Till minne av Éva Tamás
Éva Tamás, 57 år, Linköping, överläkare i toraxkirurgi och biträdande professor, har avlidit den 4 april efter en tids sjukdom. Hon sörjs av sambo, föräldrar, vänner och arbetskamrater.
Éva fick sin legitimation i Ungern 1995, svensk läkarlegitimation 2003, blev specialist i toraxkirurgi 2007, disputerade 2008. Hon blev docent i toraxkirurgi 2017 och biträdande professor 2019.
Tidigt i karriären visade Éva Tamás ett intresse för undervisning. Det började med handledning av läkarstudenter på deras kliniska placeringar. Hon såg och inkluderade studenterna, ställde krav och gav uppgifter att lösa för att studenten skulle få koppla ihop teori och praktik. Härifrån ledde intresset till en gedigen utbildning inom medicinsk pedagogik, hon utvecklade och beforskade simulering som redskap inom läkarprogrammet. Som terminsansvarig och senare programansvarig för läkarprogrammet ledde hon Linköpings läkarutbildning till den europeiska medicinpedagogiska ackrediteringen »ASPIRE to Excellence Award« för exceptionellt studentengagemang och inflytande i utbildningen 2024. Detta blev möjligt genom hennes sätt att leda medarbetarna med struktur, ordning, uppmuntran och uppskattning mot ett tydligt mål – en högkvalitativ läkarutbildning.
Évas engagemang i forskningen präglades av samma omsorgsfullhet. Hon hade en förmåga att bygga upp samarbeten med olika specialiteter och kunskapsområden, från klinisk fysiologi och kardiologi till medicinsk bildbehandling, patologi och pedagogik. Härigenom skapades förutsättningar för innovativa idéer och projekt. Där Éva Tamás gick in i samarbeten, satte hon sig på djupet in i de metoder som användes. Så till exempel hade hon en ingående kunskap i ekokardiografi och djup förståelse för statistik. Forskningslinjen kretsade bland annat kring aortaklaffsjukdom, det vanligaste klaffproblemet i västvärlden, i en strävan att förstå patofysiologiska mekanismer, och att välja rätt operationstidpunkt för patienterna.
Som forskargruppsledare och handledare för yngre forskare hade hon ett starkt engagemang och lämnade aldrig någon i sticket. Hennes handledarstil präglades av att ge studenten frihet att pröva vingarna, komma med egna förslag och idéer som alltid beaktades seriöst och att sedan ge stöd och vägledning i rätt riktning. Detta har utvecklat medarbetarna till självständiga forskare och ledare.
Som toraxkirurg var Éva känd som engagerad och kompetent, högt uppskattad av såväl patienter som kollegor.
På fritiden tyckte Éva om att resa och ta del av andra kulturer, och var intresserad av konst, litteratur och naturupplevelser.
Vi som haft förmånen att arbeta med Éva Tamás kan samstämmigt omvittna hennes höga intellektuella och arbetsmässiga kapacitet, ledningsförmåga, klokskap, starka integritet parat med ett vänligt intresse för medarbetare och medmänniskor och öppenhet för samarbeten. Nu fattas hon oss, i vänkretsen, vid Hjärtcentrum och vid medicinska fakulteten i Linköping.
