Ny modell för snabbare vård: »Akuten de luxe«

Det är en hisnande vy över regntung skog och stålgrått vatten som öppnar sig utanför. Årstaviken ligger stilla. Även innanför fönstret vilar ett lugn som man kanske inte i första hand förknippar med akutsjukvård. Här, på våningsplan 7 på Södersjukhuset i Stockholm, tar personalen emot sköra och äldre patienter som annars hade blivit liggande på en brits på akuten i timmar. 

– Vi har haft flera som sagt: »Nej, jag vill hellre stanna här«, när de ska skrivas ut härifrån, säger överläkaren Hanna Thalén och skrattar.

– Det får man väl ta som ett gott betyg, inte minst för omvårdnadspersonalen. 

Hanna Thalén, specialist i geriatrik och palliativ medicin, är medicinskt ansvarig på Södersjukhusets nya geriatriska utredningsenhet. 

G-CDU (Geriatrisk clinical decision unit) har tolv vårdplatser och öppnade den 1 september. Tanken är enkel: ett snabbspår för sköra äldre i behov av akut vård, som minskar trycket på den hårt belastade akutmottagningen.

Akuten på Sös har bland de längsta väntetiderna i Sverige, och nästan hälften av patienterna som är över 80 år får vänta mer än åtta timmar.

Buller, smärta, ovisshet. Timmar i en sådan miljö kan vara tunga för vem som helst. För en 90-åring med flera sjukdomar kan de vara direkt skadliga, säger Martin Nordberg, kirurg och verksamhetsområdeschef på akuten.

– Vi vet från studier att sköra äldre far illa av just långa vistelser på akuten.

 Äldre patienter har ofta flera diagnoser, många mediciner och diffusa symtom, vilket gör att de dessutom riskerar att bli liggande längst. 

– Hur man än bygger en akutmottagning så blir det en stökig miljö. Det här är mycket bättre för patienterna, säger Martin Nordberg.

På G-CDU är målet bedömning, utredning och behandling inom 12–24 timmar. Sedan skrivs man ut, eller slussas vidare till nästa vårdnivå. 

Idén har sin bakgrund i CDU (Clinical decision unit), som öppnades på Södersjukhuset hösten 2023. Det är en korttidsavdelning för patienter som kräver mer tid än akuten är gjord för, men som inte är aktuella för inläggning. 

– Vi vet att det är en effektiv vårdform, där man under ett dygn kan utnyttja samma vårdplats till flera patienter, säger Mihaela Oana Romanitan, neurolog och verksamhetsområdeschef för internmedicin på Södersjukhuset.

– Men vi insåg att det inte räcker till för att minska trycket, eftersom en tredjedel av patienterna på akuten är äldre. 

I Stockholm finns förvisso redan flera akuta geriatriska vårdformer. Danderyds sjukhus har dagvård för äldre akutpatienter, GADVA. Karolinska universitetssjukhuset har geriatrisk akut slutenvård, GAVA, där patienterna kan läggas in i flera dygn.

Det som enligt verksamhetsområdeschefen saknats är en nivå däremellan: en enhet för de första 24 timmarna, med intag dygnet runt – särskilt som en av tre patienter läggs in efter klockan 22.

– Där finns ett behov vi vill lösa, så att de slipper vänta hela natten, säger Mihaela Oana Romanitan.

Till den nya enheten kommer patienterna via tre vägar: akuten, geriatriken eller direkt från boenden.

Först tas basprov och vitalparametrar, innan sjuksköterska och läkare håller inskrivningssamtal och kontaktar närstående. Patienten får byta om, äta något och vila direkt i en egen säng – en tydlig kontrast till akutmottagningens britsar och väntan.

– »Akuten de luxe«, som en patient kallade det.

Hanna Thalén är en av enhetens två geriatriker. Tanken är att de ska alternera dagtid, men eftersom enheten nyligen öppnade har de båda specialisterna gått lite dubbelt.

Hon sökte sig hit för att hon månar om patientgruppen.  

– Mycket handlar om helhetssyn: läkemedel, funktionsnivå, att bedöma vad patienten har nytta av och tolererar. Här finns också etiska aspekter – vi ska inte utsätta dem för onödiga undersökningar.

Många av patienterna har dessutom kognitiv svikt eller demens och blir snabbt oroliga eller förvirrade.

– Det är en lugnare miljö för dem här, konstaterar Hanna Thalén.

På enheten finns sjuksköterskor, undersköterskor, fysioterapeut och arbetsterapeut samt två underläkare, två ST-läkare och två specialistläkare. 

Arbetsdagen börjar med ett möte där planen för alla patienter gås igenom. 

–  Eftersom vi har hög omsättning och patienterna bara stannar kort tid har vi inte en traditionell rond utan stämmer av löpande under dagen. Vi behöver vara mer dynamiska: patienternas behov styr. 

En viktig del är att få in patienterna tidigt, säger Hanna Thalén.

