Region Gotlands taligenkänning sågas – men planen står fast
Trots att införandet av taligenkänning på Visby lasarett har pausats på grund av problem står Region Gotland fast vid sin långsiktiga plan. »Vi ska ha taligenkänning i så hög utsträckning som det bara går«, säger projektledaren Nina Ljung.
För att dra ner på tidsödande dokumentation har många regioner satt hoppet till taligenkänningsverktyg. Tanken är att exempelvis läkare ska kunna tala in text direkt i patientjournalen utan att använda tangentbord.
Men systemet är i praktiken ganska långt från visionen, menar många användare. Läkartidningen har tidigare rapporterat om kritik mot liknande verktyg på flera håll, och en enkät bland läkare på Sahlgrenska universitetssjukhuset visade förra året på utbrett missnöje.
Även på Gotland finns kritiker. Adrian Wiginder, ST-läkare i psykiatri, är en av dem. Han tillhörde en av de första grupperna i regionen att testa det nya verktyget i början av förra året.
– Jag gick in med öppet sinne, men märkte ganska fort att det var ett dåligt system. Det var uråldrigt redan när det kom. Datorn blev långsammare och programmet kraschade flera gånger i veckan. Ett diktat som jag i vanliga fall ägnade fem minuter åt tog plötsligt en kvart att diktera, säger han.
Adrian Wiginder, ST-läkare i psykiatri i Region Gotland.
Vissa av taligenkänningens missar är bara dråpliga, som att taligenkänningsverktyget noterat att patienten står på huvudet vid besöket. Andra kan få stora konsekvenser, enligt Adrian Wiginder.
– Ordet »inte« har fallit bort, så att det stod att en patient var suicidal, när jag hade gjort den motsatta bedömningen. Verktyget klarar inte heller av läkemedelsnamn. Kvetiapin blir ketamin. Det blir patientfarligt, säger han.
Adrian Wiginders känsla är att kollegorna har ungefär samma inställning som han.
– Jag kan ju bara utgå från min egen upplevelse, men ingen jag har pratat med tycker att det fungerar odelat bra. Alla ser brister och problem.
Nina Ljung är ansvarig för Region Gotlands införande av taligenkänning. Hon har en annan bild av mottagandet.
– Tittar man på psykiatrin tycker många att programmet är tillräckligt bra för att användas.
Men även Nina Ljung har förstås noterat kritiken.
– På ett nationellt plan, liksom hos oss, har man synpunkter på att det fattas ord och att verktyget då hittar på egna ord eller särskriver. Det innebär att man som journalskrivande läkare måste läsa igenom sin anteckning mer noggrant för att se att inget har blivit fel, och då tar det längre tid initialt.
Regina Göbel, ordförande för Gotlands läkarförening, skriver i ett mejl till Läkartidningen att det är illa att taligenkänningen ibland fabulerar.
»En annan, ännu mer bekymmersam aspekt är ledningens intention att bekosta taligenkänning genom att minska antalet medicinska sekreterare. Detta ökar läkarnas administrativa börda och försämrar arbetsmiljön. Att läkare förväntas sköta sekreterares arbete kan knappast anses som rätt använd kompetens«, skriver hon.
Region Gotlands mål är att 75 procent av den personal som dikterar och transkriberar journalanteckningar ska använda sig av taligenkänning. Det målet har nåtts i såväl primärvården som psykiatrin, enligt Nina Ljung, men inte för Visby lasarett. Där har i stället det strukturerade införandet pausats, sedan man stött på patrull.
– En försvårande faktor på lasarettet är att personalen ofta inte har en enda dator som de jobbar på, utan flera. Då är det bland annat en del inställningar som kan hoppa ur när man byter dator. Sedan passar taligenkänning olika bra i olika typer av verksamheter, säger hon.
Nu hoppas Nina Ljung att det ska komma nya uppdateringar så att införandet på lasarettet kan tas upp igen.
– Det långsiktiga målet är att vi ska ha taligenkänning i så hög utsträckning som det bara går. Det är en viktig aspekt för patientsäkerheten att journalanteckningen blir klar på en gång. I primärvården har vi i stort sett inga diktatköer sedan vi införde taligenkänning.
Nina Ljung betonar att användandet av taligenkänning är frivilligt och ser inte framför sig att verktyget slopas.
– Vi tycker att det här har varit en bra investering och att vi har kommit långt. Läkare från andra håll som kommer till Gotland efterfrågar ofta taligenkänning, och det känns bra att vi kan vara en modern arbetsgivare och tillhandahålla det.
Adrian Wiginder är tveksam.
– Systemet kan möjligen funka, men i så fall krävs en kraftig uppdatering. Det finns andra saker man skulle kunna lägga de pengarna på.