SLS: Läkares specialistutbildning och forskning är hotad
Läkares specialistutbildning och klinisk forskning riskerar att försvagas. Detta sker i takt med att en allt större del offentligt finansierad vård utförs av privata vårdgivare utan tydligt utbildnings- och forskningsansvar. Det visar en ny rapport från en arbetsgrupp inom Svenska läkaresällskapet (SLS).
Frågan hur läkares specialistutbildning påverkas av mer privat vård inom det offentliga har varit på tapeten hos SLS och dess medlemmar i ett par år. Under SLS fullmäktigemöte 2024 hade flera medlemsföreningar motioner angående frågan. Motionerna flaggade för risker gällande både utbildning och forskning, och fullmäktige såg anledning att utreda detta.
En arbetsgrupp tillsattes för att kartlägga problematiken. Det har gjorts bland annat genom möten med relevanta parter som Socialstyrelsen, studierektorsnätverk, forskare på ämnet med flera. En enkät till medlemsföreningarna/sektionerna har också skickats ut (se faktaruta), och nu finns en rapport klar.
Rapportförfattarna skriver bland annat att vårdvalsreformen för primärvården haft en struktur för att ansvara för utbildningen av nya specialistläkare i allmänmedicin. Så har inte skett inom specialistvården på samma sätt. »I en del vårdavtal ingår ett utbildningsuppdrag i avtalet, men i praktiken efterlevs det långt ifrån alltid«, skriver rapportförfattarna.
De skriver också att huvuddelen av vården som upphandlas utgör basal vård med stora volymer. Det innebär att basal vård försvinner från enheter som bedriver ST-utbildning, och gör i sin tur att ST-läkare inte får tillgång till den utbildning som krävs för att bli godkända enligt Socialstyrelsens krav. På vissa ställen är problemet omvänt: läkare får göra sin ST inom exempelvis basal vård, men mottagningarna har inte samordnat med regionen för att erbjuda randning, vilket också har gjort att färdiga specialister kan för lite.
Det andra problemet handlar om forskning: »Klinisk forskning utgår i Sverige i stor utsträckning från universitetssjukvårdsenheter. När patienterna med behov av basal vård flyttas ut från dessa, blir detta patientunderlag svårt att beforska.«
– Vi ser en utveckling där patienter och vård flyttas, men utbildningsansvaret inte alltid följer med. Det riskerar att undergräva kompetensförsörjningen och i förlängningen patientsäkerheten. Där vården bedrivs måste också utbildning och forskning finnas, säger Catharina Ihre Lundgren, ordförande i SLS, i ett pressmeddelande.
Arbetsgruppen påtalar även att det är »anmärkningsvärt« med den svaga kontrollen av ST-utbildningens kvalitet och ST-läkarens kompetenser: »Socialstyrelsen kan varken kräva eller kontrollera att förutsättningarna för adekvata utbildningsförutsättningar finns på den enhet där ST-läkaren har sin tjänst.«
I rapporten hänvisar författarna också till statliga utredningar som kommit fram till liknande saker, både när det gäller ST-läkares kunskaper och negativa sidor av mer upphandlad vård. De nämner dels »Stärkt patientsäkerhet genom rätt kompetens – utifrån hälso- och sjukvårdens och tandvårdens behov« (SOU 2025:63), dels regeringens produktivitetskommissions rapport (SOU 2025:96). Den sistnämnda konstaterar att man inte kunnat se en förbättrad kvalitet eller produktivitet på nationell nivå som en följd av en större andel offentligt finansierad privat vård. Den nämner också just faktorerna forskning och kompetensförsörjning som utmaningar, vilka SLS arbetsgrupp kartlagt.
Linus Axelsson, ordförande i SLS arbetsgrupp och ordförande i Svensk kirurgisk förening, säger följande i pressmeddelandet:
– Det handlar inte om driftsform, utan om ansvar. Privat och offentlig vård kan fungera väl tillsammans, men utbildningsuppdraget måste vara tydligt reglerat och följas upp. I dag finns det brister i systemet som behöver åtgärdas nationellt.
Faktum är att det redan tagits initiativ i de större regionerna »i linje med de slutsatser vi kommit fram till«, skriver rapportförfattarna. Dessutom är Vårdföretagarna, de privata vårdgivarnas organisation, positivt inställd till ett ökat samarbete med SLS och regionerna.
Men för att komma vidare i frågan har rapporten tre förslag till målbilder: »ST-utbildning med adekvat patientunderlag«, »ST-utbildning med säkerställd kvalitet« samt »forskning på ett större befolkningsunderlag«.
Med utgångspunkt från detta bör SLS, enligt rapporten, driva på mot både regering och regioner att offentligt finansierad vård ska utbilda nya specialister – vilket också ska ingå i avtal. Avtalen bör även följas upp.
Bättre kontroll av enheter som bedriver specialistutbildning samt att godkännandeprocessen av specialister säkras är två andra viktiga frågor som SLS bör driva gentemot Socialstyrelsen och regeringen. Dessutom bör hela populationen finnas tillgänglig för forskning, enligt rapporten. Detta innebär att privata vårdgivare måste integreras. SLS bör därför lyfta detta med Kungliga Vetenskapsakademien och Vetenskapsrådet, enligt rapporten.
