Till minne av Zofia Flajszman
Med dr leg läkare Zofia Flajszman, Uppsala, har avlidit i en ålder av 97 år. Hon sörjs närmast av dottern Katja (Kasia).
Zofia Kolczycka växte upp som enda barn till fadern Natan, apotekare, och modern Mirjam som tog hand om familjen och hemmet i Łódź, Polen, i slutet av 1920-talet. Familjen, inklusive farmodern och flera mostrar och fastrar med makar och barn, deporterades först till ghettot i Łódź och sedan till Auschwitz under andra världskriget där samtliga utom Zofia gasades ihjäl.
Zofia överlevde mirakulöst men med ett sönderskjutet knä som gav henne men för livet. Hon hamnade på ett hem för föräldralös judisk ungdom där hon träffade sin blivande man, Jerzy Flajszman som delade samma öde. Hon läste snabbt in gymnasiet och utbildade sig till läkare med kardiologi som specialisering. Hon arbetade på det berömda sjukhuset Sterling för hjärt- och kärlsjukdomar i Łódź och avlade sin doktorsexamen i kardiologi 1964. Hon såg läkaryrket som sitt kall.
Den statsledda antisemitiska förföljelsekampanjen i det kommunistiska Polen 1968 tvingade Zofia med make och sjuårig dotter, liksom cirka 20 000 polska judar, i exil.
Zofia hamnade så småningom i Uppsala där hon efter språkstudier först arbetade på dåvarande Kungsgärdets och Tunåsens sjukhus och senare under många år och fram till pensionen som specialist inom kardiologi och invärtes sjukdomar på Läkarhuset. Hon var en mycket uppskattad, ovanligt kunnig och beläst läkare, speciellt skicklig i diagnostik i komplicerade fall. Hennes patienter värdesatte hennes öppensinne, värme och empati. Hon tog sig alltid tid och engagerade sig långt utöver vad som var strikt nödvändigt. Hon fick också många vänner bland medarbetare och kollegor både i Sverige och utomlands på de många fortbildningar och kongresser hon åkte till.
Förutom läkarkallet var Zofia hängiven sin familj och många nära vänner. Hon hade ett stort intresse av musik, litteratur, konst, resor och politik och samhälle. Att umgås med vänner över en god middag tillhörde glädjeämnena, liksom teater- och konsertbesök samt promenader i naturen. Hon var alltid djupt intresserad av andra människor, snar till skratt och villig att hjälpa vem som än behövde. Sin svåra och tragiska historia till trots, var hon oftast levnadsglad och positiv.
Vänner och släkt i hela världen minns henne med stor värme och saknad.
Se dödsannonsen på fonus.se/minnessidor.
