»Ingen fördel ersätta DT med blodprov för barn med lätt skallskada«
Att undersöka biomarkörer i blodet för att sålla fram vilka barn som behöver datortomografi efter slag mot huvudet är inte en bra idé, enligt en rapport från HTA-enheten Camtö. Falskt positiva och falskt negativa svar är vanliga. Det är tvärtemot vad en undersökning från HTA Syd, som gjorts på vuxna, har kommit fram till.
Är förhöjda koncentrationer av vissa biomarkörer i blodet ett bra sätt att ta reda på om det kan ha uppstått en blödning eller skada i hjärnan hos barn som slagit i huvudet? Enligt en kartläggning från HTA-enheten Camtö i Region Örebro län är svaret nej.
– Vi har kommit fram till att det inte är till någon hjälp att använda de här biomarkörerna, säger Louise Olsson, docent samt enhetschef vid Camtö och en av rapportförfattarna.
Louise Olsson, enhetschef för Camtö. Pressbild.
Den systematiska genomgången som gäller barn specifikt pekar därmed i helt motsatt riktning jämfört med en annan färsk rapport som också gäller biomarkörers träffsäkerhet, fast hos vuxna. Enligt den förra rapporten, från HTA Syd, är flera biomarkörer så bra att de många gånger skulle kunna ersätta DT vid lätt skallskada hos vuxna. Enligt den genomgången, som Läkartidningen också har skrivit om, skulle detta heller inte påverka patientsäkerheten negativt.
Men rapportförfattarna bakom barnrapporten drar en annan slutsats:
– Om biomarkörerna börjar användas finns risk för falskt positiva resultat som i stället kan öka användningen av DT av barns hjärnor, barn som är så känsliga för strålning, säger Louise Olsson.
I HTA-enheten Camtös systematiska genomgång ingick 117 studier, men alla utom två studier sållades bort, bland annat för att de undersökte barn med svårare skallskada eller inte rapporterade resultat enbart för barn, berättar Louise Olsson.
De två studier sammanställningen bygger på är en studie från år 2024 med 43 barn och en studie från år 2015 med 109 barn.
I bägge studier ingick enbart patienter med lätt skallskada enligt Glasgow coma scale (GCS 14–15). Barnen hade gjort både datortomografi och fått blodprov analyserade med biomarkören S100B. Den biomarkören används ibland för att utesluta skallskada hos vuxna i Sverige, men används inte hos barn.
I den mindre studien hade endast 1 av 3 barn utan skada enligt DT också ett negativt blodprov. Den större studien pekade på att både andelen falskt negativa svar och falskt positiva svar var hög. Inte alla, utan endast 76 procent av dem som hade en skada enligt DT hade också ett positivt blodprov. Här finns alltså en risk att test med biomarkörer missar barn med hjärnskada. Bland de barn som saknade skallskada enligt DT hade 2 av 3 ett negativt blodprov, och 1 av 3 hade ett falskt positivt blodprov.
Louise Olsson är orolig för att ekonomiska incitament driver på intresset för biomarkörerna, liksom att det finns ett starkt fokus på att försöka minska vårdplatsbehovet för kortvarig observation.
– Det kan finnas ett starkt kommersiellt intresse bakom vissa nya biomarkörer. Men vi tycker att det är viktigt att se till det som är vetenskapligt korrekt, säger hon.
I dag saknas riktlinjer kring biomarkörer vid lätt skallskada hos barn.
