»I människors verklighet är det akutmottagnin gen som är navet i svensk vård«, säger sjukvårdsminister Elisabet Lann.
Primärvården stora stötestenen för sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD) under valåret 2026
Hon ser primärvården som den stora stötestenen inom svensk sjukvård. När sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD) tar klivet in i valrörelsen är det med målsättningen att skrota det svävande begreppet »god och nära vård« och i stället ta fram en konkret checklista för vad primärvården faktiskt ska leverera.
Med nästan exakt ett år kvar till valet presenterades kristdemokraten Elisabet Lann i höstas som ny sjukvårdsminister efter en hastig process. Bara dagen före hade hennes företrädare Acko Ankarberg Johansson meddelat sin avgång, till mångas förvåning. Omedelbart inleddes spekulationerna om möjliga kandidater till posten. Där nämndes inte Elisabet Lanns namn. Själv var hon också mentalt någon annanstans när partiledaren Ebba Busch plötsligt ringde upp. Som oppositionsråd i Göteborg hade hon en fulltecknad kalender, och Elisabet Lann var helt oförberedd på frågan om att ta över.
»Det här var en möjlighet som jag måste tacka ja till, eftersom jag har jobbat med hälso- och sjukvårdsfrågor på i princip alla nivåer i nästan hela mitt yrkesverksamma liv«, säger Elisabet Lann om att tacka ja till posten som sjukvårdsminister.
– Den kom utan förvarning, väldigt kort innan Acko gick ut med att hon skulle avgå. Saker och ting ställdes på ända privat, eftersom jag har tre barn, man och hund i Göteborg. Så jag fick gå hem och fråga min respektive om han trodde att det här skulle gå att lösa. För egen del kände jag att det här var en möjlighet som jag måste tacka ja till, eftersom jag har jobbat med hälso- och sjukvårdsfrågor på i princip alla nivåer i nästan hela mitt yrkesverksamma liv, säger hon.
I medierna har det ryktats om att Acko Ankarberg Johansson petades från ministerposten för att Kristdemokraterna ville stärka sin position inför valet, något som dock tillbakavisades av henne själv. Hur ministerbytet gick till kan inte Elisabet Lann säga.
– Jag har bara hört Ackos förklaring om att hon ville få en chans att göra andra saker i livet, så jag har samma bild som alla andra. Jag vet inget annat.
Det har förekommit uppgifter om att Kristdemokraterna ville »toppa laget« inför valet och att det var därför hon byttes ut. Är det något du känner till?
– Nej. Jag har uppfattat Acko som väldigt omtyckt och uppskattad i sin roll. Hon har gjort ett bra jobb.
När nio månader nu återstår till valdagen har Kristdemokraterna en hel del att bevisa. Inför valet 2022 lovade partiet bland annat att kapa vårdköerna, skaka fram fler vårdplatser och låta staten ta över ansvaret för vården. Men vårdköerna, som enligt Ebba Busch var »olagligt långa«, ligger kvar på samma nivå trots stora satsningar från regeringshåll. Socialstyrelsen har slagit fast att arbetet med att få till fler vårdplatser går åt fel håll. Dessutom har Vårdansvarskommittén, som tillsattes för att utreda ett förstatligande av vården, konstaterat att det inte finns tillräckligt politiskt stöd för att gå vidare i frågan.
Hur ska du lyckas komma i mål med allt detta före valet?
– När det gäller ett förstatligande går det inte att genomföra utan en majoritet i riksdagen. Det är som det är. Men vi har inte på något vis gett upp i den frågan, och vi vet att vi har väljarnas stöd. Med det sagt sker redan nu ökad statlig styrning på flera områden.
Vårdplatsbristen är förvisso fortfarande ett »jättebekymmer«, medger Elisabet Lann. Men på köfronten tycker hon sig se en ljusning.
– Vi anar en ny trend. Vi har kunnat se den i några månader, och läget förbättras varje månad. Mycket talar för att de insatser vi har gjort har haft viss effekt, även om det kommer att ta tid. Förändringen vi ser är inte tillräcklig, men inte heller försumbar.
Beroende på vilka tidpunkter och insatser man jämför är dock bilden inte entydigt positiv, och många svenskar står fortfarande och stampar i långa vårdköer. Enligt den senaste statistiken från SKR:s väntetidsdatabas från november hade nära 47 000 svenskar köat för operation eller annan åtgärd längre än vårdgarantins 90 dagar, och 135 000 personer hade gått över garantitiden i väntan på ett första besök till den specialiserade vården.
Hur pass stressad känner du dig att leverera resultat?
