Ivo-kritik mot att ALS-diagnos dröjde nästan två år
Trots flera vårdkontakter och förfrågningar om skyndsam vård var det först när kvinnan var så dålig att hon inte kunde ta sig från sitt hem av egen kraft som läkarna kunde konstatera ALS. En region och ett vårdbolag kritiseras nu av Inspektionen för vård och omsorg, Ivo.
Kvinnan hade sökt vård för droppfot samt höft- och vadproblem i början av juli 2020. Men i stället för att bli korrekt diagnostiserad hänvisades hon till olika mottagningar och olika sjukhus under en längre period. Först i april 2022 fick hon diagnosen ALS.
Ivo tar fasta på att journalen beskriver det som att patienten själv fått förmedla uppgifter och samordna insatser och konstaterar att misslyckandet berodde på:
- bristande somatisk undersökning
- brister i överföring av information
- bristande samordning
Myndigheten bedömer att det var bristfälligt av vårdcentralen att inte arbeta vidare med att hitta grundorsaken till att patienten hade droppfot. I stället uppmanades hon till att skriva en egenremiss till en ortopedklinik, vilket förmodligen ledde till en fördröjning av diagnosen på sex månader.
Vårdcentralens analys går ut på att det var en oerfaren läkare som tog sig an patienten. De konstaterar också att ortopedkliniken inte remitterade tillbaka patienten till vårdcentralen när denna kommit fram till att det inte fanns något de kunde göra.
En annan av flaskhalsarna var att neurologen på sjukhuset avslog flera remisser. Neurologavdelningen meddelar Ivos utredare att remisserna från ortopedklinikerna saknade adekvat frågeställning. Här påpekar Ivo att det av Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd framgår att det är ett gemensamt ansvar för både den remitterande och mottagande enheten att remisshanteringen är av god kvalitet.
Sektionschefen för neurologi anför till Ivo att den neurologiska specialistvården är eftersatt och att de måste göra »noggranna prioriteringar«, och att det hade varit bättre om kontakterna skett på telefon i stället för via remiss och brevsvar.
Ivo kritiserar inte de enskilda medarbetarna, utan vårdgivarna, det vill säga regionen och vårdbolaget som driver vårdcentralen. De har »brustit i sitt ansvar att säkerställa en god vård i samband med utredning av patientens besvär från en fot och ett försämrat hälsotillstånd. Det har för patienten medfört fördröjd diagnos«, skriver Ivo.
