ST-läkarens unika roll skapar bättre flöden mellan primärvård och sjukhus
Sara Sadek är brobyggaren mellan primärvård och sjukhusvård i NU-sjukvården. Förutom att ha rollen som sjukhusövergripande studierektor för ST-läkare i allmänmedicin har hon fått läkare på båda sidor att prata med varandra. »Det viktigaste är att vi bygger sjukvården tillsammans, inte var för sig«, säger Sara Sadek.
Sara Sadek är sjukhusövergripande studierektor för ST-läkare i allmänmedicin i NU-sjukvården. Här framför Norra Älvsborgs länssjukhus.
Enligt Västra Götalandsregionen har ST-läkaren i allmänmedicin Sara Sadek en roll som är unik i landet: sjukhusövergripande studierektor för ST-läkare i allmänmedicin i NU-sjukvården. På så sätt blir hon en länk mellan primärvård och sjukhus.
– Jag är med och lagar den brutna vårdkedjan. Verksamheterna är som avbrutna små länkar, var och en fokuserar på sitt, och utan tillräcklig kommunikation sinsemellan hamnar patienterna i tomrummen vi skapar mellan oss. Men om vi jobbar tillsammans mot ett gemensamt mål, att stärka sjukvården för våra patienters och kollegors bästa, vinner vi alla.
Hur kom det sig att du fick jobbet?
– Jag blev kontaktad av den förvaltningsövergripande studierektorn förra året som tyckte jag skulle söka jobbet. När jag läste beskrivningen lät det för bra för att vara sant. Jag blev tipsad den 1 april också, så jag trodde att det var ett skämt, men det var det inte.
Sedan i höstas har Sara Sadek haft rollen – och som ST-läkare som nyligen avslutat sina egna randningar på sjukhus ser hon förbättringspotential.
– Utbildningsvärdet har inte varit så stort alla gånger. Man har kunnat komma där, väldigt erfaren, men ändå vallats runt i sjukhusets lokaler. Lite har man behandlats som »kusinen från landet« där de mest visat oss allmänläkare vilka häftiga prylar som finns.
Randningstiden kan nyttjas bättre. Det är något som Sara Sadek nu är i full färd med att implementera för ST-läkare i allmänmedicin som ska randa sig inom NU-sjukvården.
– Sjukhusrandningen utgör hälften av ST:n. Den tiden måste användas väl, så att allmänläkarna lär sig det de behöver och klinikerna kan utnyttja kompetensen vi kommer med. Vi måste få inblick i mottagningsarbete och akuta tillstånd, och auskultationerna måste användas på ett bra sätt.
Hur ser ditt arbete ut?
– Det varierar. Vi ger våra ST-läkare i området, både sjukhus och primärvård, alla obligatoriska a- och b-målskurser internt. Jag är kursledare på pedagogisk baskurs och har startat en kurs i Kloka kliniska val. Jag har återkommande möten med studierektorer både i primärvården och på klinikerna, har startat en ny randning på ortopeden och håller på att starta en på allmänkirurgen. Jag är också involverad i ledningens arbete kring nära vård.
Du arbetar främst med att ST-läkare i allmänmedicin ska få bra randning på sjukhusen – vice versa då?
– Ja, i flera år har man pratat om hur värdefullt det vore om fler organspecialister randar sig i primärvården. De som tillbringat tid hos oss förstår komplexiteten hos patienterna, tidsbristen och ensamheten i besluten. Men det är inte bara förståelse man får. Vi allmänmedicinare är specialisterna på helhetsperspektivet och prioriteringarna. Har man arbetat några år på sjukhus är det lätt att bli färgad av det förvalda patientklientel man ser hela tiden. Därför kan det vara värdefullt att man som senior ST återvänder till primärvården för att arbeta med vårt oselekterade patientflöde.
Faktum är att Sara Sadek redan försöker få till ett pilotprojekt där fler sjukhusspecialister ska få randa sig – inte bara inom NU-sjukvården utan i hela VGR.
– Jag har varit i kontakt med Socialstyrelsen kring deras rapport, och nu drivs regionövergripande diskussioner om finansiering för sjukhusläkares randning i primärvården.
Hon håller tummarna för att det går i lås. Hon vet sedan tidigare värdet av bättre kommunikation mellan primärvården och sjukhusvården.
– Jag startade forumet »Gemensam vård« 2023 för alla läkare i NU-sjukvården och Fyrbodal. Det har blivit uppskattat och lett till flera träffar där allmänläkare och sjukhusläkare bara pratar med varandra om hur saker funkar – eller inte funkar – i vården. Nästa träff i sommar ska faktiskt vara hemma hos sjukhusdirektören och hans fru, som är allmänläkare.
Har nätverket lett till något särskilt?
– Vi får ansikten på varandra bortom pappersremisserna. I många år har vi också pratat om de alldeles för begränsade konsulttelefontiderna i primärvården – för vissa konsulter bara två timmar per vecka. Går det inte att få tag på folk i telefon kommer patienterna i kläm, och det blir onödiga pappersremisser i stället. Men sedan 2024 ringer vi varandra. I NU-sjukvården har vi slopat konsulttelefontiderna för primärvården. Vårdkedjan börjar att lagas, i alla fall hos oss.
Vad är dina bästa tips till regioner som också vill ha en sjukhusövergripande studierektor för ST-läkare i allmänmedicin?
– Någon ska äga frågan och ha stöd från både sjukhus och primärvård. Utbildning måste prioriteras – ofta ses den som en bromskloss för produktion, men de måste diskuteras samtidigt, och ledningen måste vara med. Personen måste också kunna påverka de ekonomiska förutsättningarna för randning, för att gå från ord till handling. Sedan är det en superkraft att jag själv är ST-läkare. Jag kommer inte med facit i hand, utan lyssnar och är redo att hitta nya vägar. Det skapar nog en trovärdighet att »vara på golvet«.
Det är heller inte dumt att skapa trevliga mötesplatser, som att träffas hemma hos sjukhusdirektören, tycker Sara Sadek.
– Poängen är att läkare måste prata med varandra. Man behöver varken en tjänst eller »gatecrasha« direktörens bostad. Det räcker med någon som lyfter luren först.