– Vi har jobbat mycket med att inte ta dem som redan varit flera timmar på akuten – poängen är att undvika just det. Då skulle platserna fyllas upp. Vi vill ha dem så snabbt som möjligt från ambulans-triagen. 

De flesta skrivs ut vid lunchtid, därefter fylls platserna på inför kvällen. Eftersom allt är nytt justeras rutinerna hela tiden.

Helt friktionsfritt har det inte varit. I början var det akutmottagningen som skickade patienter till G-CDU, en arbetsgång som snabbt ledde till överbeläggningar.

– Belastningen ökade här, och det blev inte heller patientsäkert, säger Johanna Larsson, vårdenhetschef på G-CDU.

– Det hände att de blev liggande i korridorerna innan vi hunnit bädda rent sängarna. Nu är det vi som är dragande och ringer när vi har plats. 

Johanna Larsson beskriver tillfredsställelsen när allt fungerar som det ska – som när ett närliggande äldreboende ringde en fredagsmorgon om en patient med en krånglande nefrostomi.

 – Patienten kom in klockan tio och fick träffa urolog. Fyra timmar senare var problemet löst och hon var tillbaka hemma i sin säng. Precis så vill man att det ska funka, annars hade hon fått ligga och vänta på akuten tills det blev kväll. 

Sedan öppningen den 1 september har omkring 400 patienter vårdats på avdelningen. Målet är att patienterna ska vara kvar högst ett dygn – de flesta stannar mellan 12 och 18 timmar. 

Ibland kan det svårt att avgöra vårdbehovet direkt när en patient kommit in, säger Hanna Thalén. Vissa visar sig behöva längre inneliggande vård. 

Och så finns den etiska aspekten, som också utmanar 24-timmarsgränsen.

– Alla patienter är inte lämpade att åka härifrån på kvällen, om man somnat gott i en säng. Det diskuterar vi mycket, säger Hanna Thalén.

– Vi gör individuella bedömningar, men skickar inte hem någon klockan tre på natten. På det sättet skiljer det sig från en akutmottagning: man tar större hänsyn till patientens mående.

Hittills har dock de flesta hunnit bli färdigbehandlade inom 24 timmar. Ungefär 30 procent skrivs då ut, medan resten går vidare till någon form av slutenvård.

Här, i steget vidare från G-CDU, ligger den största utmaningen framöver, menar verksamhetsområdeschefen Mihaela Oana Romanitan.

– Enheten måste tömmas för att vi ska kunna ta emot nya patienter. Om det blir en propp vidare till slutenvården tappar modellen sin poäng.

För dem som skrivs ut väntar eventuellt även en annan utmaning. Rapporter från bland annat Socialstyrelsen visar att utskrivningen är en sårbar punkt i vårdkedjan. I skarven mellan sjukhus och kommunal omsorg – till exempel när en patient kommer hem eller tillbaka till sitt äldreboende – faller information lätt mellan stolarna.

När stödet i vardagen brister kommer många tillbaka, ofta med samma problem som de just behandlats för. 

Johanna Larsson säger att man har rutiner för att exempelvis informera hemtjänsten om vidare behandling.

 – Om vi ser att hemsituationen inte håller, eller att patienten behöver mer stöd, kan vi ta upp det med hemtjänst eller distriktsköterska.

Gör ni det?

 – Det händer. Ofta läggs de patienterna in i slutenvården, eftersom de behöver större insatser.

Under de två månader som enheten varit i gång har väntetiderna på akuten för patientgruppen kapats. Tidigare var det bara 60 procent som fick vård inom åtta timmar på akuten – för dem som går vidare till G-CDU har siffran ökat till 95 procent.

Även om mer finns att göra märks förändringen redan på akuten, tycker Martin Nordberg.

– För oss är det fantastiskt. Det här är patienter som kräver mycket resurser. När flödet fungerar frigörs de resurserna till andra patienter.

Trycket på den nya snabbavdelningen för äldre är högt: så fort en plats blir ledig fylls den igen. Och behovet kommer inte precis att minska.

Enligt Region Stockholms befolkningsprognos väntas andelen personer över 80 år öka med 44 procent fram till 2033 – nästan en fördubbling på bara åtta år. 

Det är en framtid med massiva utmaningar som både vården och politiken talat om länge, som nu rycker allt närmare. 

Som Mihaela Oana Romanitan uttrycker det:

– Vi har jobbat så länge för att människor ska hålla sig friska och leva längre. Och nu är vi där. Då blir frågan: »Vad gör vi nu?«

Hon ler snett åt paradoxen.

Ja, vad tror du behövs?

– Jag tror att vi kan göra skillnad genom att korta vårdtiderna. Det är klart att vi har tänkt: »Är vi för snabba?« Men vi ser ingen ökning i återinläggningar, så hittills verkar det fungera, säger Mihaela Oana Romanitan.

– Det är alltså inte säkert att det krävs fler vårdplatser, utan ett nytt sätt att tänka. Där kanske man kan ta lärdom från vår modell.