Till minne av Staffan Zetterquist
Staffan Zetterquist, docent, fd överläkare och klinikchef, Solna har avlidit vid en ålder av 94 år. Han sörjs närmast av livspartnern Inger Movin, barnen Annika, Fredrik och Jesper med familjer, samt övrig släkt och många vänner.
Staffan föddes i Eskilstuna. Pappan var präst och mamman sjuksköterska. Som prematur på 1,6 kg klarade han första tiden i en kakelugnsnisch och med varmvattenflaskor. Efter några år i Mariefred flyttade familjen vidare till Stockholm där pappan fick tjänst som kyrkoherde. Staffan avlade studentexamen på Södra Latin 1950. Därefter följde medicinska studier på Karolinska institutet, och han blev färdig läkare 1957. Kurskamraterna var viktiga för Staffan och de träffades regelbundet.
Staffan genomgick specialistutbildning inom internmedicin och klinisk fysiologi på Serafimerlasarettet. Han disputerade 1967 med avhandlingen »Intermittent claudicatio. A functional study of some pathophysiological and therapeutic principles« och erhöll året efter docentförordnande vid Karolinska institutet.
Från 1968 hade han tjänst som klinisk fysiolog vid Danderyds sjukhus där han blev kvar till pension, på slutet som överläkare och klinikchef. Staffan var en uppskattad, ansvarsfull och skicklig chef, som månade om sin personal. Kliniken deltog i många forskningsprojekt och vidareutbildning tillgodosågs väl.
Staffan var sekreterare i Svensk förening för klinisk fysiologi och ordförande för STU:s expertgrupp för perifer kärldiagnostik. Han undervisade och var opponent och har publicerat ett 70-tal vetenskapliga artiklar. Staffan blev 2019 utsedd till jubeldoktor.
Staffan mötte sin fru Birgitta på Serafimerlasarettet med giftermål 1961. De fick på kort tid tre barn. Familjen var viktig för Staffan. Han och hans bröder stod varandra nära. Sommarstället i skärgården var en kär plats, med fiske, segling och trädgårdsodling med noggrant rensade land. Efter Birgittas bortgång 2008 blev den sedan länge gamla vännen Inger hans kära livskamrat.
Staffan var en uppskattad vän med intresse och kunskap om kultur, konst och litteratur. Vi som var avdelningsläkare på fysiologkliniken på Danderyds sjukhus på 90-talet minns med glädje allt det trevliga som försiggick utanför arbetet; middagar hemma hos Staffan och Birgitta, utflykter till deras sommarställe med våra barn med båtturer och strömmingsfiske och kulturupplevelser i Stockholm.
Staffan hade ett långt och rikt liv. Han lyckades med nöd och näppe ta sig upp ur den vak han hamnat i vid en skridskotur utanför Danderyds sjukhus. Han opererades efter pension för skallbastumör med gott resultat. År 2010 drabbades han av stroke som han med hjälp av Ingers idoga rehabilitering hämtade sig ifrån tämligen väl. De sista åren följde han med stort intresse barn och barnbarns levnadsöden och framgångar.
Vi, som haft förmånen att arbeta och umgås med Staffan, kommer att sakna alla trevliga stunder med en vänlig, kunnig och intelligent man utan stora åthävor.
