Till minne av Lars Ysander
Lars Ysander, Varberg, har avlidit i en ålder av 95 år. Han efterlämnar hustrun Sibylla och barnen Magnus, Katarina och Magdalena med familjer.
Lars föddes och tillbringade sina första år i södra Indien som son till en läkarmissionär. Efter medicinstudier i Uppsala kom han 1957 som vikarierande underläkare till medicinkliniken på Varbergs lasarett, bemannad av en överläkare och tre underläkare som delade på jourerna. Vid denna tid var dödligheten i akut hjärtinfarkt minst dubbelt så hög som i dag. Varken betablockerare eller levodopa fanns tillgängliga och insulin utvanns bovint eller porcint. Luftskalle var den primitiva och plågsamma föregångaren till CT-hjärna. Undernäring var ett större problem än fetma. Under sina nära 40 år som internmedicinare fick han uppleva en exempellös utveckling av sjukdomspanorama, diagnostik och behandlingsarsenal.
Efter några års tjänstgöring på Sahlgrenska sjukhuset under 1960-talet återkom Ysse, som han allmänt kallades, till Varberg. 1972 öppnade det nya och stora Länssjukhuset och där tillträdde han som överläkare och blev från mitten av 1980-talet klinikchef. Under delar av på 1990-talet var han även chefsläkare.
Kollegor har beskrivit Ysse som mångbegåvad och en stark personlighet; fylld av energi, snabbtänkt och beslutsam. Han var vänlig och respekterad av patienter och personal. Ronderna genomfördes som ett skådespel där han själv hade den självklara huvudrollen. Ofta satt han ner på sängkanten för en personlig patientdialog; om den aktuella åkomman men också om dagshändelser och livet i allmänhet. Alla nya kollegor blev officiellt och hjärtligt välkomnade av Ysse. De fotograferades och infördes i det så kallade förbrytarregistret. Klinikevenemang förgyllde han med uppskattad humoristisk dagsvers och en föredragshållare avtackades vanligen med en sammanfattning av budskapet – också det på vers.
På 1970-talet disputerade han inom området trafikmedicin och blev sedermera anlitad som konsult. Under flera decennier registrerade och klassificerade han omsorgsfullt och helt analogt alla personskador som uppkommit i olyckor med Volvobilar inblandade. Många kollegor landet över har mottagit hans artiga begäran om journalkopior. Detta grundarbete ledde till flera förbättringar av förarmiljön.
Efter pensionen startade Lars en författarkarriär. Han gav ut ett tiotal böcker på lokalt förlag, såväl finstämda diktsamlingar med existentiella stråk som fantasifulla berättelser med finurliga vändningar. Väl fyllda 90 år fullbordade han en bred litteraturhistoria, till stor del byggd på omläsning av sin egen digra bokhylla. Högt upp i åren studerade han också latin. På sin dödsdag mejlade han förhinder, naturligtvis på kursspråket.
Lars Ysander var en kunnig, idog och varm yrkesman av den gamla skolan i gränssnittet mellan biovetenskap och humaniora. Ysse var en lustdriven estradör och småstadsintellektuell med särbegåvningar som såg hela livet som en bildningsresa.
