Oro för att EU-direktiv medför att läkemedel slutar säljas i Europa
Läkemedel kan komma att bli dyrare eller helt försvinna från den europeiska marknaden till följd av det avloppsreningsdirektiv som EU införde vid årsskiftet, varnar företrädare för läkemedelsbranschen. Även forskare som vanligtvis förespråkar principen att den som förorenar ska stå för kostnaden är oroliga för att direktivet kan leda till en bristsituation.
Själva tillverkningen är inte problemet, utan vad som händer efter att läkemedelsrester hamnat i toaletten. »Vissa av dessa mikroföroreningar är även i låga koncentrationer, i mikrogram per liter eller lägre, farliga för folkhälsan och för miljön«, står det i direktivet.
För att minska halterna av sådana mikroföroreningar i avloppsvatten krävs att alla större avloppsreningsverk i EU – drygt 30 000 stycken – även har ett fjärde reningssteg, så kallad kvartär rening, som ozon eller aktivt kol. Enligt direktivet ska producenter av läkemedel och kosmetika betala minst 80 procent av kostnaden för uppgraderingen.
Exakt hur mycket en tillverkare av ett specifikt läkemedel förväntas betala beror på två faktorer: »För att främja att ämnen och produkter som genererar rester av mikroföroreningar i avloppsvatten ersätts bör producenternas bidrag vara proportionellt i förhållande till mängden ämnen som ingår i de produkter som de släpper ut på marknaden och hur farliga dessa ämnen och deras restprodukter är«, står det i direktivet. Producenterna »bör också täcka en del av investeringskostnaderna för den redan inrättade kvartära reningen«. Därtill kommer andra kostnader, bland annat för för övervakning av mikroföroreningar och insamling av statistik.
Både branschfolk och experter som i vanliga fall är för principen att den som förorenar ska stå för kostnaderna är oroliga, då de befarar att direktivet skulle kunna resultera i att relativt billiga läkemedel som ställer höga krav på rening slutar att säljas inom EU eftersom företagen annars skulle gå med förlust.
Bengt Mattson, hållbarhetsansvarig på Lif (branschorganisationen för de forskande läkemedelsföretagen i Sverige), säger att detta särskilt gäller äldre läkemedel, som ofta innehåller kemiskt syntetiserade små molekyler, då det är svårare att rena avloppsvatten från sådana än från de biologiskt nedbrytbara ämnen som ofta finns i moderna läkemedel.
Ett sådant äldre läkemedel är ciprofloxacin, som utvecklades under 1980-talet och som fortfarande används.
– Hela försäljningsvärdet skulle gå till att betala för producentansvaret, säger Bengt Mattson.
– Det vore synnerligen allvarligt, då det är ett effektivt antibiotikum som måste finnas tillgängligt vid behov, säger han.
Joakim Larsson, professor i miljöfarmakologi vid Göteborgs universitet, har flitigt studerat läkemedelsföroreningar i vatten och ställer sig bakom vad som internationellt kallas »polluter pays principle« – ändå anser han att direktivet är olyckligt.
– Intentionen är god, men betalningsmodellen är fel, säger han och lägger till att direktivet är ogenomtänkt och riskerar att slå orättvist.
– Det är också svårt att peka ut tillverkarna som ansvariga. Det rimliga vore att notan betalades av samhället. Risken är att direktivet kan leda till en bristsituation eller att läkemedel helt försvinner från den europeiska marknaden.
