Vanligt adhd-läkemedel ökar inte psykosrisk
Att ha fått adhd-läkemedel med metylfenidat som barn verkar inte öka risken för psykossjukdom senare i livet, enligt en studie baserad på finska registerdata. Forskarna undersökte däremot inte risken för vuxna. De tittade inte heller på kopplingen mellan amfetaminbaserade adhd-läkemedel och psykosrisk.
Hur påverkas den psykiska hälsan av att medicinera mot adhd i barndomen? I en ny observationsstudie, publicerad i JAMA Psychiatry, undersökte forskarna om de vanligaste adhd-läkemedlen, de som innehåller substansen metylfenidat, ökar risken för att barn utvecklar psykossjukdom i vuxen ålder. Svaret är nej.
»Ett antal studier har visat att en liten men betydande minoritet av barn med adhd senare utvecklar psykossjukdom – i vår studie var det ungefär 6 procent som gjorde det. Det har väckt oro för om adhd-läkemedel kan bidra till den risken. Men vi fann att barn och ungdomar som behandlas med metylfenidat i normala och godkända doser inte har någon ökad risk att senare utveckla psykos«, skriver Ian Kelleher, professor i barn- och ungdomspsykiatri vid University of Edinburgh och överläkare inom barn- och ungdomspsykiatri, i ett mejl till Läkartidningen.
Studien, som är gjord av brittiska och irländska forskare, bygger på analyser av finska registerdata – samtliga individer födda i Finland mellan år 1987 och år 1997. De jämfördes med 4 000 personer, som också fötts under de här åren, som fått diagnosen adhd som barn.
Sju av tio studiedeltagare med adhd kom att påbörja behandling med metylfenidat. I kontrollgruppen, där ingen hade adhd, fick knappt 2 procent en psykossjukdom, till exempel schizofreni, senare i livet. Men bland dem som hade adhd diagnostiserades omkring 6 procent. Detta gällde oavsett om de fick adhd-behandling eller inte.
Ian Kelleher, professor i barn- och ungdomspsykiatri vid University of Edinburgh samt adjungerad professor vid University College Dublin och överläkare inom barn- och ungdomspsykiatri.
»Våra resultat tyder på att det finns en underliggande gemensam risk mellan adhd och psykos, och att det förklarar den ökade förekomsten av psykos i patientgruppen – inte behandling med metylfenidat«, hävdar Ian Kelleher.
Forskarna menar att deras resultat är extra robusta för att vara en observationsstudie, då de i sin statistiska analys senare kunde dra nytta av att förskrivningen av adhd-läkemedel skiljer sig kraftigt åt mellan finska regioner. På så vis kunde de minska risken för att resultatet skulle kunna bero på slumpen, menar de.
I en sekundär analys på barn upp till 13 års ålder såg forskarna även en liten men statistiskt signifikant lägre risk för psykos hos dem som fått behandling med metylfenidat jämfört med dem som inte fått det, berättar Ian Kelleher:
»Samtidigt var den skyddande effekten liten, och eftersom det här var en sekundär analys kan vi inte utesluta att det resultatet beror på slumpen«, menar han.
Enligt Zheng Chang, som leder forskargruppen Psykiatrisk epidemiologi och farmakoepidemiologi vid Karolinska institutet, är observationsstudien välgjord.
»Detta är vad vi måste förlita oss på i avsaknad av randomiserade kontrollerade studier«, menar han.
Han ser flera styrkor: det nationella urvalet i studien – att data bygger på människor i hela Finland – är ett exempel på det, liksom att forskarna också tittade på både kortsiktiga och långsiktiga effekter av behandling. En annan styrka är den statistiska metod som forskarna valde för att kontrollera för förväxlingsfaktorer som skulle kunna påverka resultatet: IV-design (instrumentvariabler).
»IV-designen kan potentiellt kontrollera för indikationsbias, till exempel svårighetsgrad av adhd eller klinisk komplexitet, som kan vara kopplad till förskrivning av metylfenidat och senare risk för psykos«, förklarar Zheng Chang.
En svaghet i studien är att dessa data är ganska gamla – det handlar om personer som föddes för ungefär 30–40 år sedan:
Zheng Chang, forskare vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet.
»Adhd-diagnoserna har ju ökat kraftigt de senaste åren«, påpekar han.
Zheng Chang har nyligen varit med och skrivit en översiktsartikel, där också han och andra forskare resonerar kring att det inte finns evidens för en koppling mellan psykos och metylfenidat.
»Den största oron gäller amfetaminer, vilket den nya studien inte kunde undersöka«, påpekar han.
Ian Kelleher hoppas dock kunna titta vidare på just den kopplingen i framtiden:
»Vi hoppas kunna göra det och att vi ska kunna använda samma robusta metoder för att analysera sambandet mellan amfetaminbehandlingar och psykosrisk«, skriver han.
