Hoppade av läkarstudierna i Linköping – kritiserar bristande stöd
Tuffa terminstentor och bristande stöd fick Tove Wielinder att hoppa av läkarprogrammet i Linköping. Nu planerar hon att i stället söka sig till Göteborg, där studieupplägget är ett annat. »Det blir övermäktigt att plugga in en hel termins material utan vägledning«, säger hon.
Vintern 2023 gick flyttlasset till Linköping för Tove Wielinder. Hon skulle börja på universitetet för att ta det första klivet mot den stora drömmen att bli läkare. Men studierna blev inte som hon hade hoppats. Trots långa pluggdagar och envist nötande var det svårt att förbereda sig inför tentan, tycker hon, eftersom studenterna fick så lite vägledning.
– Lärarna säger hela tiden: »Lita inte på att vi tar upp allt ni behöver veta, ni får kolla upp saker själva.« Men som ny student är det inte så lätt att veta vad som är viktigt. De säger också att man ska kunna kolla på gamla tentor. Klarar man de frågorna klarar man också provet, heter det, men det är väldigt sällan som frågor återanvänds. Jag har alltid varit en högpresterande person, så det var en chock för mig när jag kuggade på den första terminstentan, säger hon.
Det blev starten på en spiral neråt för Tove Wielinder.
– Jag klarade inte omtentan, så jag fick plugga T1 parallellt med T2. Och i Linköping anses termin 2 och 3 anses absolut svårast, ungefär hälften misslyckas på de tentorna. Jag var under konstant stress och blev så nedbruten. Jag fastnade i ett ekorrhjul, med omtenta på omtenta, utan att komma vidare.
När hon väl klarade en omtenta kom nya motgångar. Två gånger har Tove Wielinder spärrats från fortsatta studier för att hon inte klarat av en tenta i tid.
– Jag har skämts mycket och känt mig ensam, fastän så många delat situationen med mig. Jag har mått väldigt dåligt, fått »blackouts« och panikångestattacker. Jag har legat på golvet i duschen för att lugna ner mig. Till slut gick jag in i väggen.
I början av året, efter fyra godkända terminer på läkarprogrammet, fick hon beskedet att ännu en omtenta väntade. Då valde hon att hoppa av.
– Jag har suttit i skolan från åtta på morgonen till åtta på kvällen varje dag, så det handlar inte om lathet. Jag har klarat alla andra moment, som basgrupper, samtal och praktik på vårdcentral, men jag orkar inte ligga efter med tentorna mer.
Bland läkarstudenter ryktas det om att läkarprogrammet i Linköping är svårt, medan utbildningen i Lund ska vara lätt, enligt av de studenter som Läkartidningen har pratat med.
Men läkardrömmen har hon inte gett upp. Tove Wielinder hoppas kunna byta till Göteborgs universitet, som hon hört har ett annat studieupplägg och mer tydlighet från lärarna. Bara en mer positiv ton från examinatorerna hade gjort skillnad, tror hon.
– Min bror pluggar till läkare i Umeå och han har berättat att deras examinatorer sagt: »Vi ska göra allt vi kan för att alla ska bli godkända.« Men i Linköping minns jag väldigt väl när en examinator sa inför en tenta att alla inte skulle klara den, och att de som haft omtentor tidigare hade mycket större sannolikhet att misslyckas. Det har hela tiden varit en så negativ klang. I salen satt kanske femtio personer som skrivit omtentor tidigare, och så får man höra att inte ens vår lärare tror att vi fixar det.
I studentsvängar sprider sig också pratet fort om vilka läkarprogram som är extra hårda, menar Tove Wielinder.
– Läkare från Linköping har ett rykte om sig att vara väl förberedda på arbetslivet, mycket för att utbildningen är så tuff. Men man hör också att Linköping har sämst statistik på tentor. Lund ska vara lätt, enligt ryktet, i och med att de bara använder sig av flervalsfrågor och att de återanvänder gamla frågor relativt frekvent.
Läkartidningen har också pratat med en annan läkarstudent i Linköping, som dock vill vara anonym. Även hon kuggade på första terminstentan och har därefter behövt lägga allt krut på att klara den, vilket lett till att hon tvingats prioritera ner tentan från termin 2.
– Jag tänkte att det skulle vara skönt med terminstentor, att beta av allt i slutet av terminen, men nu tycker jag att det är inhumant att ställa sådana krav. Systemet bygger på att man klarar tentan på första försöket. Annars hamnar man efter och faller mellan stolarna. Nu har jag T2-tentan släpande efter mig, så jag är i samma sits igen. Mitt mål är att försöka sätta T2-tentan vid vårterminens slut och sedan satsa hela sommaren på att klara T3-tentan i augusti. Men det tär mycket, jag känner en konstant underliggande oro.
Hon hade önskat mer stöttning från lärosätet och tydligare genomgångar inför tentorna.
– Jag vet inte vad jag gör för fel. Vad är de ute efter? Det enda stöd vi erbjuds är amanuenstillfällen, där studenter som tidigare kuggat ska hjälpa oss. Men de vet inte heller varför de kuggade. Känslan är att man vill sålla ut dåliga läkare på det här sättet, men man kan bli en bra läkare även om man misslyckas på en tenta. Man kanske bara behöver få rätt förutsättningar.
Hon är övertygad om att hon hade haft större chans att lyckas med mindre och tätare tentor.
– Pressen är stor kring att leverera under en enda dag. Jag har skrivit tentor med 40 graders feber. Det är en känsla av panik och »nu eller aldrig«.
Fredrik Iredahl.
Fredrik Iredahl är programansvarig för läkarprogrammet på Linköpings universitet. På frågan om lärosätet har övervägt att dela upp tentorna i mindre delar säger han att det har tagits upp till diskussion. Samtidigt faller sig terminstentor naturligt, eftersom lärosätet månar om ämnesintegrering.
– Vi har till exempel inte en riktad anatomikurs, utan vi har en sammanfattade examination av anatomi, fysiologi och cellbiologi, så att vi får en helhet. Tittar man på resultaten på eAT-provet presterar våra studenter historiskt väldigt väl där, och i alumniundersökningar ser vi att de som har gått vid Linköpings universitet är väldigt nöjda med sin utbildning, säger han.
Påståendet att ungefär hälften misslyckas på de första terminstentorna stämmer inte överens med den senaste statistiken från i höstas, enligt Fredrik Iredahl. Under förra året förändrades dock examinationerna, så att tentorna numera innehåller en hög andel flersvarsfrågor, till skillnad från tidigare då tentorna bara bestod av essäfrågor. Det har förmodligen bidragit till att snygga till statistiken, enligt flera studenter. Siffrorna visar att 88 procent av dem som skrev tentan för termin 1 för första gången höstterminen 2025 klarade den. På termin 2 och 3 var motsvarande siffra 71 och 74 procent. Men bland dem som skrev omtentor var det färre som lyckades. På termin 3 lyckades exempelvis bara 21 procent av dem som skrev examinationen som omtenta.
Skulle ni från universitetets sida kunna bli bättre på att sätta in stöd eller förtydliga vad som förväntas vid en examination?
– Läkarprogrammet är tufft, och har nog alltid varit tufft. Men det är jättetråkigt om de du har pratat med känner att de inte har fått rätt stöd. Det ligger i vårt absoluta intresse att hjälpa studenterna igenom utbildningen. Vad vi kan göra bättre är en ständig fråga.
