Sylf: Unga läkare tvingas forska på fritiden
Unga läkare tvingas forska på sin fritid för att få schemat att gå ihop – och den vanligaste finansieringsformen är egna medel. Det visar en ny rapport från Sylf, som nu kräver bättre villkor.
Andreas Vallebrant, ansvarig för forskningsfrågor i Sylfs centralstyrelse.
Sveriges yngre läkares förening (Sylf) och den KI-anknutna forskargruppen Carl Tullus Yngre forskare har tagit reda på hur unga läkare upplever förutsättningarna för att forska. »Forskningsrapporten 2026 – mer tid för forskning« samlar resultat från 1 414 respondenter, varav de flesta var ST-läkare.
Andreas Vallebrant, ansvarig för forskningsfrågor i Sylfs centralstyrelse, säger att resultaten bekräftar det de redan misstänkte:
– Och det var att det finns en massa unga läkare som vill forska, men man upplever det svårt att komma igång, praktiska hinder, för få kombinationstjänster, det är svårt att få tiden att räcka till och de upplever också att de hamnar efter lönemässigt.
Rapporten visar att det största problemet för unga läkare är att det inte finns tillräckligt med tid att bedriva forskning inom anställningen man har. Tre av fyra uppgav någon form av obalans mellan forsknings- och klinikarbetet. För en del påverkar det fritiden, då en av fyra »forskar nästan uteslutande utanför ordinarie arbetstid«.
– Det har varit känt ett tag att tiden inte räcker till. Inom Sylf jobbar vi med att uppmuntra till fler kombinationstjänster. Randning för ST-läkare sker inom väldigt fasta tidsramar, och vården har svårt att anpassa sig till individen som kommer. Det behöver bli mer flexibelt.
Resultaten visar också hur väl den kliniska tjänsten gick att kombinera med forskning samt huruvida man mycket forskning på fritiden korrelerade med om man ville fortsätta forska i framtiden. Över en tredjedel uppgav att de tidigare forskat, men inte vill fortsätta med det. Anledningarna är framför allt brist på tid i tjänsten och ekonomisk olönsamhet.
– Det är ett stort samhällsproblem. För att kunna bedriva en vård i framkant måste vi också kunna bedriva forskning. Väldigt många möjligheter riskerar att gå förlorade om folk inte tycker det är värt att fortsätta forska.
Ett annat betydande problem är den ekonomiska biten. Det är inte lönsamt att forska, vilket tillsammans med den upplevda bristen på tid gör forskning ännu mer oattraktivt, enligt resultaten.
En vanlig problematik är följande: ST-läkare avstår från att ta ut forskningstid under sin kliniska placering för att snabbare bli specialist och få specialistlön. Detta utnyttjas av arbetsgivare som gillar när anställda kan jobba heltid på kliniken – men också bedriver forskning som gagnar arbetsgivaren. Därtill behöver inte seniora forskningsledare ha de resurser som egentligen krävs för att bedriva forskning. Undersökningen visar också att det vanligaste sättet att finansiera sin forskning var genom egna medel.
– Det här är en jätteviktig fråga – att man inte ska behöva förlora ekonomiskt på att forska. En som gjort ST och bara jobbat kliniskt och en som forskat på halvtid borde samtidigt uppnå specialistlön. Det borde vara åren som räknas, så att inte fördröjning av att bli specialist på grund av forskning leder till försening av specialistlön.
Förutom brist på balans och ekonomisk olönsamhet finns fler utmaningar, enligt rapporten. De unga läkarna upplever brist på handledare, finansiering och stöd från den kliniska arbetsgivaren. Därutöver finns också strukturella hinder, som hur regelverk för forskning fungerar, vad man kan vänta sig för löneutveckling och hur man bär sig åt för att klättra i karriären.
Samtidigt är de läkare som aldrig forskat nyfikna på att prova. Rapporten visar att nästan två av tre som aldrig forskat är intresserade av att forska i framtiden. Men för att skapa en lämplig struktur för detta – så att de också vill fortsätta när de väl provat – krävs följande åtgärder, enligt rapporten:
- Avsatt och fredad tid för forskning, helst i form av kombinationstjänster på alla akademiska och kliniska nivåer.
- Tillgång till erfarna mentorer och handledare samt en forskningsfrämjande attityd på arbetsplatsen.
- Ekonomisk ersättning för forskningsinsatser så att forskning, framför allt tidigt i karriären, lönar sig i stället för att straffa sig.
- Tydligare karriär- och finansieringsstrukturer för att möjliggöra en hållbar forskningskultur inom hälso- och sjukvården.
– Jag är övertygad om att folk vill forska om det finns bättre förutsättningar som kombinationstjänster och det verkligen finns avsatt och fredad tid till forskning med bättre strukturer. Det är också väldigt många som inte forskat som svarat på enkäten. Det tyder på att det finns ett intresse, säger Andreas Vallebrant.
Han nämner också att resultaten i rapporten är linje med vad andra undersökningar från Svenska läkaresällskapet, Forska! Sverige och Nationella vårdkompetensrådet kommit fram till.
