldigt höga krav. Alla nya är ST-läkare i slutet av sin specialistutbldning, de flesta med specialisering inom akutsjukvård, som är vanligt här. Vi har fått göra en hel del helikopterträning, bland annat. Då sänks hela helikoptern upp och ned under vattnet i en pool, och vi får öva på att trycka ut fönstret och ta oss ut.

Oj, hur är det?

– Jag tycker ju bara att sådana saker är spännande, men det gäller att behålla lugnet och veta alla olika steg. Det är mycket praktiskt att ha koll på. Vi har också fått lära oss hur vi vinschar oss upp och ned med en korg för patienten, i de fall helikoptern inte kan landa. Det är väldigt mycket säkerhetstänk.

Cechael Sebghati Sparrfelt har i ett par veckor hunnit jobba i Rockhampton, i delstaten Queensland, där hon blev placerad. Rockhampton är en stad med drygt 60 000 invånare, och det är 30 minuter till kusten. Hon bor i ett hus med två australier och har precis köpt en bil.

Hon jobbar cirka fyra pass i veckan: hälften dag, hälften natt.

– Antingen åker man ut med helikopter, flygplan eller bil. När man åker flygplan handlar det oftast om att flytta patienter mellan olika sjukhus, men det kan vara primära uppdrag också. Här om dagen var jag ute och flög, då flög vi en patient till Brisbane och flög hem en bebis därifrån som skulle till ett sjukhus hit.

När det inte kommer några larm sitter man inte direkt sysslolös.

– Varje onsdag är det föreläsningar och simuleringar, så det händer grejer hela tiden. Arbetsgivaren vill att man simulerar minst ett scenario om dagen, och det finns all utrustning tillgänglig för det. Man får inte glömma hur man gör något.

Hur trivs du?

– Det har inte varit lätt, och det är svårare än vad jag hade trott med engelskan och de medicinska termerna. De har förkortningar för allt. Men jag är väldigt lycklig och tacksam över att vara här.

Cechael Sebghati Sparrfelt jobbar i ett år, precis som sina kollegor. Vad som händer efter det vet hon inte riktigt, men tjänsten på Karolinska har hon kvar. Däremot vet hon att hon kommer att ta med sig mycket kunskap och aha-upplevelser om det australiska sjukvårdssystemet. Hon tror att det finns mycket av det prehospitala tankesättet som man kan använda sig av inne på sjukhuset.

– De är väldigt proffsiga här, och man får feedback på allt man gör på ett sätt man inte alls får hemma. Jag tror att man blir väldigt bra av det. Oavsett var man jobbar skulle jag verkligen uppmana alla läkare att någon gång jobba i ett annat land, säger Cechael Sebghati Sparrfelt.