»Svårt posttrombotiskt syndrom faktiskt behandlingsbart«
Vissa patienter som får svåra symtom efter djup ventrombos kan få en stent som öppnar och stärker den drabbade venen – men det har saknats bra data som visar hur det går för patienterna. En ny studie i NEJM ändrar på det. Uppsalakirurgen Gustaf Tegler säger att data har varit efterlängtade.
Att öppna en förträngd ven, som skadats av djup ventrombos kan effektivt behandla en ofta smärtsam komplikation efter en blodpropp, enligt en stor klinisk studie, ledd av forskare vid Washu Medicine i USA.
Smärta i underbenet, svullnad, blågrå eller brunaktig missfärgning av huden, nedsatt rörlighet och försämrad livskvalitet – i svåra fall även svårläkta bensår. Det är typiska symtom som uppkommer hos omkring 40 procent av alla med djup ventrombos. Tillståndet, posttrombotiskt syndrom (PTS), behandlas vanligtvis med bland annat kompressionsstrumpor och blodförtunnande läkemedel. Vissa med PTS fortsätter att ha svåra symtom ändå, som dessutom kan förvärras med åldern.
Nu visar en amerikansk studie, publicerad i New England Journal of Medicine, att ett enkelt ingrepp, där man lägger in en stent för att öppna och stärka den drabbade venen, kan minska symtomen.
»Måttligt till svårt PTS har länge varit mycket svårt att behandla. Det är viktigt att komma ihåg att svårt PTS historiskt har betraktats som ett permanent tillstånd. Men det är faktiskt behandlingsbart«, berättar Suresh Vedantham, professor i radiologi och kirurgi vid Wash U Medicine i USA och studiens huvudförfattare, för Läkartidningen.
I studien ingick 225 patienter från olika kliniker i USA. Samtliga hade behandlats för djup ventrombos i minst 3 månader. De flesta, drygt 9 av 10, uppfyllde kriterierna för svårt posttrombotiskt syndrom.
Deltagarna randomiserades till antingen aktiv behandling – stent i kombination med standardbehandling – eller enbart standardbehandling, alltså blodförtunnande läkemedel samt kompressionsbehandling.
6 månader senare hade 4 av 10 av dem som fått stent i den drabbade venen fortfarande svåra symtom, jämfört med 6 av 10 i gruppen som endast fått standardbehandling. Stentgruppen uppgav 14 poäng högre resultat jämfört med kontrollgruppen på VEINES-QOL-skalan (Venous insufficiency epidemiological and economic studies – quality of life), en skala som mäter livskvalitet mellan 0 och 100.
»I praktiken innebär det att dessa patienter sannolikt kan gå bättre, ha mindre smärta och kan leva sina liv med betydligt mindre påverkan från sin sjukdom«, förklarar Suresh Vedantham i ett mejl till Läkartidningen.
Att det var många som trots allt inte blev fria från svåra symtom kan bero på flera saker, menar han. En förklaring av flera kan vara att kraftig missfärgning av huden och ärrbildning under huden kan vara permanent hos vissa eller ta längre tid än 6 månader att bli av med, menar han.
Vad hoppas du att resultaten ska leda till?
»Vi tror att våra resultat kan göra att fler patienter söker hjälp och att vissa kan få tydligt bättre livskvalitet genom den här behandlingen. Vi tror också att studien kommer att leda till mer forskning för att utveckla nya sätt att öppna och hålla vener öppna över tid, vilket kan ge ännu bättre patienthälsa«, skriver Suresh Vedantham.
Gustaf Tegler, överläkare vid Akademiska sjukhuset samt forskare vid institutionen för kirurgiska vetenskaper på Uppsala universitet, är glad över att den här studien kommer nu. Han har känt till att den har varit på gång.
– Det här är en patientgrupp som många gånger har behandlas styvmoderligt, så studien är välbehövlig. Studien är väldesignad också – och bekräftar det jag känner till från min kliniska verklighet, säger han.
Just detta ingrepp görs redan på flera håll i Sverige, men det har saknats bra data som visar hur det går för patienterna över tid.
– Man betraktar ingreppet på olika sätt i olika delar av landet, där man har en mer aktiv situation i Uppsala jämfört med många andra ställen, säger Gustaf Tegler, som har stor erfarenhet av den här patientgruppen och typen av behandling.
Just den här studien riktade in sig på personer med måttligt till svårt PTS. Nu hoppas Gustaf Tegler att det kan komma fler studier där personer som inte har fullt så svåra symtom får vara med.
– Våra patienter med posttrombotiskt syndrom har ofta ont och värk, tyngdkänsla och svullnad. Att de har aktiva sår är dock mer ovanligt, säger han.
Vad kan studien få för betydelse?
– Den visar att det vi gör är av godo. Förhoppningsvis kan studien få upp ögonen hos icke frälsta kollegor att det här är en behandlingsstrategi. Det svåra är att hitta rätt patienter, själva ingreppet i sig är ingen »rocket science«.