– Det är egentligen inte en fråga relaterad till valet, för sjukvården ska ju leva vidare även efter september. Men det finns några stora utmaningar, som tillgängligheten och primärvårdens förutsättningar att verkligen omhänderta det den ska för att avlasta sjukhusvården. Vi har pratat så länge om omställningen till god och nära vård, men den sker inte i den takt som krävs. Så länge vi inte kan lösa den omställningen kommer vi inte att råda bot på köerna heller. Och köerna går inte att få bort på ett år. Det är inte den ambitionen jag har gått in med.
När Elisabet Lann får frågan vad som är det största problemet inom sjukvården pekar hon ut primärvården.
När Elisabet Lann får frågan vad som är det största problemet inom sjukvården pekar hon ut just primärvården. Svårigheten att få till en välfungerande nära vård är 10 000-kronorsfrågan som alla sliter sitt hår över. Även om politikerna vill tala om primärvården som navet i vården är det inte så gemene man ser på saken, menar hon.
– I människors verklighet är det snarare akutmottagningen som är navet. Visserligen kan man få vänta på akuten, men man kommer alltid in. Ringer man primärvården är det inte ens säkert att någon svarar.
Alla är överens om att primärvården ska vara navet, men samtidigt har begreppet »god och nära vård« nästan blivit ett skämt. Hur ska primärvården bli navet på riktigt?
– Det är roligt att du säger det där. Nästan från dag ett har jag lyft att vi måste prata om det här på ett mer konkret och begripligt sätt. Som det är nu har »god och nära vård« blivit en fluffig rubrik för en rad olika härliga pilotprojekt, som har kostat en massa pengar men inte förändrat något på systemnivå. Alla parter har helt enkelt lagt in olika definitioner av begreppet. Då är det inte så konstigt att inget händer.
Myndigheten för vård- och omsorgsanalys har bland annat pekat på att den statliga styrningen av omställningen varit omfattande men otydlig. Här har regeringen det senaste året stramat åt tyglarna, bland annat genom att det numera är Socialstyrelsen och inte SKR som delar ut statsbidrag kopplade till omställningen till god och nära vård.
– Socialstyrelsen jobbar också just nu med att konkretisera vad som ska ingå i den nära vården, för att göra det tydligare för både regioner och kommuner. Hur ska primärvården se ut? Vad ska den erbjuda? Vad har man rätt att förvänta sig som patient? Det behövs både en ordentlig målbild och ett slags »att göra«-lista som går att bocka av vid genomförandet.
Under intervjun återkommer Elisabet Lann flera gånger till behovet av att förstatliga sjukvården. Trots att Kristdemokraterna inte fick det rungande ja som man hade önskat av övriga partier – bara Sverigedemokraterna nappade – går kampen vidare.
Hur ska ni lyckas få gehör när det politiska motståndet är så stort?
– Vi ser ändå en positionsförflyttning. När vi gick in i rummet och påbörjade arbetet med Vårdansvarskommittén var tonen en helt annan än när vi lämnade ifrån oss ett betänkande, säger Elisabet Lann, som själv satt i kommittén.
– Okej, vi är inte helt på samma linje när det gäller själva huvudmannaskapet, men vi ser allihop ett behov av ökad statlig styrning. Jag tror också att opinionen kommer att förflytta sig ytterligare.
Regionerna kommer ofrånkomligen att bli onödiga framöver, menar Elisabet Lann.
– När staten tar ett större ansvar blir regionerna mer och mer begränsade i vad de kan styra över. Till slut fungerar de bara som fastighetsägare och arbetsgivare och då blir det till slut ohållbart att ha kvar dem.
Vissa experter hävdar att ett förstatligande av vården skulle innebära att man ersätter en tung apparat med en annan – bara med en ny etikett. Vad talar för att ett förstatligande löser vårdens problem?
– Man ska inte tro att allt ordnar sig av sig självt bara för att man skapar en ny organisation. Men det blir allt tydligare att regionindelningen står i vägen för att lösa vissa problem. De går helt enkelt inte att lösa fullt ut med dagens system. Vi kan inte nå en jämlik vård när regionernas förutsättningar skiljer sig så mycket åt. Ett statligt huvudmannaskap skulle däremot möjliggöra en utveckling av vården som i sin tur kan lösa vårdens behov.
Nu har vi gått in i valåret 2026. Hur blir det för dig att för första gången delta i valrörelsen som minister?
– Som minister har jag möjlighet att bedriva valrörelse i hela landet på ett sätt som jag inte har gjort tidigare, och det ser jag fram emot. Jag ser ett värde i att möta både väljare och verksamheter runt om i landet, just med tanke på hur mycket vården skiljer sig åt på olika håll. Och så hoppas jag att sjukvården äntligen får mer utrymme i debatten.
