Kritik mot utredning om vård för beslutsoförmögna: »Problematiskt«
Den efterlängtade utredningen har inte fått rätt förutsättningar, menar Anders Castor, ordförande i SLS delegation för medicinsk etik. Erika Borgny, ämnesråd på Socialdepartementet, säger att det är ett sätt att komma vidare i en svår fråga.
Illustrationsbild.
När regeringen i höstas meddelade att det skulle tillsättas en utredning kring vården för beslutsoförmögna var glädjen stor på flera håll. Såväl Statens medicinsk-etiska råd (Smer) som Sveriges läkarförbund och Svenska läkaresällskapet (SLS) har tidigare efterfrågat en sådan utredning för att bringa klarhet i det som setts som något av en gråzon.
– Vi är naturligtvis jätteglada att det äntligen blir lite drag i den här frågan. Vi har legat på ganska mycket i den här frågan genom åren, sa Anders Castor, ordförande i SLS delegation för medicinsk etik, till Läkartidningen då.
Men nu har glädjen dämpats något. När Läkartidningen pratar med Anders Castor igen, ett par månader senare, säger han att bristerna i uppdraget nu blivit tydliga.
– Det är en fråga vi har arbetat med länge, så vi blev ganska förväntansfulla när beskedet kom. Den omedelbara tanken var att »äntligen händer det något«. Sedan, när vi satte oss in mer i uppdraget, sjönk det in.
Det är framför allt två brister som han och Läkaresällskapets delegation för medicinsk etik ser. Det ena är att uppdraget till Socialstyrelsen inte omfattar att se över tvångslagstiftning. Problemet med det är att de etiskt mest komplexa frågorna aktualiseras i situationer där patienter som saknar beslutsförmåga motsätter sig nödvändig vård, anser han.
Anders Castor.
– Man kan inte ducka den frågan. Det är verkligen problematiskt att den undantas, säger Anders Castor.
Det andra handlar om själva uppdraget till Socialstyrelsen. Den naturliga gången hade varit att tillsätta en offentlig utredning, en så kallad SOU, säger Anders Castor.
– Det är inget fel på Socialstyrelsen, men det är väldigt konstigt att lägga detta på dem. Det handlar om oerhört grundläggande värden, som rättssäkerhet, individens frihet, det kollektiva ansvaret och det grundlagsskyddade skyddet mot tvång. Det är nog inte en myndighet som ska göra den bedömningen, utan det krävs ett riktigt remissförfarande. Det är många som behöver höras i den frågan av demokratiskäl.
Erika Borgny är ämnesråd på Socialdepartementets enhet för sjukvård och läkemedelsfrågor och har arbetat med att ta fram uppdraget. Hon säger att utformningen är ett försök att komma framåt i en svår fråga.
– År 2015 tog vi emot ett stort utredningsmaterial som inte ledde fram till någon ny lagstiftning. Nu prövar vi att ge Socialstyrelsen ett mer begränsat uppdrag och hoppas att vi kommer en bit.
Frågan varför det blev ett uppdrag till Socialstyrelsen i stället för en offentlig utredning hänvisar Erika Borgny dock till Socialdepartementets presstjänst. Läkartidningen har ställt frågan och inväntar svar.
SLS delegation för medicinsk etik menar att det här rör så viktiga frågor att det krävs ett riktigt remissförfarande. Hur ser du på det?
– Remissrunda kommer vi att ha ändå. Resultatet kommer att behandlas som en utredning med en lagrådsremiss och remissinstanser, säger Erika Borgny.
Uppdraget ska slutredovisas till Regeringskansliet senast 30 april 2027.
