Ny cancer­strategi på plats – detta saknar utredaren

– Svensk cancervård håller hög kvalitet, men vi måste fortsätta utvecklas. Med den nya strategin höjer vi ambitionsnivån och ser till att alla patienter – barn, unga och vuxna – får en jämlik och modern vård. Vi stärker också stödet till närstående. Det här är en satsning som kommer att rädda liv och förbättra livskvaliteten för tusentals människor.

Så lät det när sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD) nyligen presenterade den nya strategi som ska visa vägen för svensk cancervård det kommande decenniet.

De övergripande målen är desamma som i den förra strategin, som lanserades 2009. Det handlar om att minska risken för cancer och öka tidig upptäckt, öka överlevnaden och ge bästa möjliga livskvalitet både under och efter sjukdom. Men den nya versionen skiljer sig på vissa sätt, bland annat genom att den tar höjd för den tekniska utvecklingen och att den nu omfattar även barn och unga.

– Barn och unga, rehabilitering och palliativ vård är områden som inte fick så mycket uppmärksamhet i den tidigare strategin. Det är positivt att de nu tydligt finns med, säger läkaren och onkologiprofessorn Mef Nilbert, som var regeringens utredare och lade fram sitt förslag till ny cancerstrategi för drygt ett år sedan.

På det stora hela välkomnar hon slutprodukten.

– Det är väldigt bra att vi har fått en ny nationell cancerstrategi, och jag hoppas att den kommer att få ett stort genomslag, säger hon.

Mycket av det hon föreslog i sin utredning finns med i strategin. Regeringen har exempelvis tagit fasta på behovet av uppföljning som hon pekade ut och gett ett uppdrag åt Myndigheten för vård- och omsorgsanalys att ta fram en struktur för uppföljning av strategins mål och delmål.

– Det var en miss i den förra cancerstrategin, att man inte hade med någon löpande uppföljning där.

En nyhet är den samverkansgrupp för cancervård som Socialstyrelsen ska leda. I gruppen är Regionala cancercentrum (RCC) och det nationella nätverket av »comprehensive cancer centres« (CCC) tänkta att ingå.

– Det ser jag som ett positivt steg, jag tror att förstärkt samverkan är bra för svensk cancervård. Men det får inte leda till att staten backar undan, utan fortsätter att ta ansvar. Det är annars en farhåga jag har, säger hon.

Det finns också delar som Mef Nilbert saknar i strategin: en översyn av läkemedelssystemet, en skärpning av regelverket kring väntetider och en tydligare plan för kompetensförsörjningen.

– Behoven är enorma. Prognoserna visar att antalet cancerfall ökar, en stor andel av patienterna kommer att vara äldre med komplicerande samsjuklighet, behoven av rehabilitering ökar när fler överlever och behandlingarna utvecklas i en rasande fart.  

Det som lyftes fram mest i ditt förslag var målet att ingen ska behöva vänta längre än tre veckor från diagnos till behandling. Det har inte tagit sig in i den slutgiltiga strategin. Hur ser du på det?

– Jag beklagar att patienter som får återfall i sin sjukdom i dag inte omfattas av några riktlinjer för att få behandling i tid. Det finns en risk att vi missar ett tidsfönster där bot är möjlig, och givetvis ska också palliativ behandling erbjudas skyndsamt.

– Nu har man valt att göra en utvärdering av SVF [standardiserade vårdförlopp, red anm] först. Det är motiverat, men det är inte en enkel uppgift. Har vi tillräckligt bra underlag för en utvärdering som ger tydliga svar? Jag är tveksam. Utredningen får inte heller ta för lång tid, så att patienter tvingas vänta i onödan. Det blir inte ett helt lätt uppdrag för samverkansgruppen, som ser ut att få väldigt mycket att göra. 

Kjell Ivarsson, nationell cancersamordnare, ger ett gott betyg till den efterlängtade uppdaterade cancerstrategin. 

– Den har kokats ner på ett bra sätt. Den kan brytas ner ute i verksamheterna och göra nytta där patienterna är, säger han.

Precis som Mef Nilbert gläds han åt den nya samverkansgruppen, och han tycker också att strategin lyckas med att lyfta fram olika områden där det finns svårigheter.

– I dag diagnostiseras allt fler med cancer, samtidigt som dödligheten inte ökar. Det är en stor utmaning för vården att hantera det, och där behövs stöd i form av ett ordnat införande av nya tekniker och behandlingar, liksom ett stöd i vad vi inte ska göra – för lägger vi bara på uppgifter hela tiden kommer vi inte att mäkta med. Här tycker jag att strategin är hjälpsam genom att peka ut riktningen och fungera som ett slags ledstång för cancervården. Men det behövs fortfarande kloka handlingsplaner i ett senare skede, säger Kjell Ivarsson.

Saknar du något i strategin?

– Vissa har haft förväntningar på något skarpare mål, men jag tycker att det är en fördel att man inte låser sig för mycket vid att det finns en enda lösning, när det kan finnas flera.