Operationsköer för knän och ljumskbråck ska kortas
Socialstyrelsen föreslår att en extra satsning ska göras på operationer för knäproteser och ljumskbråck samt koloskopi. Syftet med förslagen, som regeringen bett Socialstyrelsen om, är att korta köerna.
Sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD) tillsammans med Socialstyrelsens generaldirektör Björn Eriksson under en pressträff om åtgärder för att korta vårdköerna.
– Ett problem vi dragits med för länge i svensk sjukvård är att alltför många får vänta alldeles för länge på vård, säger Björn Eriksson, generaldirektör för Socialstyrelsen, på en pressträff.
Vårdköerna har gått ned något sedan i början av året, och sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD) pekar på ett trendbrott.
Men den genomsnittliga väntetiden för en knäprotesoperation är i dag 157 dagar, samtidigt som vårdgarantin slår fast att behandling ska ske inom 90 dagar. Även för ljumskbråck och koloskopi är det tusentals som väntar olagligt länge på att få vård.
Förslaget innebär att regionerna tilldelas extra medel för varje ytterligare sådan operation som de genomför inom vårdgarantin jämfört med förra året. De ska också kunna använda privata vårdgivare.
Tidigare har regeringen anslagit extra medel till regionerna under 2025 för att korta köer för operationer för gråstarr, framfall och höftledsartros. Det har, i varierande grad, lett till att köerna blivit kortare. Men bara runt hälften av pengarna har gått åt.
– Jag är missnöjd med att alla medel inte har nyttjats, för signalerna vi får är att det finns kapacitet. Men jag är ändå nöjd med att vi ser resultat, att regionerna gjort sin läxa, säger Elisabet Lann.
Anledningen till att Socialstyrelsen pekar ut knäoperationer, ljumskbråck och tarmundersökningar är att de inte riskerar att tränga undan andra operationer.
För att på sikt korta vårdköerna behövs mer resurser, enligt Socialstyrelsen.
– Det kan ge stor effekt över tid, säger Björn Eriksson.
Oppositionen har länge kritiserat regeringen för att skjuta till för lite pengar till sjukvården.
– Det är inte bara en fråga om pengar, utan det handlar om att också nyttja den kapacitet som finns och jobba på ett bättre sätt för att tillgängliggöra vård för fler, säger Elisabet Lann.
