»Ser gärna begränsad förskrivningsrätt«
Kritiken mot TLV:s nej till subvention av Wegovy har varit hård. Förslagen till nya lösningar som nu trillar in pekar åt samma håll: begränsa förskrivningsrätten.
»Subventionsglidning«, alltså att läkemedlet skrivs ut inom förmånen till fler patienter än vad som är meningen, eller snarare rädslan för detta, är orsaken till Tandvårds- och läkemedelsförmånsverkets (TLV) nej till att inkludera viktminskningsläkemedlet Wegovy (semaglutid) inom förmånerna.
Det var inte bara vuxna med svår obesitas som förra veckan fick nobben av TLV, utan även barn. När det gäller barn var det pengar som fick styra: det blev för dyrt.
En av de största kritikerna av beslutet är Fredrik Nyström, professor vid institutionen för hälsa, medicin och vård på Linköpings universitet.
– Jag tycker att det är så upprörande. Har man 40 i BMI och uppåt, så kommer man ju att leva 15 år för kort eller så och inte kunna jobba heller, säger han.
I dag finns omkring 25 privata digitala vårdgivare som har riktat in sig på just obesitas, och det är välkänt att vissa kliniker har skrivit ut GLP-1-analoger på fel grunder, utanför indikationen.
Men Fredrik Nyström köper inte argumentet om subventionsglidning, säger han.
– Man kan ju inte förstöra vården för alla bara för att man misstror nätdoktorer. Det är helt sjukt. Nej, det här får man lösa på annat sätt. Jag förstår inte varför man inte kan spåra dem som har fuskat, säger han.
Fredrik Nyström, professor vid institutionen för hälsa, medicin och vård på Linköpings universitet.
Efter den inledande kritiken mot TLV börjar nu också förslag till lösningar att trilla in.
– Jag förstår båda sidor. Det finns evidens för att preparaten är bra, men jag förstår också TLV. Subventionerar man det fullt ut så innebär det undanträngningseffekter för andra sjukdomar, säger Mikael Rydén, professor i klinisk och experimentell fettvävsforskning på institutionen för medicin i Huddinge vid Karolinska institutet.
Flera av förslagen som har lyfts fram verkar peka i samma riktning: begränsa förskrivningsrätten.
– Det enda man kan göra och bör överväga är att begränsa förskrivningsrätten. Jag kan tänka mig att man behöver göra det, åtminstone tillfälligt, så att läkemedlet förskrivs till rätt personer. För baserat på evidensen är det rimligt att subventionera, åtminstone i extrema fall, säger Mikael Rydén.
Mikael Rydén, professor i klinisk och experimentell fettvävsforskning vid institutionen för medicin i Huddinge på Karolinska institutet.
Problemet är att det inte skulle hjälpa att koppla förskrivningsrätten till en viss specialistkategori, vilket man gjort vid tidigare tillfällen när det rått en bristsituation eller när nya dyra läkemedel har introducerats.
– Personer som har obesitas, med hög kardiovaskulär risk, går oftast till primärvården. Och primärvårdsläkare måste ju kunna förskriva det här läkemedlet. Men varför ska digitala vårdgivare, som inte träffar patienterna, få förskriva?
Ett liknande förslag från SKR, som tidningen Läkemedelsvärlden rapporterar om, är en förskrivningsrätt som kopplas till enbart endokrinologenheter och barnmottagningar på sjukhusen.
– Det är väl inte en jättebra idé, men det skulle kunna fungera. Då skulle man kunna använda läkemedlet för två tillstånd, som båda är väldigt ömmande. Förutom för obesitas skulle man kunna använda det vid svår leverförfettning, säger Fredrik Nyström till Läkartidningen.
Inom kort presenteras också en statlig utredning som har tittat på hur man ska motverka felaktiga läkemedelsförskrivningar och om det till exempel finns behov av möjligheter att dra in den så kallade arbetsplatskoden för förskrivare som inte sköter sig.
Kvinna med obesitas.
Mikael Rydén:
– Till sist är det här ändå en politisk fråga. Politikerna måste diskutera med professionen nu, titta på vad det finns för evidens och sedan räkna på det.
Både Mikael Rydén och Fredrik Nyström menar att det kommer att dröja några år, men sedan kommer priserna att anpassa sig.
– Det är bara en tidsfråga, de här läkemedlen måste ju subventioneras till slut, säger Fredrik Nyström.
