Ivo-anmäld? Så får du hjälp – och så kan oron bli din drivkraft

– Det är aldrig kul att bli Ivo-anmäld. Alla gör ju sitt bästa, men ibland går det fel. På ett känslomässigt plan kan det vara oerhört jobbigt att bli anmäld, säger Christofer Lindholm, ordförande i Läkarförbundets etik- och ansvarsråd.

För medlemmar i Läkarförbundet finns det dock flera möjligheter till stöd. Först och främst finns information på webbplatsen och en faktafolder, men det går också att kontakta medlemsrådgivningen och få bolla med jurister.

– Man kan få råd och tips och juridisk bedömning, och våra jurister kan också titta på inlagor och hjälpa till att formulera svar till exempelvis Ivo eller HSAN [Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, red anm].

När det krävs en medicinsk bedömning kan Läkarförbundet koppla in särskilda konsultationsläkare via specialitetsföreningarna.

– Deras uppgift blir att göra en objektiv bedömning av ärendet. Då är det Läkarförbundet som står för kostnaden som det innebär för konsultationsläkarna att sätta sig in i saken.

Ibland behövs dock bara någon som lyssnar. Då kan man vända sig till Läkarförbundets kollegiala nätverk och få prata med en kollega. Dessa samtalsstödjare, som har tystnadsplikt, finns i hela landet och utses av lokalföreningarna.

Pelle Gustafson, chefläkare vid Löf, regionernas ömsesidiga försäkringsbolag, tror att oron över att bli Ivo-anmäld är stor, särskilt bland unga läkare. Han hänvisar till en äldre rapport från Sveriges yngre läkares förening (Sylf) och dåvarande Medicine studerandes förbund (numera SLF student). I en enkät runt millennieskiftet uppgav nästan hälften av de svarande att de upplevde risken att bli anmäld som relativt eller mycket stor. Tre av tio ansåg också att det stora personliga ansvaret riskerade att leda till överdriven försiktighet, i form av exempelvis onödiga undersökningar eller extra utförlig journalföring. Hela rapporten fick namnet »Att ha ryggen fri«.

Även om dokumentet har ett antal år på nacken tror Pelle Gustafson att det stämmer väl överens med verkligheten än i dag.  

– Egentligen är väl alla läkare rädda. Kanske inte nödvändigtvis för att bli anmälda, men för att göra fel. Det tror jag är en bra känsla, vi håller ju på med viktiga saker. Konsekvenserna om vi gör fel kan bli ödesdigra.

Han tror att det är naturligt att yngre läkare är mer oroliga för att göra misstag än mer seniora kollegor.

– Man är medveten om att man ännu inte kan allt som krävs och förväntas. Det är en fas man måste gå igenom för att bli en erfaren läkare. Här måste alla kollegor hjälpas åt att stödja yngre läkare och göra den här perioden så kort och ångestfri som möjligt.

– Men en vardag där ingen är rädd för att bli Ivo-anmäld vore väldigt illa. Dit vill vi inte, säger han.

Christofer Lindholm betonar att många Ivo-anmälningar bottnar i sviktande kommunikation.

– Det vanligaste är nog att läkare och patient missförstår varandra. Kommunikation är alltid svårt. Patienten har inte heller alltid så lätt att ta emot information om hen är mitt uppe i en stor livskris.

Han tycker inte att läkare ska behöva gå runt och vara oroliga för att göra fel i jobbet. Rädsla gör det omöjligt att fatta beslut, menar han. En respekt för ansvaret i arbetet är dock bra, så länge det skärper ens sinnen.

Christofer Lindholm skulle önska att fler vågade tala öppet om sina misstag och jobbiga erfarenheter på arbetsplatsen, så att händelserna kan bidra till en lärandeprocess.

– Vi måste skapa en kultur där man vågar ta upp olika saker. Det vore positivt om äldre kollegor kunde gå i bräschen och berätta om hur de har hanterat när saker har gått snett för dem.

Anmäld? Så skriver du ditt yttrande till Ivo

1 Disponera ditt svar väl

Det är ofta bra att inleda ditt första yttrande med en kort presentation av din befattning i vården. Därefter kan du ge en övergripande redovisning av den aktuella händelsen och gå in på sådant som kritiseras i anmälan. Om du inte minns den utpekade vårdepisoden bör du hålla dig till vad du har nedtecknat i journalen. Avsluta gärna med en kort sammanfattning. Ofta kan ett första yttrande till Ivo vara 1-2 sidor långt. I ett första yttrande bör alla relevanta fakta finnas med för att undvika behov av kompletteringar i ett senare skede.

2 Skriv begripligt

Formulera dig på ett sådant vis att ditt svar tillgodoser behoven hos såväl föredragande läkare och handläggare som anmälare. Om det är en patient eller närstående som har anmält dig är det bra att använda ett språkbruk som är begripligt för allmänheten. Du bör undvika förkortningar och medicinska termer. Om du måste använda medicinska termer, skriv då gärna en förklaring inom parentes.

3 Visa empati

Skriv hellre patientens namn än »pat« för att ge ett mer empatiskt intryck. Det kan också vara lämpligt att ge uttryck för medkänsla med patienten eller den närstående.

4 Håll dig lugn

Vissa anmälningar kan uppfattas som helt obefogade och kan väcka starka känslor. Försök ändå att besvara anmälan sakligt. Ju mindre substans det finns i anmälan, desto enklare kan svaret vara.

Källa: Läkarförbundet